Bengt

Bengt, biskop i Skara, kallad den andre, d före år 1229, säges i stiftets biskopslängd ha varit »hårdsint och häftig både mot präster och lekmän» samt ha förött biskopsstolens gods genom att »samla vapen, brynjor och sköldar». Längdens författare, som är lekman, har tydligen icke någon hög tanke om denne biskop, men de kyrkliga källorna se saken ur en annan synvinkel. Inom landet spelade B. en betydande roll. Då stormännen år 1216 uppsatt Johan Sverkersson på tronen, vållade detta misstämning hos konung Valdemar II i Danmark, som var morbror till Johans medtävlare, Erik Eriksson. Valdemar fick påven på sin sida, och denne intog en mycket hotande hållning. Med anledning härav besökte B. Rom vid årsskiftet 1220—21. Hans mission torde ha avlöpt väl, såsom bl. a. framgår av det förtroende, kurian senare visade honom, i det han erhöll det grannlaga uppdraget att verkställa en utredning om den — oäkta födde — norske konungen Håkan Håkanssons börd. Rörande sitt eget stift hemförde B. en del brev, av vilka några tydligen ha avseende på det under lagman Eskil just pågående lagarbetet, under det andra gälla mer specifikt kyrkliga förhållanden - det viktigaste bland de senare är det, som ger tillstånd att inrätta ett domkapitel i Skara. Den ställning, B. intagit under tronstriderna 1216, hindrade icke, att han senare; då Erik Eriksson kommit på tronen, uppnådde ställningen som denne konungs kansler. Uppdraget rörande Håkan Håkansson, som ej utfördes av B., lämnades år 1229 i andra händer. — I motsats mot företrädaren, bondehövdingen Bengt, som kanske icke ens var vigd av påven, är hans namne den typiske prelaten, som har till mål stiftets fullständiga inordnande i det hierarkiska systemet. Och han kan efter tidens sed även taga hjälm och sköld i den striden.