Tillbaka

Carl Gunnar Bergman

Start

Carl Gunnar Bergman

Rättshistoriker

Bergman, Carl Gunnar, f. 8 maj 1881. Föräldrar : protokollssekreteraren Johan Vilhelm Bergman och Anna Gunilla Karolina Hultbring. Lärjunge vid Nya elementarskolan ht. 1890; avlade mogenhetsexamen därstädes 15 maj 1899; student vid Uppsala universitet 25 sept. s. å.; jur. fil. kand. 31 jan. 1900; jur. utr. kand. 30 jan. 1904; student vid universitetet i Leipzig 18 apr. s. å. och bedrev där under omkring två månader rättsvetenskapliga studier; j ur. utr. lic. 19 okt. 1909; jur. utr. doktor 30 maj 1911; studerade ånyo vid Leipzigs universitet vinter- och sommarterminerna 1911; har därjämte företagit utländska studieresor, delvis med offentligt understöd. E. o. notarie i Svea hovrätt 5 febr. 1904; tjänstgjorde i Stockholms rådstuvurätt 11 juli—20 aug. s. å.;. e. o. notarie i Göta hovrätt 24 aug. s. å.; tjänstgjorde som tingsbiträde i Marks, Vedens och Bollebygds härads domsaga 25 aug. 1904—15 juni 1907; förvaltade därstädes och i Ås och Gäsene härads domsaga häradshövdingeämbetet i nära fyra månader; tjänstgjorde i Svea hovrätt höstsessionen 1907; docent i rättshistoria vid Lunds universitet 11 nov. 1910; tf. professor i romersk rätt och rättshistoria därstädes 21 sept. 1912; professor 13 dec. s.å.; LLHS 1918. — Ogift.

B. har i sin rättshistoriska forskning vid sidan av de gammalgermanska och romerska rättskällorna energiskt nyttjat det i våra domstolars arkiv befintliga, svåröverskådliga aktmaterialet. Frukterna av en omfattande dylik forskning har han i koncentrerad form framlagt i sin avhandling om »Testamentet i 1600-talets rättsbildning» (1918). Ett försök att orientera en bredare publik i den moderna rättshistoriska forskningens resultat och syften utgör hans för ett samlingsverk skrivna översikt av »Rättsutvecklingen i Sverige» (1918), vilken följdes av ett uppmärksammat, såväl sak- som principfrågor omspännande meningsutbyte med professor K. G. Westman. — Vid sidan av sin vetenskapliga produktion har B.; stundom med utpräglat radikal syftning, i den periodiska litteraturen uttalat sig i aktuella juridiska frågor, däribland jordfrågan och frågan om äktenskapslagstiftningen.

B. Boethius.


Svenskt biografiskt lexikon