Bengt

Bengt, biskop i Skara, kallad den förste eller »den gode biskop Bengt», efterträdde Ödgrim, som var närvarande vid invigningen ay Lunds domkyrkas kor 1145, samt efterträddes av Järbulv, som bevittnat ett brev 1191, och tillhör således, senare hälften av 1100-talet. Han synes ha varit samtidig med Knut Eriksson, ty de klockor, som han skänkte Eriksbergs kyrka, tillhöra säkerligen dennas första utrustning, och man kan tryggt antaga, att Knut, som dog i Eriksberg, låtit bygga dess kyrka till minne av fadern. B. prisas först för det han kraftigt främjat biskopsstolens ekonomiska intressen. »Han övertog elva biskopshemman och efterlämnade nitton, han mottog femtio arrendatorer och efterlämnade hundra». Därnäst har han till stor del på egen bekostnad låtit utsmycka den under Ödgrim färdigbyggda domkyrkan i Skara, vilken han försåg med målningar och böcker, bl. a. en bibel från England, och vars relikgömmor han dels restaurerade, dels tillökade med nya. Även S: t Peters och S: t Nicolai kyrkor i staden bekostades till avsevärd del av honom. Dessutom lät han bygga kyrkor i Götala (invid Skara), Agnestad (invid Falköping), Dimbo (Vartofta härad) och Ving (Valle eller Ås härad). På flera av dessa orter finnas ännu eller ha funnits kyrkor, som genom romanska former hänvisa till B: s århundrade. Utom kyrkor byggde han även broar, särskilt sådana, som förde provinsens huvudvägar, Skara—Lödöse, Skara—Närke m. fl., över de stora åarna, Tidan, Lidan och Nossan. Även skogsvägarna på Tiveden och Hökensås samt mot Smålandsgränsen förbättrade han. »Var han for fram i sitt biskopsdöme och såg något fattas, genom vars avhjälpande han kunde tjäna Gud, där hjälpte han med egna penningar, manligt och redbart». »Ingen man i denna värld kan uppräkna hans goda gärningar, utan Gud själv, som ledde honom därtill». Icke dess mindre efterlämnade han gods och penningar och andra dyrbarheter, så att »nätt och jämnt tjugu hästar kunde draga det i gott väglag». B. framträder såsom en bondehövding på biskopsstolen. Möjligen har han, såsom Västgötalagen, uttrycker det, varit »fullständigt kommen till makten utan vigning». I Skara domkyrka finnes en sten från omkring 1240, ägnad »Benedictus electus», och all sannolikhet talar för att det är B., som härmed avses. Bland annat på grand av konung Knuts förhållande till den i schismen segrande påven synes det nämligen antagligt, att B. aldrig vigts av denne.