Nils J Andersson

Andersson, Nils Johan, f. 20 febr. 1821 i Gärdsemms socken, d 27 mars 1880 i Stockholm. Föräldrar: riksdagsmannen i bondeståndet Johannes Andersson och Sara Kajsa Nilsdotter. Genomgick nya elementarskolan i Stockholm; student i Uppsala 10 juni 1840; disp. 12 juni 1844; fil. kand. 28 apr. 1845; disp. maj s. å.; fil. magister 16 juni s. å.; besökte dels på egen bekostnad, dels med understöd av offentliga medel i naturhistoriskt syfte Gottland (1839), Stockholms skärgård och angränsande delar av Roslagen. (1842), Luleå lappmark och fjälltrakterna kring Kvikkjokk (1843), Umeå, Piteå och Luleå lappmarker samt högfjällen kring Sulitelma och angränsande delar av Norge (1845), Skåne, Blekinge och Halland samt delar av Småland, Bohuslän och Västergötland (1846), norra delen av Småland, Östergötland och Omberg (1848) samt mellersta Europa (1850); bevistade de skandinaviska naturforskarnas möte i Stockholm 1851 och tjänstgjorde därvid som sekreterare vid den botaniska sektionen; erhöll K. M:ts förordnande att som botanist medfölja fregatten Eugenie på dess jordomsegling 1851–53. Docent i botanik vid Uppsala universitet 16 juni 1846; lärare i naturalhistoria vid nya elementarskolan 22 aug. 1847; adjunkt i botanik vid Lunds universitet 9 maj 1855; av vetenskapsakademin vald till intendent över naturhistoriska riksmuseets botaniska avdelning samt vid den Bergianska stiftelsen 11 juni 1856; lektor vid nya elementarskolan ht. 1858–ht. 1874; erhöll på grund av sjukdom rätt till pension genom K. brev 20 juni 1879 samt avsked 8 okt. s. å. LVA 1859; LLA 1863; RNO 1865; LVVS 1869.

Gift 17 maj 1857 med Anna Elisabet Amanda Tigerhielm f. 30 sept. 1832, d 11 sept. 1906, dotter till löjtnanten David Gustav Tigerhielm.

Redan under sin första Lapplandsresa ägnade A. sina studier åt det område inom botaniken, som utgjort föremålet för hans förnämsta arbeten, nämligen Salix-släktet; en första frukt av detta arbete blev den av honom författade disputationsserien »Salices Lapponiae», för vilken han 1845 presiderade. Genom denna och andra skrifter förvärvade han sig anseende som en framstående kännare av detta kritiska släkte, något som även framgår av att bearbetandet av detsamma i det av De Candolle utgivna samlingsverket »Prodromus regni vegetabilis» anförtroddes åt honom (1868). Av övriga, växtgrupper, som speciellt intresserade A., må nämnas halvgräsen och särskilt gräsen, vilka han i flera smärre skrifter behandlat. Sina upplevelser vid fregatten Eu: genies världsomsegling 1851–53 har han i populär och intresseväckande form framställt uti »En verldsomsegling skildrad i bref». Den vetenskapliga bearbetningen av de hemförda botaniska samlingarna blev av honom själv blott till en ringa del utförd; dock föreligger därifrån hans värdefulla arbete »Om Galapagosöarnes vegetation». I samband med A:s verksamhet som lärare står utgivandet av flera arbeten för undervisningen i botanik i skolorna. Bland sina lärjungar var han synnerligen uppskattad för det stora intresse, han visste inlägga i undervisningen. Genom sina vinnande egenskaper, sin rika. begåvning och sällskapliga läggning utövade han även ett stort personligt inflytande på de samtida svenska naturforskarna och främjade även därigenom, vid sidan av sin författar- och lärarverksamhet, botaniken och dess studium i vårt land. A:s omfattande brevväxling, innehållande bl. a. brev från ett stort antal mera framträdande botanister i Sverige och utlandet, förvaras jämte ett antal av hans manuskript i vetenskapsakademins bibliotek. Uppsala universitetsbibliotek äger hans brev till Elias Fries och Karl Hartman. — A: s hustru, Anna Elisabet Amanda Tigerhielm, gjorde sig känd som en talangfull målarinna; de konstnärliga anlagen ha gått i arv till sönerna kommendören Nils Elias Anckers (f. 1858), vilken vid sidan av sin tjänst med framgång ägnat sig åt etsningskonsten och är representerad på nationalmuseum med flera arbeten, samt konstnären Johan Axel Gustav Acke (se denne).