Harriet Sundström

Sundström, Harriet, f 23 dec 1872 i Sthlm, Jak o Joh, d 28 april 1961 där, Klara. Föräldrar: läroverkskollegan o redaktören Carl Rudolf S o journalisten Carolina (Lilly) Sofia Häggström. Elev vid Tekn skolan, Sthlm, 89–90, vid Künstlerinnen Vereins skola, München, 91–94, vid Konstnärsförb:s skola, Sthlm, 95, vid Académie Colarossi samt för Antoine Bourdelle, Paris, periodvis 04–14, medstiftare av sammanslutn:en De frie 02, av Fören original-träsnitt 12, sekr där periodvis 12–47, v ordf i styr för Grafiska sällsk 28–37. Målare, grafiker o skulptris. – Ogift.

S var andra barnet i en välutbildad och mycket aktiv familj. Fadern Carl S var disputerad i zoologi och gjorde vidsträckta forskningsresor i Europa. Han arbetade som läroverkslärare men var också verksam som journalist; under lång tid var han utrikesredaktör i Sthlms Dagblad. Han var också en av dem som 1889 grundade Svenska kennelklubben. Modern Lilly S hade gått i Hammerstedtska pensionen i Sthlm, där stor vikt lades vid moderna språk. Ett av hennes intressen var jakt, och när S skar ett exlibris (bokägarmärke) åt henne hade det en bild av en jakthund som vädrade ut mot skärgårdens fågelflockar. Efter makens död 1889 arbetade modern som journalist, bl a på den nystartade Sthlms-tidningen där hon under några år ensam ansvarade för utrikesnyheterna.

Sin konstnärliga utbildning inledde S när hon erhöll förberedande handledning hos Gösta Krehl i Sthlm. Därefter gick hon på Tekniska skolan, där hon förutom måleri även ägnade sig åt konsthantverk. Efter att ha nekats inträde vid Konstakademien begav hon sig till München, där systern Ella var bosatt. S tecknade croquis på Künstlerinnen Vereins skola och studerade måleri för djurmålaren och impressionisten Heinrich Zügel, för den ryske folklivs- och bataljmålaren Franz Roubaud och för den engelske djurskildraren Charles Tooby, som bodde i Dachau, strax utanför München. S bodde själv periodvis i Dachau och skulle senare komma att återvända dit i flera omgångar.

Sedan S 1894 haft sin första separatutställning på Kunstverein i München återvände hon följande år till Sthlm för att delta i Konstnärsförbundets första skola. Hon hade framförallt Anders Zorn till lärare, och följde även med honom till Mora och målade där flera häst- och hundmotiv, något som hon fortsatte med under hela sin verksamma tid. Zorn och hans elev blev goda vänner och S var en ofta sedd gäst i det Zornska hemmet. Elsa Björkman-Goldschmidt har berättat om ”den festliga synen när de ibland drabbade samman i debatter – den väldige målarmastodonten, morakungen Anders, och den lilla kavata Harriet”.

S drog sig inte för att ifrågasätta auktoriteter och rådande förhållanden. Det uttrycks på hennes eget exlibris, där den tyska texten säger att man ska stå för den man är och handla därefter. Vid Konstnärsförbundets skola tycks hon ha fungerat som organisatör av det missnöje som de unga kände inför en del äldre medlemmar i förbundet. Hon fanns också med när dessa yngre konstnärer 1900 arrangerade en utställning med tjugotvå deltagare och när de 1902 bildade sammanslutningen De frie. Den senare spelade en viss roll som forum för yngre konstnärers opposition mot likriktningstendenserna inom Konstnärsförbundet.

Perioden mellan sekelskiftet och första världskriget tillbringade S omväxlande i Sverige, Tyskland och Frankrike. Hon vistades en hel del i Paris, där hon periodvis studerade vid Académie Colarossi, liksom för spanjoren Anglada vid Wittis konstskola och för Antoine Bourdelle. En tid delade hon ateljé med Marie Blanchard. S hade även en period hushåll med konstnärsparet Diego Rivera och Angelina Beloff i Toledo.

I München och Dachau, där S vistades långa perioder, experimenterade många konstnärer med att göra träsnitt i moderna stilar. Omkring 1904 började S och Carl O Petersen att där göra konstbilder i träsnitt och året därpå visade de sina blad på utställningar i Sverige. S presenterade sina första blad på De fries salong 1905 och hörde därmed, tillsammans med Petersen, Hanna Borrie och Anna Sahlström, till pionjärerna vad det moderna originalträsnittet i Sverige beträffar.

Med avsikt att främja träsnittet som konstart startade S 1912 tillsammans med Arthur Sahlén och andra konstnärskamrater Föreningen original-träsnitt (F.O.T.). Hon deltog i dess framgångsrika arbete till 1947, då föreningen gick upp i Grafiska sällskapet. S var en av dess eldsjälar och hon arbetade mycket intensivt. Hon tänkte ut långsiktiga planer för föreningens arbete, mobiliserade viktiga kontakter och skapade samarbete med andra konstnärer och konstnärsorganisationer. S ordnade också utställningar i Sverige och svarade för opinionsskapande artiklar om träsnittskonst, bl a i Ord och bild och Paletten.

S var medlem i Grafiska sällskapet och andra konstnärsorganisationer, bl a Föreningen svenska konstnärinnor, där hon 1946 utsågs till hedersledamot. Hon hade också 1912 invalts i Sällskapet Nya Idun. Som god konstpolitisk organisatör hade hon ett stort umgänge bland Sthlms konstnärer, särskilt de kvinnliga. Hon var tidigt en central person i huvudstadens s k Klaraparnass och i hennes ateljé på Mäster Samuelsgatan 56 B höll så gott som hela det tidiga 1900-talets kvinnliga konstvärld till, liksom även en del av den manliga.

S var vad som brukade kallas ”målargravör”, vilket betyder att hon ägnade sig åt både måleri och grafik. Dessutom arbetade hon med teckning och skulptur. På en retrospektiv utställning på Konstnärshuset i Sthlm 1951 ställde hon ut 92 oljemålningar från perioden 1890–1950. Det var framför allt bilder av djur och landskap. Hon visade också teckningar samt 18 skulpturer, varav många hästar, katter och kaniner.

Det är dock som grafiker S blivit mest känd. Hon gjorde träsnitt i en tidig modernistisk stil, med ytmässiga bilder, ofta i kombination med konturlinjestil. Hon arbetade med färgträsnitt, särskilt när det gällde fristående konstbilder, men också i svart-vitt. I det senare fallet gällde det företrädesvis exlibris och bokillustrationer. När S valde sina motiv helt fritt, för sina fristående konstbilder, var det så gott som alltid djur hon skildrade, särskilt hästar och hundar. Hon strävade inte efter att åstadkomma detaljerad realism, utan syftade till att skapa stiliserade bilder, dock fortfarande föreställande. Träsnitten skars i enkla, mjuka former, likt de japanska färgträsnittens, syntetismens och art nouveau-stilens former. S anslöt också till primitivistiska tendenser i tiden. Hennes träsnitt, särskilt bokillustrationer men även exlibris, var ofta inspirerade av folkligt spridda bilder som silhuettbilder, målade bonader, kistebrev och skillingtryck.

S är representerad i NM, Moderna museet, Konstakademien, Zornsamlingarna i Mora, konstmuseer i Malmö, Norrköping och Eskilstuna samt i utländska museer. Hon hade separatutställningar i Sthlm 1920, 1951 och 1956 och i Norrköping 1953 samt deltog under 1900-talets första år i en rad av De fries utställningar i olika städer. Dessutom medverkade hon i samlingsutställningar runtom i världen – i Köpenhamn, Reykjavik, Paris, Wien, Buenos Aires och ett flertal platser i USA. S organiserade och deltog i Föreningen original-träsnitts retrospektiva utställning på NM vid årsskiftet 1942/43.