Ivar A H Arosenius

4. Ivar Axel Henrik Arosenius, f. 8 okt. 1878 i Göteborg, d. 1 jan. 1909 av blödarsjuka. Föräldrar: kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren Henrik Alfred Arosenius och Sigrid Elisabet Rydén. Genomgick sex klasser i Göteborgs h. realläroverk; började sina konstnärliga studier på slöjdföreningens skola i Göteborg 1897; studerade vid Göteborgs museums rit- och målarskola under Karl Wilhelmsons ledning 1897–98; elev vid konstakademin i Stockholm 30 aug. 1898–vt. 1900; gick därefter en tid på konstnärsförbundets målarskola under Rickard Bergh; besökte ånyo Göteborgs museums rit- och målarskola under Wilhelmson; företog år 1903 en utländsk resa med kortare uppehåll i Berlin och München; kom till Paris 1904; återvände till Sverige 1905 och var där bosatt först vid Åby nära Norrköping, senare på en hans hustrus familj tillhörig lantgård
vid Älvängen utanför Göteborg.

Gift 26 febr. 1906 med Andrea Cecilia Eva Adler, f. 29 nov. 1879, dotter till mjölkhandlanden J. Andersson i Göteborg.

A:s’ utveckling blev i hög grad bestämd av den farliga sjukdom, blödarsjukan, varav han från födseln led och som förbjöd honom ett sorglöst och otvunget friluftsliv samman med andra barn. Han blev kammarsittare, hans värld fantasins mer än verklighetens. Liksom hans yttre med de fina bleka dragen, de melankoliskt drömmande ögonen med deras glimt av spotskt gäckeri, bar hans inre prägel av vekhet, barnslig poesi och lekande skämtlust men på samma gång av hänsynslös livsvilja och bitter ironi. Av dessa element, förenade med ett känsligt färgsinne och en dekorativt uttrycksfull teckning, är även hans konst sammansatt. Tekniskt har han mottagit vissa intryck av Albert Engströms illustrationsstil, men större betydelse för hela hans utveckling hade den danskfödde, i Göteborg verkande målaren Ole Kruse med sin även i konstnärligt skapande tillämpade förkunnelse av en antinaturalistisk stilsträvan. Enligt vad hans anhöriga meddelat, var det under en sommarvistelse i Torsby i Värmland 1902, han först fann sin egen väg. Hans första arbetsfält blev akvarellen, som han även odlade med iver ända till slutet av sitt liv. I arbetena från tiden före utresan var A:s’ stil medvetet dekorativ med hela färgytor och enkel teckning i klara sammanhängande linjer, dock utan den förfining, den senare skulle vinna. Paristiden gav upphov åt brutala och vårdslöst impressionistiska bilder med naturalistiska melodrammotiv. Efter hemkomsten utvecklade A. sitt mognade och målmedvetna konstnärskap ej blott inom akvarell och svart-vitt-teckning utan även i större format, i olje- och temperateknik. Det lugna och lyckliga hemlivet ute vid Åby och Älvängen hade en gynnsam inverkan på hans produktion, vilken under de sista åren vällde fram i en rikedom, som om det gällt att hinna ge uttryck för en aldrig sinande ingivelse, medan det ännu unnades honom att leva och verka. Hans fantasi närdes och vann en ny värme och finhet genom ankomsten av en liten dotter, som snart nog skulle sitta hos honom vid hans ritbord och följa hans pensels lek på papperet. Ämnena för hans bilder äro hämtade från två håll: sagan och den nära verkligheten, men dessa motsatta världar smälta hos honom samman till en. Sagan är upplevd med reell påtaglighet, dess skådeplats kännes igen som landskapet utanför hans egna knutar, alldagsbilderna omgivas av det drömdas och underbaras mystik. Vinet och kärleken såsom glädjebringande och livsförödande makter, poesin och den dumkloka vardagsfulheten i deras komiska eller ironiska motsättning, barnets aningsfulla oskuld skildras i en outtömlig växling. Hans konst blir aldrig litterär, det är alltid syner, han ger, omedelbart gripande genom färg och form, och ingen beskrivning gör dem rättvisa.
Målningarna från hans senaste år röja inverkan från olika slag av gammal konst, tyska och nederländska primitiva målare, orientaliska miniatyrer, men utan all imitation. Uttryckssättet är egenartat personligt, som det han har på hjärtat att meddela. Av A:s arbeten, som till övervägande del ännu (1919) befinna sig i hans arvingars ägo, må några nämnas: »Lycksalighetens ö», »Prydnader » 1902, »Ensam med Gud» 1903, »Värdshuset» 1904, »Gästgivargården» 1906, »Sagan om fiskdrottningen» (serie av fyra bilder) 1908, »Prinsessan och svennen» (fyra bilder) 1908, »Sagan om trollkarlen och den underbara fågeln» (åtta bilder) 1908, »Ben Onis dröm» (åtta bilder) 1908 — samtliga akvareller; »Kvarnen», »Jätten» (båda i E. Thiels galleri) 1905, »Vår» 1906, »Rus» 1906, »Venus» 1907, » Flickan och ljuset» (Göteborgs museum) 1908 — alla i tempera; »Lyckans gullgosse» 1906, »Flickan med buketten» 1908 — oljemålningar. Göteborgs museum äger av A. utom »Flickan och ljuset» ett antal akvareller. I nationalmuseum representeras konstnären av akvarellen »Livet och döden». — Utställningar av A:s arbeten voro under hans livstid anordnade i Stockholm, Göteborg och Paris, minnesutställningar i Stockholm och Köpenhamn. Vid baltiska utställningen i Malmö 1914 var A. fylligt företrädd. Tjugunio bilder av A. ha 1909 återgivits i ett album med inledande text av Axel L. Romdahl.