Axel J Anderberg

Anderberg, Axel Johan, f. i Kristianstad 27 nov. 1860. Föräldrar: verkmästaren Henrik Anderberg och Matilda Lindberg. Studerade vid Östermalms elementarskola, Stockholms gymnasium och tekniska skolan samt vid tekniska högskolan, fackavdelningen för arkitektur, 13 sept. 1880–15 apr. 1884, vid konstakademins läroverk 26 sept. 1884–1886; har företagit resor till Tyskland, Frankrike och Italien 1887–88, till Tyskland, Österrike, Frankrike och Belgien 1889 för studium av teaterbyggnader, till England, Belgien och Tyskland 1905 för museibyggnadsstudier samt till Tyskland och Schweiz 1913 för att taga kännedom om biblioteksbyggnader därstädes. RVO 1898; LFrKA 1906.

Gift 29 sept. 1898 med Anna Anderberg, f. 6 apr. 1880, dotter till grosshandlaren Johan Anderberg i Kristianstad.

A:s rykte som arkitekt knyter sig framför allt till hans teaterbyggnader, särskilt till den ganska mycket omstridda nya operabyggnaden i Stockholm (1889–98). Medan vissa invändningar mot byggnadens exteriör och arbetets rent tekniska sida kunna vara berättigade, är det däremot obestridligt, att byggnaden företer en mycket väl utvecklad plananordning och äger flera lyckade interiörer, där A. med fri anslutning till barockens och även rokokons formspråk gestaltat brett koncipierade, monumentalt verkande, lyckligt proportionerade rum; detta galler framför allt stora vestibulen och trapphuset, salongen och den till byggnaden hörande kafélokalen.

A. har över huvud gärna betjänat sig av en saftig, ibland kanske något svulstig form, påtagligen grundad på barockintryck i fri och individuell tillämpning; i förmåga att koncipiera i monumental stil är han obestridligen en av Sveriges främsta samtida arkitekter. Av hans övriga arbeten må nämnas: teaterbyggnader i Linköping (1903), Kristianstad (1905) och Norrköping (1908), Oskarsteatern i Stockholm (1907), Dahlgrenska stifteisen i Malmö (1903), Johannes kyrka i Malmö (1907), Saltsjöbanans stationshus i Stockholm (1913), vetenskapsakademins och naturhistoriska riksmuseets nybyggnader vid Freskati (1915) samt om- och tillbyggnaden till Uppsala universitetsbibliotek (1913–17).