Jacob Adlerbeth

2. Jacob Adlerbeth, den föregåendes son, f. 21 maj 1785 i Stockholm, d. 2 sept. 1844 därstädes genom slaganfall vid badning. Efter studier i hemmet på Ramsjöholm för informatorn L. K. Ekmark student i Uppsala 2 nov. 1798; disp. 12 dec. 1804 (De obligatione epactis politicis observationes, pres. D. Boëthius); fil. kand. 24 mars 1806; disp. 7 maj s. å. (De statu Europæ,
seculis post natum Christum qvinto et sexto mutato, pres. E. M. Fant); fil. magister 14 juni s. å. E. o. kanslist i inrikes civilexpeditionen 1807; företog en resa i södra Sverige och till Köpenhamn för hälsans vårdande s. å.; kopist i ecklesiastikexpeditionen 15 aug. 1809; bevistade fr. o. m. 1809 en följd riksdagar; kanslist i nyssnämnda expedition 17 maj 1810; protokollssekreterare
18 dec. 1811; sekreterare i uppfostringskommittén 1812; vitterhetsakademins ledamot i direktionen över Stockholm stads undervisningsverk från 23 febr. 1819 till sin död; förste expeditionssekreterare i ecklesiastikexpeditionen 3 aug. 1818; friherre efter faderns död s. å. LSkS 1815; LHA 1818; var dessutom ledamot av ett flertal in- och utländska lärda sällskap; RNO
1843. — Ogift.

Det är närmast till götiska förbundet, som A:s namn är knutet. Han var dess egentlige stiftare, såtillvida att det var han, som gav idén fasthet och form. Geijer betygar också i sin minnesruna över götiska förbundet (Iduna h. 11), att det hela »från början var ett skämt och troligen ej blivit annat, hade ej en av vännerna (A.) påtryckt uppfinningen en annan stämpel». A. är författaren till stiftelseurkunden (tryckt i Iduna h. 11), och den första »stämman» hölls med honom som ordförande. A. innehade ock befattningen såsom ständig »vårdare av förbundets skrifter och handlingar». Sin uppgift som sammanhållande medlem blev han på det vackraste sätt trogen. När efter mer än ett decenniums livlig verksamhet intresset bland medlemmarna småningom började slappna, var dock A. ännu densamme. Alltjämt, om än mindre ofta, utlyste han »stämma» och ville ej gå med på förbundets nominella upphörande. Det var också först »över hans grav», som götiska förbundet upplöste sig. — Som förbundsbroder bar A. namnet Rolf och skrev i Iduna under signaturen —R—. Föreskriften i götiska förbundets stadgar § 3: »Till forskning i de gamle göters sagor och hävder vare varje förbundsbroder ovillkorligen förpliktad» hade i A. en hängiven efterlevare. 1811 översatte och utgav han efter Nyerups danska upplaga Snorres »Edda», 1812 efter Oehlenschläger »Waulundurs saga»; han översatte också Nyerups ordbok över nordiska mytologin (ej tryckt) och skrev i Idunas fjärde häfte en på omfattande litteraturläsning byggd uppsats »Om Biarmaland». Sitt stora intresse för svensk fornvård visade A. såväl genom några mindre artiklar i Iduna som genom att ekonomiskt understödja ett flertal forskares »antikvariska resor» i olika landskap. Med A:s arkeologiska intresse sammanhängde hans språkvetenskapliga. Så sysselsatte han sig med dialekt- samt ort- och personnamnsforskning. Bland hans skriftliga kvarlåtenskap finnas åtskilliga anteckningar och manuskript i arkeologiska och språkliga frågor. — Betydelsen av A:s livsverk ligger framför allt däri, att det av honom stiftade götiska förbundet blev medelpunkten för ett livsdugligt och inspirerade intresse. I den av förbundet utgivna publikationen Iduna fingo främst Geijer och Tegnér ett organ för sina dikter i fornnordiskt kynne, och förbundets »stämmor» blevo mötesplatsen för flera för vår fornvård nitiska män. »Av en högst bestämd karaktär, som yttrade sig i det största som det minsta, gav han (A.) denna bestämdhet åt alla sina företag . . . Ty han bedrev allt med en viss grundlighet och stadnade i intet på halva vägen. Därmed förente han det varmaste, redligaste hjärta och en trofasthet utan gräns» (Geijer). För sin egen ämbetsmannabefordran intresserade han sig dock föga. Med A. utdog friherrliga ätten Adlerbeth. Han ligger begravd i familjegraven vid Svarttorps kyrka.