Tillbaka

Nils Peter Angelin

Start

Nils Peter Angelin

Paleontolog

Angelin, Nils Peter, f. 23 juli 1805 i Lund, d 13 febr. 1876 i Stockholm. Föräldrar: smedsmästaren Tuve Angelin och Brita Kristina Risberg. Studerade vid Lunds katedralskola; student i Lund 17 dec. 1821; studerade vid olika tillfällen i Köpenhamn, Stockholm och Uppsala samt företog vetenskapliga resor till Gottland 1826, 1836–37, 1843 och 1854, till Östergötland och Västergötland 1838, 1840 och 1841, till Kalmar län och Öland 1839 och till Närke, Dalarna m. fl. orter 1848; gjorde jämväl upprepade studiefärder i Skåne, Halland och Blekinge; företog geologiska resor till Norge och Danmark samt tvenne dylika till Tyskland, alla med undantag av de två sistnämnda på egen bekostnad; hedersdoktor vid universitetet i Breslau 5 febr. 1857; erhöll ett anslag å 500 rdr rmt av Lunds universitets reservfond 6 apr. s. å.; docent i paleontologi vid Lunds universitet 22 maj s. å.; adjunkt i geologi och paleontologi därstädes 17 jan. 1860; intendent med professors titel vid riksmuseets avdelning för paleontologi 10 febr. 1864. LVA 1857; LFS 1861. — Ogift.

A. uppehöll sig i trettisex år i Lund såsom privatlärd oeh lektionsgivare samt slutligen även antikvarisk bokhandlare; någon examen avlade han ej. Ehuru han under sina första studentår huvudsakligen ägnat sig åt humanistiska studier, synes han i slutet av 1820-talet ha ryckts med av det starka naturvetenskapliga intresse, som en hel skara betydande forskare vid denna tid skapat i Lund, Redan i början av följande årtionde finna vi honom nämligen fördjupad i de studier över Sveriges fossila djurvärld, som till slut förskaffade honom världsrykte. Efter mönster av botanisternas exsickatverk utbjöd han 1837 ur sina samlingar under namn av »N. P. Angelini Museum palaeonto-logicum Svecicum» en första »halvcenturia» fossil; det var hans avsikt att på detta sätt i valda och noggrant bestämda exemplar jämte åtföljande beskrivningar offentliggöra fem á sex hundra arter, men företaget mottogs icke efter förväntan och avstannade. Under tidtals mycket tryckta omständigheter och svårigheter av flera slag ägnade han sig i stället åt utarbetandet av sin stort anlagda »Palseontologia Svecica», vars första fascikel utkom 1851. Understöd av allmänna medel, som vetenskapsakademin förskaffade honom, satte honom emellertid omedelbart i stånd att omlägga verket till en »Palseontologia Scandinavica», vars första del, innefattande såväl en omarbetning av den förut utgivna fascikeln som en ny dylik, offentliggjordes redan 1854. Frånsett ett par mindre arbeten är detta allt, som utkom under författarens livstid. Som likartade verk voro under utgivning i andra länder, blev A: s paleontologi synnerligen välkommen, och dess stora betydelse framhölls med värme. Nu förbättrades också sent omsider A: s yttre förhållanden, i det han 1857 fästes vid Lunds universitet såsom lärare och längre fram kallades till intendent för den avdelning för paleontologi, som tack vare beslut vid 1862–63 års riksdag kunde upprättas vid riksmuseum. 1864 flyttade han till Stockholm. Hans stora samlingar blevo av staten inlösta till riksmuseum mot en årlig livränta av 2,000 kr. A. befann sig nu i en för vetenskaplig verksamhet mycket förmånlig ställning och förde flera stora och betydande arbeten så långt, att de efter hans död kunnat utgivas. Under sina resor nöjde han sig icke med att hopbringa samlingar, över vilkas fullständighet man än i dag har anledning förvånas, ntan han undersökte även lagerföljden och har i sin paleontologi lämnat det schema över vår siluriska lagerföljd, som fortfarande användes. Genom detta intresse även för stratigrafin kunde A. också alltid meddela de utdöda djurarternas vertikala utbredning. Hans arbeten äro än i dag oumbärliga, och i många fall har vårt lands paleontologiska forskning icke hunnit framom dem. Trots detta stora värde förete de dock även brister, som göra dem svåra att använda, och jämförda med likartade samtida faunistiska arbeten av Barrande i Böhmen och Salter i England, stå de obetingat tillbaka. Detta beror till mycket stor del på svårigheten för A. att finna goda tecknare, men säkerligen har han också ställt sina fordringar i detta avseende för lågt.

C. WlMAN.


Svenskt biografiskt lexikon