Haqvin Bager

1. Haqvin Bager, f. 19 maj 1711, d 10 febr. 1782 i Malmö. Föräldrar: handlanden i Malmö David Håkansson Bager och Magdalena Märta Lorich. Företog efter erhållen utbildning för handelsyrket en utländsk resa, varunder han bl. a. besökte England, samt sedermera en resa till Holland. Erhöll burskap såsom grov- och spannmålshandlare i Malmö 27 okt. 1735.

Gift med Anna Katarina Sölscher, f. 10 apr. 1717, d 1776, dotter till handlanden Didrik Sölscher i Malmö.

Sin största betydelse har B. haft genom sin praktiska verksamhet. Med sin spannmålshandel förenade han en för ortens dåvarande förhållanden ansenlig rederirörelse och uppdrev slutligen sin affär till den främsta i sitt slag i Malmö. Därjämte idkade han ett ganska betydande jordbruk utanför staden. Mest känd har han blivit genom sitt författarskap. Hans utrikes resor och omfattande affärsrörelse förskaffade honom praktisk erfarenhet inom olika verksamhetsområden, och hans för tiden ovanligt rikhaltiga bibliotek vittnar om hans kännedom om samtidens ekonomiska litteratur. I sin litterära produktion, som föreligger i en mängd traktater, tidningsartiklar och andra tryckalster, visade sig B. såsom en välmenande men ganska obetydlig skriftställare på olika områden av den allmänna hushållningen. Han predikade mot yppighet och lyx och för användandet av inhemska tillverkningar. Han kritiserade storskiftet på skånska slätten och föreslog utvägar till åkerbrukets förbättrande därstädes, bl. a. anläggandet av försöksjordbruk, han gav råd om gödsling och höstnad, uppfann maskiner för torkning av säd, diskuterade växelkursen och undervisade om maltberedning, han gav anvisningar att befordra skeppsfarten, städernas handelsrörelse och handaslöjderna o. s. v. Nödvändigheten för Malmö att anlägga en hamn framhölls starkt av B., som emellertid till plats härför föreslog först (redan 1749) Limhamn, senare området emellan citadellet och stadsbefästningen, medan den 1775 fastställda planen till hamnens förbättring gick ut på en utbyggnad av den redan förefintliga båthamnen. — Ett föga tilltalande drag hos B. var hans processlystnad. Ständigt var han invecklad i rättegångar och tvister, varifrån en mängd rättegångshandlingar av honom befordrades till trycket. Såväl dessa som sina skrifter i övrigt uppblandade B. ofta med, såsom Gustav Ljunggren säger, »rimmerier av den tänkbart plattaste beskaffenhet», vilket gjorde honom känd över hela riket »såsom en typ för en usel versmakare», särskilt sedan Kellgren i Stockholms posten gjort honom till föremål för åtlöje.