Karl Ulfsson (Sparre av Tofta)

Karl Ulfsson (Sparre av Tofta), f omkr 1317, d 17 (Messenius) nov 1407. Föräldrar: riksrådet Ulf Abjörnsson (Sparre av Tofta) o Cristina Sigmundsdtr (3 klöverblad). Studerade juridik i Paris (Sankt Nikolaus' av Linköping kanonisationsprocess), artium mag där (Messenius), omnämnd i Sverige tidigast 49, häradsh i Trögd i Uppland åtminstone 54–92, riddare något av åren 54–56, riksråd åtminstone 56-96, lagman i Uppland trol från 58 eller 59 säkert 62–05, riksföreståndare 59, fogde i Sthlm 64-65, marsk 64–71, hövitsman på Viborg åtminstone 87–99.

G 1) 6 maj 1352 m Ingrid Eriksdtr, dtr till Erik Boberg o Birgitta Knutsdtr (Algotssönernas ätt); 2) senast 1363 m Helena Israelsdtr, d senast 1379 o trol senast 1375, dtr till riksrådet Israel Birgersson (Finstaätten; bd 16) o trol Bengta Karlsdtr (Färla; Oreste Keldorssons ätt); 3) m Cecilia, d 5 okt (år obekant); 4) m en till namnet okänd, som överlevde K, begravd i Vadstena 17 febr 1410.

K uppges vid sin död ha varit ungefär 90 år, alltså född omkr 1317, vilket stämmer med att föräldrarna tidigast kunnat beläggas tillsammans 1318 och fadern tillsammans med morfadern 1317. – I motsats till sin farbror Nils Abjörnsson anslöt sig K till kung Magnus' son Eriks uppror 1356 och namnes då som ett av dennes riksråd. Att han blev en av Eriks främsta anhängare framgår av en från omkr 1400 härrörande kommentar till några av den heliga Birgittas uppenbarelser. Enligt denna var Eriks änka Beatrix (bd 2) av Brandenburg gravid vid dennes död 1359. I avvaktan på barnets födelse uppges K här ha blivit riksföreståndare under den korta tid som förflöt tills Beatrix dog och den lille sonen skars ut ur hennes kropp men dog samma dag.

Enligt en 1500-talsuppteckning i biskop Hans Brasks släktbok skall K ha varit den ene av ledarna för dem som dödade hertig Bengt Algotsson (bd 3), kung Magnus' gunstling, mot vilken Eriks uppror i första hand var riktat enligt den proklamation med vilken upproret inletts 1356. Enligt samma 1500-talsuppteckning hade Bengt Algotsson tidigare varit gift med K:s halvsyster Ingeborg Ulfsdotter men förskjutit henne. Mordet på honom skall enligt Visbykrönikan ha ägt rum 1360 i Rönneholm i nordvästra Skåne.

Efter försoningen mellan kung Magnus och hans son Håkan var K bland de sju riksråd som 1362 enligt Visbykrönikan landsförvisades för att ha uppviglat Håkan mot fadern. Via Gotland begav de sig därefter till Mecklenburg. Detta blev förspelet till Albrekts av Mecklenburg tronbestigning i Sverige och K:s utnämning 1364 till marsk och fogde i Sthlm. I ett brev av 20 april 1365 nämner han, hur han "kivade" med kungarna Magnus och Håkan i Gataskogen i västra Uppland. Där hade den förre blivit tillfångatagen 3 mars s å. Ks marsktitel tyder på att han där var befälhavare för kung Albrekts armé. Efter stilleståndet i Edsvik i Sollentuna mellan å ena sidan Albrekt, å den andra Magnus och Håkan 1371, vid vilket K namnes främst bland Albrekts anhängare, har han ej kunnat beläggas med denna titel (jfr bd 4, s 147, o 29, s 524 ff). Under förhandlingar med hansestäderna i Tönsberg 1372 påtalade Magnus och Håkan, att K och hans rådskollega Bengt Filipsson (Ulv), nu kallade förrädare (proditores) och fiender (inimici), bortförts från deras territorium, där de tydligen varit fångar; 1375 uppgavs, att detta hänt utanför Marstrands hamn (Die Recesse ... der Hansetage).

Genom Bo Jonssons (Grip; bd 5) testamente 1384 blev K en av dennes tio testamentsexekutörer. När dessa till drottning Margareta överlämnade de flesta av Bo Jonssons pantlän, behöll de bl a Viborg, där K under mer än ett decennium var hövitsman (jfr bd 18, s 224). Han kan beläggas där redan 1387, året efter Bo Jonssons död, vilket kan förklara, att han, om man undantar de båda biskoparna, är den ende av exekutorerna som ej förekommer i deras hyllningsbrev till drottning Margareta 1388.

K ledde räfsteting i Uppland 1396 och i Södermanland och Närke 1397, och han var med på mötet i Nyköping 1396 och – enligt uppgift 80-årig – på unionsmötet i Kalmar 1397.

1389 hade K låtit drottningen återlösa Björkekinds hd i Östergötland, och 1403 återlämnade han till henne och kung Erik Åkerbo hd i Västmanland med städerna (Laglösa-) Köping och Arboga, av vilka han möjligen innehaft den sistnämnda redan 1378.

K:s sätesgård var Tofta på Adelsö i Mälaren, till vilket han skrevs under hela sitt liv, ehuru hans brev ända från 1371 ofta daterats på hans 1390 nämnda stenhus Ekhol- men i Veckholms sn, likaså i Uppland. På äldre dagar kallas han ibland Karl av Tofta (i lågtyska brev Karl van Toften) utan patronymikon, så att sätesgårdsnamnet nästan fungerar som efternamn. Utom i Uppland innehade K jord i Södermanland, Västmanland, Östergötiand, Västergötland och Småland. K begravdes 1410 i Vadstena kloster.