August Theodor Almén

1. August Theodor Almén, f. 24 jan. 1833 i Myckleby prästgård, d 24 nov. 1903. Föräldrar: prosten Johan Andersson och Karolina Elisabet Lignell. Student i Uppsala 24 sept. 1852; avlade med. fil. examen 28 okt. 1854; inskriven i med. fakulteten 19 nov. 1856; med. kand. 27 febr. 1858; med. lic. 14 sept. 1859; disp. 9 maj 1860; med. doktor 1 juni s. å.; företog med Sederholms stipendium för den fysiologiska kemins studium en utrikes resa, förnämligast till Zürich, 15 maj–okt. s. å. Extra bataljonsläkare vid Jämtlands hästjägarkår 6 mars 1856; biträdande läkare vid sjukvården inom Göteborgs län 21 sept. 1857; amanuens vid laboratoriet för medicinsk och fysiologisk kemi vid Uppsala universitet ht. 1858 och vt. 1859; förordnad att förestå laborationerna och nämnda laboratorium samt att förrätta med. kand. examen 18 okt. 1859; adjunkt i medicinsk naturalhistoria och kemi 26 juli 1860; tf. professor i medicinsk och fysiologisk kemi 20 sept. s. å.; professor i samma ämne 12 apr. 1861; universitetets rektor 1873–74; ledamot av militära hälsovårdskommittén 1881–87; generaldirektör i medicinalstyrelsen 20 apr. 1883; ledamot av riksdagens första kammare 1886—1902; ordförande i kommittén för granskning av uppgjort förslag till instruktion för provinsialläkare m. fl. läkare 6 nov. 1885–5 apr. 1887; en av de i civildepartementet tillkallade sakkunniga vid omarbetningen av lagstiftningen angående försäljning och tillverkning av margarin (bet. avg. 24 nov. 1888); ordförande i kommittéerna för uppgörande av förslag till stadga angående sinnessjuka 5 okt. 1894–29 febr. 1896 samt angående asyl för sinnessjuka ifrån västra Sverige 29 okt. 1897–7 maj 1898; erhöll avsked från generaldirektörsbefattningen 24 mars 1898; ordförande i kommittén angående lasarettsstadga samt reglemente för lasarettsläkarnas pensionskassa 15 apr. 1898–30 jan. 1899. RNO 1868; LVS 1870; LVA 1872 (preses 1891–92); LVVS 1876 (HedL 1893); LLA 1884; KNO1kl 1885; LKrVA 1886; LFS s. å.; KmstkNO 1894; hedersledamot av läkarsällskapet s. å.; var därjämte ledamot av utländska lärda samfund och akademier samt fil. hedersdoktor vid Köpenhamns universitet (1879).

Gift 2 juni 1862 med Susanna (Sanna) Kristina Fries, f: 21. aug. 1841, dotter till professor Elias Fries.

A. var rikt begåvad samt ägde en sällsynt stor arbetsförmåga. Hans intresse låg emellertid mindre åt det teoretiska än åt det praktiska hållet, och denna hans läggning satte sin prägel på såväl hans lärarverksamhet som hans forskningsarbete. Som lärare strävade han alltjämt att göra sin undervisning så praktiskt nyttig som möjligt, men denna strävan minskade dock ej i någon mån föreläsningarnas vetenskapliga karaktär och värde. På sina föreläsningar nedlade han nämligen ett nästan otroligt arbete i form av förberedande, kritiskt prövande och sovrande laborationer. Där riktigheten av en uppgift ej syntes honom vara höjd över allt tvivel, gjorde han den till föremål för den mest grundliga, mångsidiga och stränga prövning för att, så vitt i hans förmåga stod, ej giva sina lärjungar annat, än vad han visste vara gedigen och beprövad, för livet fruktbärande kunskap. Det väsentliga i A:s föreläsningar utgjordes ock av de mycket talrika experimenten och demonstrationerna, genom vilka han gjorde sina lärjungar förtrogna med de vetenskapliga arbetsmetoderna samt gav dem ständiga väckelser till självständiga iakttagelser och kritisk prövning. Dessa föreläsningar voro ock mycket högt uppskattade såväl för det gedigna innehållet som för det rediga och klara, i hög grad flärdfria, stundom rätt originella och muntrande framställningssättet. Av sina lärjungar och framför allt av studenterna inom Göteborgs nation, vars inspektor han var, betraktades han som en faderlig vän, vars hjälp med råd och dåd flitigt anlitades. Som kemist sysslade A. mest med arbeten av analytisk art, och han lade stor vikt på utarbetandet av enkla och praktiska men på samma gång fullt tillförlitliga metoder. Lärorik och intressant att iakttaga var den med ytterlig noggrannhet parade finess, som han förstod att inlägga i arbetets utförande. Även med nästan otroligt små mängder undersökningsmaterial kunde han komma till fullt exakta och bevisande resultat, och detta ej blott vid sina egna speciella undersökningar utan ock vid föreläsningsexperiment inför ett talrikt auditorium. Mångfaldiga exempel härpå lämnade han ock i sina föreläsningar över läkemedlens prövning. Det verk, på vilket A. under sin lärarverksamhet offrat den största delen av sin tid och sitt arbete och i vilket han framför allt nedlagt resultaten av sin verksamhet som forskare och analytiker, utgöres av de förarbeten till en kommentar över den svenska farmakopén, varmed han under alla dessa år var sysselsatt. Detta arbete, i vilket han samlat ett ytterst värdefullt, nästan i varje detalj av honom själv prövat och på nya iakttagelser rikt material, blev dock på grund av hans utnämning till chef för medicinalstyrelsen tyvärr aldrig avslutat och offentliggjort. Vid sidan av detta alltjämt pågående arbete utförde han även viktiga undersökningar på flera andra områden. Hit höra metoder för vissa urinundersökningar, granskning av felkällorna vid tapeters och tygers undersökning på arsenik, analyser av ett flertal järnvatten, hans omfattande undersökningar av dricksvatten med hänsyn till deras renhet samt i anslutning härtill hans undersökningar över naturliga och konstgjorda mineralvatten, varigenom han gav impulsen till mineral- och läskvattensindustrin i vårt land. Av stor betydelse äro ock hans analyser av köttet från olika slag av fisk samt över huvud taget hans arbeten över födoämnena, varigenom han verkat till stort gagn i mycket vida kretsar samt lagt grunden till sitt stora arbete rörande huslig ekonomi och utspisningen i offentliga anstalter.

Då A. vid femtio års ålder tillträdde generaldirektörsämbetet i medicinalstyrelsen, blev det hospitalsväsendet, som framför allt blev föremål för hans intresse. Psykiater var han ej och gjorde ej heller anspråk på att vara det; det var uppgiften att genom nybyggnader i stor skala råda bot för den upprörande bristen på utrymme, som lockade honom, och han lyckades även under sin ämbetstid i det närmaste fördubbla antalet platser på hospitalen. Man har tadlat, att A. av sparsamhetsskäl ej vid de av honom ledda nybyggnaderna tagit tillräcklig hänsyn till psykiatrins och sjukhushygienens krav, och klagat över för höga hus, för stora sjukavdelningar och för knappa utrymmen. För honom stod det emellertid fast, att patienterna i varje fall fingo det vida bättre än i hemorterna. Även hospitalens proviantering och förvaltning i övrigt lågo i hög grad för hans praktiska sinne. Hans inflytande på alla detaljer växte med varje år; vid hans avsked härskade utmärkt ordning och god anda överallt. Bland andra viktiga ärenden från A: s generaldirektörstid bör i främsta rummet nämnas provinsialläkarfrågan, vilken nu löstes efter principer, som ännu bestämma utvecklingen.