Petrus Aurivillius

1. Petrus Aurivillius, f. 23 mars 1637 i Knutby socken, d 23 okt. 1677 i Uppsala. Föräldrar: dv. kyrkoherden i Knutby Olof Kristoffersson Aurivillius och Barbro Cassiopæa. Åtnjöt skolundervisning i Uppsala och Gävle; student vid Uppsala universitet febr. 1650; disp. 5 juli 1658 (Περι της αρετης, pres. H. Ausius), 13 okt. 1660 (De ministerio verbi et sacramentorum, pres. E. Odhelius) samt 27 nov. 1661 (Emuc, thematvm miscellaneorum, pres. O. Unonius); företog resa till utlandet juli 1663–aug. 64 och besökte därunder universiteten i Wittenberg, Leipzig, Jena, Helmstedt, Altorf, Tübingen, Heidelberg, Strassburg, Leiden och Utrechi; fil. magister 13 dec. 1664; disp.. 9 dec. 1665 (Disputatio theologica, in qua judex controversiarum in theologia... demonstratur &.. . ad disputandum proponitur, pres. L. Stigzelius). Adjunkt i teologi 22 febr. 1665; prästvigd s. å.; professor i logik och metafysik 7 okt. 1668; utbytte denna anställning mot professuren i grekiska 27 juli 1674; tillika e. o. professor i teol. fakulteten 10 dec. s. å.; universitetets rektor juli–dec. 1675; ledamot i rannsakningskommissionen för trolldomsväsendet i Uppland 1676.

Gift 20 jan. 1667 med Margareta Blix, d 26 aug. 1690, dotter till landssekreteraren i Uppsala län Magnus Blix.

Rikt begåvad, bedrev A. med största iver sina akademiska studier och väckte tidigt uppseende, särskilt genom sin färdighet i grekiskan; redan 1653 hade han offentligen givit prov på sin skicklighet i grekisk versskrivning genom gratulationsverser till J. O. Molstadius i dennes disputation »De sensibus internis». Åtskillig dylik grekisk tillfällighetsvers föreligger av hans hand; berömda äro hans grekiska minnesverser år 1663 över Magnus Gabriel De la Gardies i tidig ålder bortryckta söner Jakob August och Johan Karl. A:s' studier omfattade för övrigt teologi och filosofi. För att fullständiga sin akademiska utbildning reste han efter tidens sed i juli 1663 till utlandets förnämsta lärosäten. Hemkommen följande år, promoverades han till magister och försvarade sedan ett teologiskt lärdomsprov under professor L. Stigzelius. Han var alltså väl rustad för sin akademiska karriär. Hans verksamhet som framstående grecist har knappt lämnat andra spår än de redan omnämnda grekiska verserna. Betydelsefullare var han som filosof. Så gott som hela hans litterära alstring behandlar filosofiska och teologiska ämnen. Han anslöt sig till aristotelismen, sådan den utbildats vid de svenska högskolorna av A. Thuronius (i Åbo) och J. Lenæus (i Uppsala), och han visar icke ringa dialektisk styrka i det logiska systemets vidare utformande. År 1672 utgav han sin lärobok »Elementa logicæ», som för långa tider blev normgivande för undervisningen i logik vid universitetet; Jakob Boëthius (den sedermera så bekante prosten i Mora) gjorde därav ett för skolundervisningen avsett sammandrag, som upplevde många upplagor. Att döma av L. Norrmannus' uttalande i parentationen (1702) över brodern juris professor Erik Aurivillius, var filosofen A. en väldig katederhjälte, som, våldsam och slagfärdig i ordskiftet, satte åhörarna i brand och själv tycktes helt och hållet låga i blickar, ord och åtbörder. Bland den stora mängden av disputationer, som ventilerades under hans presidium, märkas de sex »Disputationes metaphysicæ» i (1674–75), vilka med nytt titelblad sistnämnda år utgåvos samlade under titeln »Elementa philosophiæ primæ seu metaphysicæ?». I föreläsningsform behandlade A. även naturfilosofin;bevarade anteckningar efter dessa föreläsningar giva, enligt Annerstedt, vid handen, att A. »känner Cartesius' arbeten väl men bekämpar honom starkt, i synnerhet i fråga om bestämmande av naturens begrepp, dock tvekar han ej att göra honom rättvisa i åtskilligt, särskilt framhåller han, att man missförstått Cartesius' sats om tvivlet och förblandat den med de gamla skeptikernas rent negativa tvivel, under det Cartesius blott hävdat dess berättigande som grundvillkor för sanningens slutliga uppdagande».