Johan Bergenhielm

Bergenhielm, Johan, före adlandet Bergh, f. 24 juni 1629 i Berga by i Kuddby, d 2 nov. 1704 i Stockholm, utan manliga arvingar. Föräldrar: häradsfogden i Östergötland, sedan borgmästaren i Uppsala Nils Svensson och Maria Jakobsdotter. Student i Uppsala 24 mars 1641; orerade dec. 1642; disp. 19 juni 1647 (Theore-matum philosophicorum decas; pres. Isr. Bringius). Professor i historia vid Uppsala universitet 22 juni 1661; protokollssekreterare i rådkammaren 10 mars 1665; adlad 18 aug. 1668; hovråd 21 nov. 1674; v. landshövding i Uppland 5 nov. 1677—6 febr. 1678 (då Karl Bååt förordnades); kansliråd och statssekreterare vid utrikesexpeditionen 22 apr. 1684; hovkansler och förnämste ombudsman 30 dec. 1693; friherre 10 maj 1694; ambassadör i Ryssland 1699.

Gift 1) 20 nov. 1664 med Katarina Stigzelia (adlad Lilljemarck), f. 26 sept. 1641, d 18 juni 1676, dotter till ärkebiskop Lars Stigzelius; 2) 24 juli 1687 med den förra hustruns kusin Katarina Gyldenklou, f. 1643, d 1696, dotter till regeringspresidenten i Pommern Anders Gyldenklou och änka efter presidenten i kammarrevisionen Nils Appelgren; 3) 1703 med Anna de Besche, f. 1642, d 1709, dotter till brukspatronen Gerhard de Besche och änka efter brukspatronen Johan Hammarström.

B. var en skicklig ämbetsman och vann tillika namn som lärd och som latinsk skald. Hans rådsprotokoll (1665—1671) utmärkas av en tung men upplysande och målande stil. Senare tillhörde han Erik Lindschölds närmaste vänkrets, varom bland annat vittnar en i avskrifter och tryck från äldre tid bevarad skämtsam replikväxling dem emellan på latin (»lis iocosa»). Som ett bevis på det förtroende, som han ansågs åtnjuta hos Karl XI, kan nämnas, att dennes farbroder, hertig Adolf Johan, sökte anlita B: s förmedling, när han ville bereda sina söner anställning i svensk statstjänst. Under sina sista år hade B. diplomatiska uppdrag; hösten 1699 var han huvudmannen i den ambassad, som mottog tsar Peters stadfästelse på Kardisfreden utan att ana något av hans planer mot Sverige. Av Ludvig XIV:s sändebud d'Avaux omtalas B. (1698) som välvilligt stämd, men ur fransk synpunkt ej nog energisk; d'Avaux intygar också hans oegennytta. Han utarbetade även den defensivallianstraktat mellan Sverige, Hannover och Braunschweig-Luneburg, som undertecknades i Stockholm 28 apr. 1704. — Latinska epigram av B: s hand återfinnas i Pufendorfs historia över Karl X Gustavs regering under Dahlberghs bilder av Kristinas tronavsägelse och Karl Gustavs övergång av Stora Bält. De danska och polska konungarnes anfall på Sverige år 1700 gåvo honom ämne till en av svensk segerstolthet präglad satirisk latinsk skrift på blandad vers och prosa, rik på klassiska citat och reminiscenser, där de handlande personerna själva uppträda talande. B. har också i kansliet granskat Aegidius Girs' krönikemanuskript samt utgivit Boeclerus' »Historia belli Sveco-Danici» (Stockholm 1676) med tillfogade anmärkningar (i dess index).