Ture A Johnsson Arne

Arne, Ture Algot Johnsson, f. 7 maj 1879 i Drothem. Föräldrar: fröhandlaren Sven August Johnsson och Kristina Anders-dotter. Avlade mogenhetsexamen i Nyköping 12 juni 1897; student i Uppsala ht. s. å.; fil. kand. 15 sept. 1900; fil. lic. 27 maj 1909; disp. 25 maj 1914; fil. doktor 30 maj s. å. E. o. amanuens hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademin 7 jan. 1902; antikvarie därstädes 31 dec. 1909; besökte som ombud för svenska röda korsets hjälporganisation för krigsfångar ryska fångar i Tyskland, Österrike och Ungern under en resa, omfattande 2 ½ månader under förra hälften av år 1916.

Gift 27 nov. 1906 med Ida Meyersberg, f. 13 jan. 1875, dotter till bankmannen Hermann Meyersberg i Wien.

För arkeologiska studier har A., utom flera kortare resor till västra och mellersta Europa och Ryssland, under nov. 1906–aug. 1907 som Vegastipendiat företagit en resa till Mindre Asien och Syrien och under okt. 1912–nov. 1913 som Letterstedtsk stipendiat en dylik genom vidsträckta delar av Ryssland. Under sistnämnda tvenne resor utförde han bl. a. utgrävningar, vilkas resultat delvis tillfallit statens historiska museum. A:s arkeologiska författarskap har i huvudsak inriktats på den nordiska järnåldern och särskilt på de dåtida förbindelserna mellan Sverige och Ryssland-Orienten. Även senare tiders svenska förbindelser med detta område har han gjort till föremål för studium. Hans gradualavhandling lämnar en utförlig sammanställning av svenska vikingatidsarbeten, funna i Ryssland, och av föremål därifrån och från Orienten, funna i Sverige, bådadera vittnesbörd om en betydande insats i världshandeln av våra fäder och deras åt öster utflyttande fränder under den tid, då enligt den bekanta Nestorskrönikan Rurik och hans varäger lade grundvalarna till det nutida ryska väldet. I en av vitterhetsakademins rikt utstyrda publikationer har han vidare framlagt de av Hj. Stolpe samlade fynden ur båtgravar vid Vendel, jämte Birka Sveriges rikaste arkeologiska fyndplats, i ett flertal smärre uppsatser dessutom resultaten av egna i vitterhetsakademins tjänst utförda under sökningar av svenska fornlämningar m. m. Genom talrika tidningsuppsatser och föredrag samt översättningsarbeten har han samtidigt verkat för sin vetenskaps popularisering och även genom bl.a. en översättning ådagalagt sitt intresse för religionsvetenskapen.