Jacob G Agardh

3. Jacob Georg Agardh, son till A. 1, f. 8 dec. 1813 i Lund, d därstädes 17 jan. 1901. Student i Lund 25 apr. 1826; disp. 22 juni 1829 (Granskning af stats-ekonomiens grundläror, st. 5, pres. K. A. Agardh); filol. kand. 12 febr. 1831; fil. kand. 2 juni 1832; disp. 16 juni 1832 (Synopsis ichtyologise Scandinavicae, p. I, pres. Sven Nilsson); fil. magister 23 juni 1832; företog utrikes resor, 1836–37 med det bysantinska resestipendiet till Italien, Frankrike och England, 1840–41 över Tyskland och Österrike till Italien samt, med riksstatens större resestipendium, 1854 till England och 1856 till Frankrike. Docent i botanik 4 mars 1834, adjunkt och botanices demonstrator 10 okt. 1836, e. o. professor i botanik 3 dec. 1847 samt ord. professor i samma ämne 8 apr. 1854, allt vid Lunds universitet; fullmäktig för Lunds universitet vid riksdagarna 1862–63 och 1865–66 samt riksdagsman i andra kammaren för Lunds stad 1867–72 och var därunder ledamot i bankoutskottet 1865–66, 1867–72 och dess v. ordförande 1870–72; ordförande för stadsfullmäktige i Lund 1863–68; ledamot i den för de tre nordiska konungarikena anordnade myntkommissionen aug.–sept. 1872; erhöll avsked från professuren 23 maj 1879; ledamot i flera styrelser, såsom för sparbanker, brandförsäkringsbolag och Lunds—Trälleborgs järnvägsaktiebolag; ordförande i styrelsen för Skånes enskilda bank 1886–93. LFS 1837; LVVS 1848; LVA 1849; RNO 1861; LVS 1865; KNO 1876; HedLVVS 1878; HedLFS 1881; LLA 1888; HedLVS 1889; KmstkNO 1893; var dessutom ledamot av ett flertal utländska lärda sällskap och akademier, däribland Institut de France (1885) och Linnean society i London (1867), med. hedersdoktor vid universitetet i Köpenhamn 1879 samt innehavare av preussiska orden »Pour le mérite»; erhöll 1867 Linnean society's guldmedalj. På A:s åttiårsdag överlämnades till honom en textad hyllningsadress från 67 botanister från olika länder.

Gift 24 juni 1848 med Margareta Helena Sofia Erika Meck, f. 28 juni 1829, d 7 okt. 1909, dotter till assessorn Arvid Fredrik Meck.

A. blev en värdig son till sin store fader. Hans verksamhet som vetenskaplig författare och lärare är fast knuten till Lunds universitet, vid vilket han vid tjugu års ålder anställdes som docent i botanik. Faderns föredöme och säkerligen även den kamratliga samvaron med den unge Sven Lovén, den svenska havsforskningens fader, vände redan tidigt hans håg åt studiet av havsalgerna. Så finna vi A. och Loven redan sommaren 1833 vid Kullaberg, sysselsatta med forskningar över havets djur- och växtvärld. Som resultat av undersökningarna föreligger från A: s sida en liten, sedermera på tyska omtryckt uppsats, »Om hafs-algers germination», vilken innehåller det första vetenskapliga bidraget till floridéernas groning och tidigare utvecklingshistoria. I några snart följande skrifter lyckades A. uppvisa, att även en hel delalger föröka sig genom ett slags med egenrörelse försedda kroppar, av A. benämnda »sporidier». Dessa sporidier eller svärmsporer, som A. nu visade vara normala fortplantningskroppar hos algerna, hade förut uppfattats som djuriska bildningar och även givit upphov till egendomliga skildringar av djurs förvandling till växter osv. A. tillmätte nu svärmsporers förekomst eller frånvaro hos algerna så stor vikt, att han först sökte därpå grunda deras indelning i endast tvenne grupper: Zoospermeae (»spo-ridiis maturitate motu preeditis») och Fucoidese (»sporis locomotivitate destitutis»). Samma år (1836) publicerade A. även som resultat av sina algologiska studieresor till västkusten, särskilt Käringön och Koster, under åren 1832—35, »Novitise florse Sveciae ex Algarum familia», varest flera för första gången i Sverige iakttagna algformer kritiskt meddelades. Under sin stora utländska resa 1836—37 undersökte A. Medelhavs-algfloran vid Triest, Neapel, Nizza, Marseille m. fl. ställen. Resultatet framlades i det märkliga år 1842 i Paris tryckta arbetet »Algse maris Mediterranei et Adriatici», vilket innehåller det första utkastet till den floridéernas reformerade systematik, som det sedan blev A: s långa livsarbete att i detalj utföra. Algsläkten och algarter ha här fått en långt skarpare karaktäristik än i äldre eller samtida algologers arbeten; och framför allt har A. sökt på rationella grunder uppdela även de olika algklasserna, särskilt den först av hans fader urskilda algprovinsen Floridese, rödalgerna, i väl begränsade och karaktäriserade underavdelningar. Det var ett mycket stort framsteg, att A. vid floridéernas uppdelning principiellt utgick från fortplantningsorganens, närmare bestämt från den s. k. kapselfruktens (cystokarpiets) byggnad, av vilken urskildes och benämndes följande fyra typer: »favella», (»favellidium», »keramidium» och »coccidium». Även de tre olika typerna för tetrasporbildning, tetraeder-, zon- och korsdelning, urskildes nu för första gången av A. Genom detta arbete banade A. vägen för långa tider framåt för den strängt vetenskapliga systematiken av den utomordentligt, mångformiga floridégruppen. Han grundade sitt system på det fullt utvecklade cystokarpiets byggnad, medan vår moderna, av Fr. Schmitz på 1880-talet skapade floridésystematik företrädesvis vilar på cystokarpiets utvecklingshistoria. Så väl hade dock A: s systematiska skarpblick träffat det rätta, att nästan alla hans huvudgrupper kunnat ganska oförändrade bibehållas i det nya systemet, ehuru med förändrade karaktärer och i annat inbördes sammanhang. Några år senare utlägger han vidare i arbetet »In systemata Algarum hodierna adversaria» sitt system under kritik av de av Kützing och Decaisne ungefär samtidigt uppställda algsystemen. Efter sådana förarbeten började A. utgiva sitt stora huvudverk, »Species, genera et ordines Algarum», vilket utkom under åren 1848—1901 i tre delar om sammanlagt sex band och 3,000 sidor. In i det sista — alltså efter ingången i sitt åttiåttonde år — var A. sysselsatt med arbetets tryckläggning; sista bandet utkom några veckor efter hans död. Detta verk kommer alltid att räknas till algologins klassiska arbeten. Det utgöres av en systematiskt ordnad framställning och beskrivning av samtliga kända brun- och rödalger; de senare delarna utgöra delvis revision och tillägg till de förra jämte en allmän morfologisk översikt. Arbetet kompletterades sedermera alltjämt av A. genom särskilda monografier över svårare alggrupper och beskrivningar över nya algarter från jordens alla delar, publikationer, sammanfattade under benämningen »Till algernes systematik» och »Analecta algologica» och publicerade i Lunds universitets årsskrift. Som ett särskilt arbete föreligger även en omfattande monografi över Australiens sargassumarter i Vetenskapsakademiens handlingar.

A. har jämte sin fader grundlagt den vetenskapliga systematiken för havsalgerna. Den stora betydelsen av hans arbeten ligger däri, att han mera ingående än sina föregångare upptog till behandling havsalgernas morfologiska och anatomiska byggnad samt därpå grundade grupper, släkten och arter. Att A. avfattat nästan alla sina arbeten på latin, bereder vissa svårigheter, då det gäller att inpassa hans terminologi i de moderna begreppen. Hans artbeskrivningar och anatomiska undersökningar äro därjämte grundade endast på pressat herbariematerial, vilket bidragit till att en nyare tid med mera uppdriven teknik ej i allo kan godtaga hans resultat. Detta förringar dock ej den storartade betydelsen av hans algologiska arbeten, genom vilka han gjort sig förtjänt av att för alla tider räknas till den botaniska forskningens föregångsmän. — Det Agardhska algherbariet, på grund av arternas och exemplarens antal (omkr. 50,000) såväl som med hänsyn till mängden av s. k. originalexemplar — det omfattar ju både A:s och hans fars samlingar — otvivelaktigt den viktigaste algsamling, som finnes i hela världen, donerade A. till Lunds universitet; det förvaras nu i dess botaniska institution och får enligt testamentets föreskrift icke utlånas därifrån.

Om också tyngdpunkten av A: s vetenskapliga författarskap faller inom algologins område, har han för ingen del försummat de högre växternas studium. Jämte ett par tidigare artkritiska utredningar av en del släkten som Lupinus och Pteris har han publicerat fanerogam-morfologiska arbeten samt en del anatomiska undersökningar, bl. a. över den spetsbergska drivveden, vars ursprung han visar böra sökas i Sibirien. Hans viktigaste arbete om högre växter är »Theoria systematis plantarum» (1858), som behandlar alla kända växtfamiljer. I en även på svenska tryckt allmän del, »Vext-systemets methodologie», redogör A. ingående för det naturliga systemets art och metod och lämnar en kritik av de dittills använda metoderna för s. k. naturliga system. I många punkter framlyser medvetet en tydlig transmutationsteori, ehuruväl denna icke får sin definitiva formulering. »Otvivelaktigt hade A: s naturstudier fört honom till gränsen av en ny uppfattning av den levande naturen», säger träffande en levnadstecknare, som stått honom nära som lärjunge, professor D. Bergendal. Dessa A:s teorier blevo dock föga beaktade. Orsaken härtill söker Bergendal däri, att strax därefter det gångna seklets märkligaste arbete på naturvetenskapens område, Darwin's »Origin of species», utkom och drog till sig allt intresse. A: s »Theoria systematis» är i varje fall ett dokument av högsta värde från descendensteorins genombrottstid. Själv blev A. emellertid ingen anhängare av »darwinismen», sådan den framträdde. Jämte den mera teoretiska delen innehåller A:s arbete även talrika faktiska iakttagelser av högt värde, t. ex. observationer över den s. k. fröämnesmunnens (mikropylens) ställning i förhållande till fröfäste, vägg etc. Ett särskilt omnämnande förtjänar A:s försvar för Linnéminnet gentemot de på missförstånd och ofullständig litteraturkännedom beroende angreppen i växtfysiologen J. Sachs' »Geschichte der botanik», som han punkt för punkt tillbakavisade i ett tal vid fysiografiska sällskapets i Lund Linnéfest 10 jan. 1878.

Anläggningen av den nuvarande botaniska trädgården i Lund är slutligen A: s verk, och där är det också som hans av V. H. Runeberg modellerade minnesbyst är rest.

Trots sin storartade vetenskapliga verksamhet hade A. tid och krafter även för offentliga uppdrag av olika slag, såsom riksdagsmannaskap samt ordförandeskapet i Lunds stadsfullmäktige och i flera av hans fader grundade samhällsnyttiga företag, däribland Lunds sparbank och brandstodsbolaget för Skånes städer. Han var även bland stiftarna av Skånes enskilda bank och fungerade som ordförande i dess styrelse. Som riksdagsman yttrade han sig sällan, någon gång i bankfrågor, däri han var en ansedd auktoritet. Med skärpa uppträdde han mot det De Geerska representationsförslaget, som han särskilt kritiserade därför, att det »ur nedre kammaren utstryker den egentlige arbetaren», på samma gång som det »åt den övre kammaren ger en vida bestämdare plutokratisk prägel, än som hittills tillkommit någon del av vår representation». Såsom motionär har han framträtt endast i frågor, som gällt Lunds universitet.