E Louis Backman

Eugène Louis Backman, f. 11 juli 1883 på Rejmyra, Skedevi församling. Föräldrar: regementsläkaren Torsten Alfred Backman och Ida Nyberg. Genomgick Kalmar h. allmänna läroverk; avlade mogenhetsexamen därstädes 7 juni 1901; student i Uppsala 28 aug. s. å.; med. fil. kand. 30 maj 1902; med. kand. 7 nov. 1907; ordförande i medicinska föreningen i Stockholm och i Stockholms studentkår nov. 1909–febr. 1910; med. lic. 22 maj 1912; legitimerad läkare 24 maj s. å.; disp. 29 maj s. å.; med. doktor 31 maj s. å.; har företagit utländska resor i vetenskapligt syfte aug.–sept. 1913, apr.–aug. 1914 och maj–okt. 1916 samt bevistat internationella kongresser. Amanuens vid fysiologiska institutionen 1 juli 1904–30 juni 1905 och 1 jan.–31 dec. 1910; extra läkare i Kils distrikt och i Ransäters distrikt sammanlagt sex veckor 1911; biträdande läkare 12 sept.–31 okt. 1911, underläkare 1 nov. 1911–31 dec. 1913, biträdande läkare från 1 jan. 1914, tf. hospitalsläkare sammanlagt sexton veckor under 1914–16, allt vid Uppsala hospital och asyl; tf. laborator i experimentell fysiologi och medicinsk fysik vid Uppsala universitet upprepade gånger under åren 1912–18; uppförd å andra förslagsrummet till laboratorsbefattningen i fysiologi vid karolinska institutet 1912; docent i fysiologi vid Uppsala universitet 12 nov. s. å.; förordnad att giva extra laborationskurs i fysiologi därstädes vt. 1916 och vt. 1917; attacherad vid svenska beskickningen i Petrograd juni–sept. 1917 och företog härunder för organisation av den sanitära vården av tyska och österrikiska civilfångar en resa genom guvernementen Kazan, Simbirsk, Samara, Ufa, Orenburg och Saratov; utan ansökan kallad samt utnämnd till laborator i experimentell fysiologi och medicinsk fysik vid Uppsala universitet 29 nov. 1918. – Ogift.

B:s vetenskapliga produktion är synnerligen rik och tillhör flera skilda områden av fysiologin (hjärtats, blodets och blodcirkulationens fysiologi, cellularfysiologin, sinnesfysiologin m.fl.). Hans upptäckt av ämnesomsättningsprodukternas verkan på hjärta och blodtryck är av ganska stor betydelse både ur teoretisk och praktisk synpunkt, liksom även hans undersökningar över njur-exstirpationens och njur-resektionens verkningar på blodtrycket, blodets sammansättning m. m. Stort intresse ur allmän biologisk synpunkt erbjuda de av honom uppvisade märkliga förändringar, som det osmotiska trycket undergår hos vissa lägre djur på bestämda stadier av deras embryonalutveckling, samt den teori om celldelningens fysiologi, han i anslutning till dessa undersökningar framlagt. Mest betydande av hans hittills offentliggjorda arbeten torde hans undersökningar över luktsinnet vara. Han har genom dem bl. a. funnit, att inom flera grupper homologa ävensom isomera organiska ämnen luktintensiteten inom vissa gränser växer parallellt med minskad vattenlöslighet och ökad lipoidlöslighet samt att dessa ämnens verkan att framkalla luktretning måste vara beroende av förändringar i den koncentration, vari de förefinnas i de periferiska luktcellerna (vare sig ökning eller minskning). Härigenom har han bl. a. givit en tillfredsställande förklaring på de egendomliga trötthetsfenomen och även i viss mån på de kompensationsfenomen, som lukten erbjuder.