Beck-Friis, i Skåne besutten gren av den gamla danska adelssläkten Beck, som med den rike jorddrotten Joachim Beck (d. 1678) år 1660 övergick till Sverige. Dennes sonson överstelöjtnanten Joachim Beck (f. 1684, d. 1741) ärvde 1731 efter släkten Friis stamhuset Hevringholm med Essendrup och Tustrup i Danmark samt erhöll till följd härav tillstånd att kalla sig Beck-Friis och jämte sitt eget föra det Friisiska vapnet. Det danska fideikommisset övergick efter Joachim B:s död till brodern, majoren Corfitz Ludvig B. (f. 1687, d. 1781), vars söner riksrådet Joachim B. (se nedan 1), generalmajoren Corfitz Ludvig B. (f. 1724, d. 1798) och landshövdingen generalmajor Johan B. (f. 1729, d. 1796) upphöjdes i friherrligt stånd 11 dec. 1770. Joachim B. erhöll jämväl 15 okt. 1771 grevlig värdighet, ehuru grevebrevet utfärdades först 9 okt. 1791. Då han själv tidigt förlorat sin ende son, utsträcktes genom detta grevevärdigheten till hans bror Corfitz, Ludvigs äldste son, sedermera majoren och hovmarskalken Corfitz Ludvig B. (f. 1767, d. 1834). Grevebrevet föreskriver, att egendomarna Börringekloster och Fiholm — vilket senare gods av riksrådet Joachim B. inköpts i stället för de av honom försålda danska fideikommissegendomarna — såsom grevskap tillika med grevevärdigheten skola tillfalla äldste sonen eller i händelse av ättens utslocknande den efter den särskilda fideikommissförfattningen närmast arvsberättigade, vilken då alltid skall kalla sig »greve Beck-Friis» och antaga det Beck-Friisiska vapnet. Sonsöner till greve Corfitz Ludvig B. voro kabinettskammarherren greve Corfitz Augustin B. (se nedan 2), hovmarskalken friherre Joachim Tavast B. (f. 1827, d. 1888), genom gifte innehavare av fideikommissegendomen Harg i Stockholms län, samt envoyén friherre Lave Gustaf B. (se nedan 3). Yngre son till Corfitz Augustin B. är envoyén friherre Hans Joachim B. (se nedan 4), söner till Joachim Tavast B. äro innehavaren av Hargs bruk friherre Carl-Joachim B. (f. 1856, d. 1927) och statsrådet friherre Johan B. (se nedan 5), av vilka den förre vid sidan av sin insats för norra Upplands bruksindustri innehar kommunala förtroendeuppdrag och är ordförande i Stockholms läns hushållningssällskap sedan år 1908 och preses i lantbruksakademien sedan år 1916 samt åren 1900–16 tillhört första kammaren.