3. Yngve Berg, den föregåendes son, f. 23 dec. 1887 i Stockholm. Elev vid Sofi Almquists samskola ht. 1897; avlade studentexamen därstädes 21 maj 1906; elev vid Göteborgs musei rit- och målarskola (Valand) okt. s. å.—dec. 1907; idkade konststudier i Paris 1908—13, bl. a. på Académie Colarossi för Kristian Krogh, på Académie de la grande chaumiére för Steinlen, på Académie möderne för Charles Guérin och slutligen på Académie Wasilieff; har företagit studieresor till Spanien 1910 och 1913. — Ogift.
Som tecknare har B. förvärvat ett gott namn. Han är en av de gedignaste och mest kultiverade bland våra yngre karikatyrister och illustratörer. Under Paristiden trevade han i olika riktningar och tog synbarligen starka intryck av den parisiska skämtpressens eleganta teknik. Hemkommen, debuterade han med en samling karikatyrer över operabalettens uppförande av »Kleopatra» 1913 och blev genom dessa genast bekant och uppskattad. En kvick och elak uppfattning och en elegant, osvikligt säker linje karaktäriserar detta förstlingsarbete, som 1915 följdes av »Spanskt», skildringar från hans båda spanska resor. Detta med Egron Lundgrens ett halvsekel tidigare publicerade reseskildringar besläktade arbete återger i en knapp och säker form intrycken av spansk konst och spanskt liv och är illustrerat med teckningar, lätt antecknade rörelsestudier och summariska landskap, där B. funnit sin originella stil, som sedan går igen i hans grafik — såväl etsningar som träsnitt. Utmärkande därför är ett japaniserande drag i sättet att med en knapp, lätt stiliserad linje fånga, en rörelse eller en karaktäristisk silhuett. I sitt nästa betydande arbete, illustrationerna till »Fredmans sånger» (1917) och »Fredmans epistlar» (1918), har B. med mycken säkerhet pasticherat gustaviansk teckningskonst, särskilt Sergel, som också eljest tryckt sin prägel på hans senare illustrationskonst. I dessa Bellmansillustrationer — otvivelaktigt de konstnärligt värdefullaste vi äga — komma hans bästa egenskaper till sin rätt, gracen och kvickheten, förenade med stilkänsla och omsorgsfull komposition. B. älskar att göra om sina teckningar gång på gång för att finna den rätta formen; det finnes fall, då samma teckning förelegat i upp till sjuttifem varianter. Ett visst ogenerat gamänglynne kommer fram i en del av teckningarna, som kunna vara ganska respektlösa, såsom B: s bidrag i »Vängåvan till Hjalmar Söderbergs 50-årsdag» (1919). Samma drag återfinnas i de medeltidspasticher, B. utförde i handkolorerat träsnittsmaner till Karl Asplunds versberättelse »En munksaga» (1918). På senare år har B. kastat sig in även på uppgifter, som ligga långt från hans tecknarbama. I Stadshuskällaren i Stockholm har han med Bellmans-motiv i anslutning till de nyssnämnda teckningarna i kaféet al secco utfört vägg- och takmålningar, som visa monumental verkan och stor säkerhet och friskhet i utförandet. Matsalen i samma lokal har han dekorerat i en av Masreliez, särskilt av Hagamålningarna, inspirerad stil, med ornament och motiv ur den klassiska mytologien. Här har han även utfört sitt enda större arbete i skalptur, reliefer i marmorstuck, framställande satyrer och nymfer. Dessa dekorationer fullbordades i februari 1922. Till B: s nyare verk höra även dekorationer för scenen (Tagores »Cithra» och Pär Lagerqvists »Himlens hemlighet» på Intima teatern i Stockholm våren 1921). — Teckningar av B. ha utom i ovanstående arbeten publicerats i Dagens Nyheter, Stockholmstidningen, Sydsvenska dagbladet, Bonniers månadshäften, Söndags-Nisse, Strix, Ord och bild, Midvinter, Julkvällen, Julfacklan, Julrosor och Je dis tout. Därjämte har han utfört talrika bokomslag och bokillustrationer för Albert Bonniers förlag, P. A. Norstedt & Söner, Wahlström och Widstrand, Skoglunds bokförlag, Fröléen & C: o, T. Wahlströms förlag och Svenska andelsförlaget.
K. Asplund.