Tillbaka

Julius Bagge

Start

Julius Bagge

Musikförläggare, Tonsättare

7. Julius Bagge, son till B. 5, f. 2 febr. 1844 å Tumba, d 24 aug. 1890 i Södertälje. Student i Uppsala 11 maj 1863. Erhöll anställning i Abr. Hirschs musikhandel i Stockholm 1874; övertog affären s. å.; grundade eget musikförlag 1877; överlät musikhandeln och en del av förlaget 2 jan. 1889 till firman Gehrman & c: o, som förvärvade återstoden av förlaget 28 maj 1892; kamrer vid musikaliska akademin 31 jan. 1889. LMA 1887.

Gift 30 apr. 1887 med musiklärarinnan Julia Margareta Öhman, f. 9 maj 1847, d 7 jan. 1917, dotter till löjtnanten Karl Ulrik Öhman.

B., som var utrustad med en mångsidig begåvning, hyste framför allt ett livligt intresse för musik och förenade med goda kunskaper i musikens teori en icke obetydlig skicklighet som exekutör å violin. Under Uppsalaåren ägnade han sig åt flera olika studieriktningar men gjorde sig framför allt gällande inom det akademiska musiklivet, där han var ett gott stöd åt J. A. Josephson vid ledningen såväl av akademiska kapellet som sällskapet Orphei drängar. Tillika verkade han som sånganförare inom Södermanland-Närkes nation. Under denna tid satte han i förening med P. Blomberg musik till J. A. Elfviks kvicka studentopera »Kärlek och död eller mohrens sista suck», vilken första gången framfördes 30 nov. 1865; av B:s hand härrör musiken till hälften av andra och hela tredje akten. För övrigt räckte hans tid även för andra studentlivets angelägenheter. Under några terminer var han sålunda förste kurator i sin nation. Sedan han bosatt sig i Stockholm, kom han under en följd av år att ägna sig åt affärsverksamhet, till en början som musikhandlare, sedermera även som musikförläggare. Hans ledning av musikförlaget präglades städse av den ideella uppfattning, som var kännetecknande för honom, och vid valet av förlagsartiklar fäste han ofta mindre hänsyn vid allmänhetens än sin egen smak. Främjandet av svensk tonsättarkonst låg honom varmt om hjärtat, och särskilt sökte han, genom att utgiva goda upplagor av flera utav L. Normans musikverk, sprida kännedom om denne kompositör; 1886 framträdde han även med en förtjänstfull förteckning över hans arbeten. I en studie av mindre omfattning, behandlande några Bellmansmelodiers proveniens, lade han i dagen en intim kännedom om äldre tiders tonkonst. För övrigt verkade han som översättare samt sysselsatte sig något med komposition. — B., som livligt deltog i huvudstadens musikliv och särskilt var en yerksam ledamot av Mazerska kvartettsällskapet, förstod att såväl inom musikkretsar som annorstädes förvärva varaktiga sympatier. De, som kommo honom nära, lärde att högt värdera den anspårkslöse, oegennyttige och tillbakadragne mannen.

E. Sundström.


Svenskt biografiskt lexikon