Elsa E M Stenhammar

4 Stenhammar, Elsa Elfrida Marguerite, dotter till S 2, f 23 maj 1866 i Sthlm, Hovförs, d 18 febr 1960 där, S:t Göran. Organistex vid Musikkonservatoriet i Sthlm 85, kantorsex där 91, elev vid Musikkon-servatoriets teaterskola (talscensklassen) vt 86-vt 87, engagerad vid Stora teatern i Gbg 88-89 o 90-91, musiklär o körledare i Gbg 91-36, tf kantor i Domkyrkoförs 05–29, ledare för Orkesterfören:s skola för körsång 17, allt i Gbg. - Litt et art 24, LMA 30. - Ogift.

Elsa S undervisades som barn i musik av sin morfar, Andreas Andrée, och av sin mor. Hon gick även i Franska skolan och i Marie-Louise Obergs musikskola i Sthlm. Efter moderns bortgång flyttade hon till sin moster, domkyrkoorganisten Elfrida Andrée (bd 1) i Gbg. S gick där i Kjellbergska flickskolan, och för sin moster studerade hon sång, orgel och harmonilära. 1885 tog S organistexamen men hennes önskan var att bli skådespelerska, och hon utbildade sig vid Musikkonservatoriets elevskola, där man utbildade aktörer för såväl den lyriska som dramatiska scenen. Hon debuterade utan framgång vid Dramatiska teatern i Sthlm men engagerades vid Stora teatern i Gbg och uppträdde där i småroller under två säsonger.

Under 1890-talet övergick S successivt till att ägna sig åt musik. Hon etablerade sig i Gbg som lärarinna i piano, orgel, musikteori, sång och recitation. Från slutet av 1880-talet hade hon engagerat sig vid Harmoniska sällskapets konserter, och när Gbgs arbetareinstitut började ge folkkonserter 1895 under Karl Valentins ledning deltog hon som musikalisk hjälpreda även vid dessa konserter. 1897 blev Elfrida Andrée musikalisk ledare för folkkonserterna. S, som nu liksom tidigare bodde tillsammans med sin moster, deltog flitigt i arbetet och tillsammans arrangerade de över 800 folkkonserter fram till Andrées död 1929. S fortsatte därefter att själv arrangera konserter, och fram till 1936 var hon konstnärlig ledare för folkkonserterna.

Gbgs musikliv hade ett stort utbud av konserter och här hade arbetareinstitutets folkkonserter en speciell nisch: man vände sig till arbetarklass, biljettpriserna var kraftigt subventionerade och repertoaren "bildande", dvs den upptog musik av Bach och Handel, wienklassikerna, romantisk centraleuropeisk musik och den nordiska musiken. S hade olika uppgifter vid konserterna: hon ackompanjerade sångare och instrumentalister, hon deklamerade och hon skapade en damkor. 1902 gavs för första gången en konsert med rubriken Sv folkviseafton. Konserterna med folkvisor blev mycket populära och 1907 gavs de i Sthlm under rubriken S:s folkviseaftnar. I fonden hade man ställt upp bondstugor som var inramade av grandungar, och framför stugorna stod nio unga kvinnor i nationaldräkt och sjöng folkvisor i fyrstämmig sättning från olika landskap, från Skåne i söder till Dalarna i norr. S deklamerade dikter med folklig anknytning, en violinist spelade polkor, en hornist spelade hornlåtar, det klingade av skällkornas klockor och bakom scenen spelade Elfrida Andrée på sin harpa. Fram till första världskriget gjordes mindre turnéer med folkvisekören runt om i landet.

Från 1905, då kantorstjänsten vid Gbgs domkyrka hade övertagits av Andrée, var S anställd som tf kantor vid domkyrkan. Hon ledde kyrkans hymn- och koralkör och tillsammans gjorde S och Andrée flera stora konserter i domkyrkan och i Kristine kyrka. Kantorssysslan lämnade S i samband med Andrées död 1929.

Vid folkkonserterna fick en blandad kör med namnet Elsa Stenhammarkören en allt viktigare roll. Samtidigt kom önskemål om undervisning i sång för tenorer och basar, allt för att förbättra möjligheterna för blandad kör i Gbg. 1916 fick S i uppdrag av Gbgs orkesterförening att anord- na sångkurser och en körskola bildades; därmed var grunden lagd för Gbgs kon-serthuskör. Denna inledde sin verksamhet 1917 med S som ledare och hon påbörjade nu ett nära samarbete med sin kusin Wilhelm Stenhammar (S 5), som fram till 1922 var dirigent för Gbgs orkesterförening. Man framförde bl a Ludvig van Beet-hovens Missa Solemnis för kör och orkester liksom dennes Körfantasi opus 80 för kör, piano och orkester. Konserthuskören ansågs då och under hela 1920-talet vara landets bästa blandade kör.

S hade hand om såväl körskolan som Konserthuskören fram till 1935, då hon avgick i protest efter en schism med den nye dirigenten Tor Mann (bd 25). Våren 1936 uppstod en konflikt även inom folkkonserternas musikkommitté varvid den då 70-åriga S lämnade sin befattning där. Hon flyttade i samband med detta från Gbg till Sthlm, där hon bodde under resten av sitt liv.

Både S och Andrée vistades under 1920-talet vid Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad, och från 1935 dll skolans nedläggning 1954 var S lärare där i sång, körsång och deklamation. Vid skolan gavs kortare kurser som riktade sig till kvinnor från alla samhällsklasser. Syftet med undervisningen var att utbilda kvinnorna, som 1921 hade fått rösträtt, till ansvarstagande medborgare och rösträttsinnehavare. S kunde här fritt utveckla hela sin filosofi om bildning inom musikens område. Hon föreläste om tonsättare och gav varje dag lektioner i välläsning och körsång. Att ge kvinnorna kunskap inom musikens historia, att lära dem sjunga i kör och att tala väl för att kunna höja sin röst offentligt om så behövdes, var en viktig del i utbildandet av kvinnorna till "människomedborgare".

S var den första stora kvinnliga kördirigenten i Sverige. Hon var mycket omtyckt av körmedlemmarna i Konserthuskören, av kommittén och de musiker som stod bakom folkkonserterna i Gbg och inte minst av eleverna vid medborgarskolan vid Fogelstad. S fick "hjärtan att leva", sade en av eleverna från Fogelstad då man tillsammans firade hennes 85-årsdag. Hon var "ett ljus" i livet.