Tillbaka

Fredrik Georg Afzelius

Start

Fredrik Georg Afzelius

Filosof, Kommunalpolitiker, Riksdagsman

6. Fredrik Georg Afzelius, f. 7 dec. 1812 i Film, d 19 mars 1896. Föräldrar: läkaren vid Dannemora gruvor Karl Johan Afzelius och Johanna Kristina Öberg. Genomgick Uppsala katedralskola 1821–29; inskriven som student i Uppsala 12 juni 1829; disp. 30 maj 1835 (Aristophanis comcedia, quæ Aχαρηζ inscribitur, p. I, pres. K. A. Hagberg); fil. kand. 12 dec. 1835; disp. 6 juni 1836 (Ästhetiska betraktelser, pres. P. D. A. Atterbom); fil: magister 16 juni s. å.; företog sommaren 1842 en vetenskaplig resa i Tyskland, varvid han besökte universiteten i Berlin, Halle och Leipzig. Uppfördes 22 maj 1841 på förslag till professuren i praktisk filosofi vid Uppsala universitet ; redaktör för tidskriften Frey vid dess första uppsättande, 1841; adjunkt i teoretisk och praktisk filosofi vid Uppsala universitet 7 juni 1842; examinator i studentexamen i filosofi fr. o. m. ht. 1842, tills dylik examen vid universitetet upphörde; innehade fr. o. m. ht. 1843 under ett större antal år förordnanden att bestrida de offentliga föreläsningarna och examina såväl i teoretisk som praktisk filosofi; redaktör för den litterära tidningen Intelligensbladet 1844–45; uppfördes på förslag till professuren i praktisk filosofi vid Lunds universitet 24 sept. 1846 och på förslag till professuren i samma ämne vid Uppsala universitet 31 maj 1864; sekreterare i Uppsala läns hushållningssällskap 1866–94; ledamot av riksdagens andra kammare för Uppsala stad 1873–75 samt av dess första kammare för Uppsala län 1878–84; erhöll avsked med pension från adjunktsbefattningen 2 dec. 1893. RNO 1872.

Gift 19 jan. 1847 med Edla Sofia Elisabet Richert, f. 21 sept. 1824, d 28 okt. 1900, dotter till förste expeditionssekreteraren Johan Gabriel Richert.

I filosofin slöt sig A. till den hegelska skolan och arbetade ivrigt för hegelianismens utbredning i vårt land. Genom sin något utmanande hållning råkade han i polemik med den boströmska filosofins representanter, och en ganska häftig strid utkämpades mellan honom och dåvarande adjunkten P. Genberg i Lund rörande A:s' ingående framställning av »Hegelska philosophien». Genberg utgav nämligen en skarpt personligt hållen kritik av detta arbete med titeln »Belysning och granskning af hegelska philosophiens hyperboreiska referering». Även i Frey, i Eos och i Intelligensbladet förekomma hegelianska uppsatser av A. Han utövade en flitig verksamhet som författare, och särskilt hans för sin tid förtjänstfulla läroböcker i logik och psykologi vunno stor användning. A. ägde en framstående praktisk begåvning och blev anlitad i många både politiska och kommunala värv. Han var ledamot av stadsfullmäktige och landsting under många år samt ordförande i brännvinsbolaget. I andra kammaren blev han en inflytelserik medlem av lantmannapartiet och insattes av detsamma i lagutskottet 1874—75; under förstakammarperioden tillhörde han konstitutionsutskottet 1879–84. För sin tjuguåttaåriga verksamhet såsom sekreterare i hushållningssällskapet belönades han med dess stora guldmedalj.

Albert Nilsson.


Svenskt biografiskt lexikon