Johan Axel Almquist

10. Johan Axel Almquist, den föregåendes kusin, f. 13 aug. 1870 i Stockholm. Föräldrar: grosshandlaren och bruksägaren Bernhard Ulrik Georg Almquist och Hedda Martina Wihlborg. Avlade mogenhetsexamen i Stockholm (Beskowska skolan) 20 maj 1889; student i Uppsala s. å.; fil. kand. 12 sept. 1891; fil. lic. 31 jan. 1895; disp. 6 apr. s. å.; fil. doktor 31 maj s. å.; har såväl på. egen bekostnad som med understöd av statsmedel företagit resor (1896, 1899, 1901, 1909) till Norge, Danmark, Tyskland, Österrike Schweiz, Finland, Östersjöprovinserna och det egentiga Ryssland för studier av arkiv- och biblioteksväsendet samt för bedrivande av historiska forskningar. E. o. amanuens vid universitetsbiblioteket i Uppsala 21 sept. 1891–nyåret 1895 samt vid riksarkivet 1 mars 1895 och vid K. biblioteket i Stockholm 15 maj s. å.–sept. 1903; amanuens vid slottsarkivet 20 sept. 1896; v. slottsarkivarie 24 jan. 1899; riksarkivets bibliotekarie 1 juli 1899–1906; ord. amanuens i riksarkivet 22 apr. 1904; tillika bibliotekarie hos H. M. konungen 1 dec. 1906 och hos H. K. H. kronprinsen s. å.; kvarstod i förstnämnda egenskap efter tronskiftet 8 dec. 1907; erhöll avsked från v. slottsarkivarie-befattningen 4 juli 1908; extra arkivarie i riksarkivet 6 nov. s. å.; bibliotekarie hos H. M. drottningen s. å.; förste arkivarie och chef för riksarkivets nyupprättade fjärde sektion 3 nov. 1909; ledamot av styrelsen för personhistoriska samfundet 14 apr. 1910 och av dess redaktionskommitté 1917; ledamot i styrelsen för Sunds aktiebolag 20 juni 1910 och dess v. ordförande sedan nyåret 1911; ledamot av Svenskt biografiskt lexikons redaktionskommitté apr. 1913; första bergslagsdistriktets deputerade i järnkontoret från 1917. LSkS 1898 och samfundets skattmästare från dec. 1902; historiograf i KMO 1907; OIISGbmt s. å.; RVO 1911; RNO 1917; innehar dessutom flera utländska ordnar. 

Gift 26 nov. 1893 med Gerda Cecilia Dillner, f. 6 mars 1873, dotter till professorn Göran Dillner.

Åt bok- och biblioteksväsendet har A. ägnat en betydande del av sin ämbetsverksamhet och sitt författarskap. Hans största praktiska biblioteksarbete är nybildandet och katalogiserandet av H. M. konungens bibliotek, bestående av de förut på spridda ställen av slottet förvarade, till det mesta oordnade boksamlingar, som tidigare tillhört änkedrottning Josefina, Oskar II, drottning Sofia, hertigparet av Dalarna samt Gustav V och drottning Viktoria. Biblioteket fyller f. n. hela nordöstra slottsflygeln och kan efter frånskiljandet av dubbletter anses omfatta 50,000 volymer. Även riksarkivets bibliotek har A. till större delen omordnat, varjämte han upplagt den nu använda katalogen däröver. Bland hans bibliografiska skrifter intages främsta rummet av den stora och mönstergilla förteckningen över Sveriges bibliografiska litteratur, ett städse anlitat hjälpmedel, vilket betecknats som »ett av vår bibliografiska litteraturs mest betydande alster» (E. V. Dahlgren). De av A. utgivna supplementen till G. E. Klemmings och K. Snoilskys bekanta förteckningar över samtida tryck rörande Sveriges krig och förhållanden till främmande makter upptaga till stor del skrifter, uppdagade genom forskningar utom K. biblioteket. Som arkivman har A. deltagit i det systematiska arbete för genomförandet av proveniensprincipen vid arkivaliernas ordnande, som karaktäriserat det svenska riksarkivets senaste period. Under sin tidigare tjänstgöring i detta ämbetsverk ordnade han åtskilliga serier, däribland pergaments-brevsamlingen, domkapitlens skrivelser till K. M:t och äldre delar av Livonica. Sedan han blivit chef för den sektion av riksarkivet, vilken omfattar de där förvarade ämbetsverksarkiven, har han inriktat sin verksamhet på att göra dess arkivbestånd tillgängligt genom historiskt-administrativa utredningar i förening med tjänstemannaförteckningar; av dylika arbeten ha hittills utkommit de båda översikterna över bergs- och kommerskollegiernas organisation och personal. Till plan och syfte besläktad med dessa är en på kammararkivets »landskapshandlingar» grundad utredning rörande fögderiförvaltningen 1523–1630, varav hittills en första del jämte tillhörande tabeller föreligger. A. har härmed givit början till en klar och överskådlig framställning av den civila lokalförvaltningens invecklade och förut outforskade organisation under Vasakonungarna; då det viktiga arbetet slutförts, kommer det att erbjuda den fasta grunden för det ytterst välbehövliga ordnandet av de för vår inre historia oersättliga men alltjämt på ett ur arkivtekniska synpunkter synnerligen otillfredsställande sätt förvarade fogderäkenskaperna. Man tar säkerligen ej fel, om man i dessa för förvaltningshistorien betydelsefulla verk ser ett utslag även av A:s person- och släkthistoriska intresse, vilket bl.a. dokumenterat sig genom den nyttiga förteckningen över vår genealogiska litteratur och de undersökningar, A. ägnat åt sin egen släkt. Vid sidan av det bekanta bibliografiska arbetet »Almquistiana» må här nämnas en på kamerala handlingar och domböcker grundad framställning av släktens äldre, till allmogen hörande generationer, vilken förtjänar beaktande jämväl som ett vittnesbörd om de resultat, som kunna uppnås genom systematiskt utnyttjande av dylika källor. Då arbetet ger en upplysande skildring av en burgen allmogesläkts villkor, hör det på visst sätt tillsammans med de större arbeten, varmed A. riktat vår fattiga ekonomisk-historiska litteratur, monografierna, över Uddeholms- och Graningeverkens utveckling samt över Södermanlands hushållningssällskaps hundraåriga verksamhet. De båda brukshistorierna utgöra våra första moderna arbeten av detta slag, och särskilt skildringen av Uddeholmsverken har på grund av ämnets vikt och dess behandling karaktäriserats som »vår viktigaste bruksmonografi» (E. Heckscher). Ur arbetet om det södermanländska hushållningssällskapet bör särskilt antecknas det inledande kapitlet med dess viktiga upplysningar till hushållningssällskapens förhistoria och dess skildring av länets jordbruk under 1700-talet.