G Ruben G:son Berg

Berg, Gustaf Ruben Gustafsson, f. 8 maj 1876 i Nyköping. Föräldrar: läroverksadjunkten, fil. doktor Karl Gustav Gustafsson och Nanna Berg. Genomgick Nyköpings h. allmänna läroverk; student därstädes 11 juni 1894; student i Uppsala ht. s. å.; fil. kand. 29 maj 1897; fil. lic. 30 okt. 1901; disp. 27 maj 1903; fil. doktor 29 maj s. å. Litteratur- och teaterrecensent i Uppsala nya tidning 1896—1900; medarbetare i Nordisk familjeboks redaktion hösten 1902—hösten 1918 och ånyo från 1 okt. 1921 och har jämte fil. doktor V. Söderberg redigerat bokstäverna P—R av detta arbete; docent i nysvensk stilistik och litteratur vid Stockholms högskola 12 juni 1906—31 maj 1920; ledamot av folkbildningsförbundets styrelse sedan 1910; har tjänstgjort som föreläsare vid Stockholms borgarskola och arbetarinstitut och har därjämte föreläst flerstädes, bl. a. i Åbo, Helsingfors, Trondhjem, Köpenhamn och Kristiania; teateranmälare i Aftonbladet aug. 1918; granskningsman i statens biografbyrå sept. s. å.; sekreterare i Sällskapet Idun 2 dec. 1921. LSkS 1909; Finl-FrKSkl 1918.

Gift 8 juni 1903 med fil. kand. Ingrid Jenny Kristina (Stina) Wittrock, f. 21 febr. 1878, dotter till professorn Veit Brecher Wittrock.

Vid tiden omkring sekelskiftet var B. mycket skönlitterärt verksam. Under pseudonymen Lennart Hennings utgav han ett par dikt- och novellsamlingar. År 1919 bar han åter framträtt som skald, med en diktsamling »September», det av kritiken mest uppmärksammade av hans litterära försök. Som vetenskapsman är B. framför allt representanten, för modern stilistisk litteraturforskning. Under sin studietid i Uppsala tillhörde han den krets filologer, som bragte stilistiken till ett nytt uppsving. Tidskriften »Språk och stil», som startades av B. tillsammans med Bengt Hesselman och Olof Östergren, vann med sina tjugu årgångar en obestridd betydelse som organ för de nya strävandena. B. här här ofta hävdat nya och självständiga synpunkter, varom t. ex. den lilla skarpsinniga studien över sinnesanalogier hos Almquist bär vittne. Hans forskningsfält har varit nysvenskan, vare sig det gällt rent språkliga företeelser eller stilistiska och metriska frågor. B: s litteraturhistoriska bidrag ha knutit sig till de två romantiska »genombrotten» i vår litteratur: studier över nyromantikernas språk och diktning, särskilt Atterbom och Almquist, ha omväxlat med essayer över skalderna från nittitalet: Fröding och Heidenstam m. fl. B. har även nedlagt ett omfattande textkritiskt arbete vid redigeringen av våra moderna skönlitterära mästares verk i standardupplagor, varvid föreningen av filologisk och estetisk skolning kommit honom väl till pass. Ett förslag, som B. år 1905 framställde i Svenska litteratursällskapet (tryckt i Samlaren s. å.), gav impulsen till stiftandet av en förening, Svenska vitterhetssamfundet, med den betydelsefulla uppgiften att i vetenskapligt tillfredsställande upplagor utge klassiska svenska författares verk. Den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten i vårt land har i B. haft en av sina pioniärer. Alltifrån Uppsalatiden och framgent har han varit utomordentligt verksam och uppburen som föreläsare och recitatör såväl i Sverige som i våra nordiska grannländer.