Sven-Olof Sandberg

Sandberg, Sven-Olof, f 28 dec 1905 i Sthlm, Ad Fredr, d 20 aug 1974 i Danderyd, Sth. Föräldrar: maskinsättaren Carl Johan S o Ottilia (Tilly) Wilhelmina Andersson. Grammofonsångare o schlagertextförf från 27, engagerad vid ab Radiotjänst (från 57 ab Sveriges radio), bl a som programproducent, från 27, gjorde årliga folkparksturnéer 28–50, VD o led av styr för Svenska noter ab 29, för ab Artist-tjänst (från 37 ab Bergia) 33, debuterade på K teatern 40, engagerad där 40–43, genomförde flera gästspel som romanssångare i Europa 40–50 o även sångturnéer i USA, VD o led av styr för Svenskt färgfoto ab 45, verksam vid en TV-studio i Hollywood, Calif, USA, 49–50, vid Testor Corp i Rockford, 111, där, 50–58, VD o led av styr för ab Hobbyfrämjandet 54.

G 1) 18 juni 1927 i Salem, Sth, m Greta Viola Aurora Möllersten, f 13 juni 1904 i Bromma, Sth, d 12 okt 1929 i Salem (enl db för Bromma), dtr till fabrikören Mauritz Alfred M o Amanda Aurora Karolina Holmquist; 2) 7 juni 1930(–41) i Sthlm, Engelbr, m pianisten o kompositören Gunnel Cecilia Andrén, f 28 maj 1909 i Örebro, d 9 nov 1951 i Sthlm, Osc, dtr till disponenten David A o Ellen Augusta Sofia Widfond; 3) 23 nov 1941 i Sthlm, Kungsh, m Gunilla Ester-Blenda Nordström, f 25 juni 1919 där, ibid, d 7 april 1995 där, Matt, dtr till tandläkaren FD Frithiof Georg Daniel N (bd 27) o Anna Gerda Vilhelmina v Porat.

Efter slutad skolgång började S redan i 14-årsåldern att försörja sig genom anställningar av de mest skiftande slag. Han gick en tid i teaterskola varefter han staterade bl a i Gamla Heidelberg och andra pjäser vid Svenska teatern; han fick senare en del engagemang som skådespelare, dels vid ett resande sällskap, dels vid två friluftsteatrar i Sthlm. På Enskede friluftsteater fick S spela titelrollen i Löjtnant Galenpanna och dräng i Gideon Wahlbergs folklustspel Skärgårdsflirt. I Huvudsta folkpark i Ingenting-skogen gjorde han Passepartout i en pjäs efter Jules Vernes roman Jorden runt på 80 dagar och umgicks bl a med skalden Nils Ferlin, som också började sin bana som aktör. Efter ett misslyckat försök att få en roll i en operett på Oscarsteatern övergav dock S definitivt den professionella skådespelarbanan. En tid vistades han i Sundsvall, där han bl a medarbetade i stadens tidningar och sjöng Rolf-visor i en amatörrevy. Tillsammans med sin far drev S en kort tid en radioaffär i Sthlm. I mitten av 1920-talet var S mycket anlitad som skribent i Åhlén & Åkerlunds tidningar Allt för alla och Vecko-journalen, där han skrev noveller, reportage och populärvetenskapliga artiklar; som flyhänt frilansmedarbetare lyckades han komma upp i stora inkomster.

Sin första kontakt med grammofonbranschen fick S 1926, dels som textförfattare, dels som sångare. Följande år övergick grammofonbolagen från den akustiska till den elektriska inspelningsmetoden. I det sammanhanget fick S med sin mjuka barytonröst ett snabbt genombrott som grammofonsångare. Lanseringen skedde via radion, där S tillsammans med kompositören Fred Winter (Sten Njurling; bd 27) svarade för en rad kabaretprogram. I ett av dessa sjöng S sin och Winters sentimentala visa Lyssnar du till mig ikväll, lilla mor?. Lyssnarreaktionen blev överväldigande, och med den visan och Jules Sylvains (Stig Hansson; bd 18) vals Vintergatan, också den med text av S, inleddes en lång rad skivsuccéer med bl a Flygar-valsen, Sista man på skansen, När bröllopsklockor ringa och Säg det i toner. 1929 nådde popularitetsvågen sin absoluta topp; under enbart detta år såldes 1 440 000 S-skivor. S å etablerade S ett eget musikförlag, Svenska noter, som emellertid upphörde med sin verksamhet efter ett par år.

S blev efter genombrottet en mycket eftersökt artist på festplatser runt om i landet, och han företog under 1930-talet turnéer också i Norge och Finland. Till hans stora skivframgångar som sångare under detta decennium hörde Capri, Gamle Svarten och Med flygande fanor och klingande spel, alla med texter av S. I mitten av 1930-talet skrev S tillsammans med revyförfattaren Karl-Ewert (Karl-Ewert Christenson) en rad lovordade radiorevyer, där han hade möjlighet att lansera nya melodier, av vilka en del skrevs av hans andra hustru Gunnel, som var pianist. Under ett antal år drev S också ab Artist-tjänst, som i konkurrens med Folkparkerna åtog sig att förmedla engagemang till folkkära skådespelare och sångare.

S var en ren natursångare men tog tidvis en del sånglektioner för olika pedagoger. Till en början gav dessa lektioner föga resultat. 1937 sökte dock S upp Joseph Hislop, som hade en internationell karriär som operasångare bakom sig och som nu etablerat sig som sångpedagog. Sånglektionerna fick emellertid anstå; en halsläkare konstaterade nämligen att S överansträngt sin röst och fått knutor på stämbanden. Han ålades en tids fullständig tystnad, innan lektionerna för Hislop kunde börja. Senhösten 1939 hade dessa efter hårt arbete gett önskat resultat: en lyckad provsjungning på Operan, vilken jan 1940 ledde till S:s debut där i rollen som Germont d ä i Verdis opera La Traviata. Debuten, som väckte uppseende, fick ett positivt mottagande. De närmaste åren framträdde S på operascenen som Figaro i Barberaren i Sevilla, Wolfram i Tannhäuser, Marcel i Bohème, Tonio i Pajazzo och Lips, titelrollen i Peter Kreuders opera. 1942 fick S tjänstledigt från Operan för att gästspela som kommendörkaptenen i Louis Lajtais operett Blåjackor hos Gustaf Wally på Oscarsteatern.

Parallellt med sin operakarriär fortsatte S att sjunga in visor och schlager på grammofon. Han lanserade flera av Evert Taubes nya visor. Redan i mitten av 1930-talet hade hans insjungning av Calle Schevens vals gjort denna då flera år gamla Taubevisa till en folkkär schlager. Dessutom anlitades S som textförfattare, bl a till en rad filmmelodier av Jules Sylvain. S medverkade också som sångare i flera filmer. Filmdebuten skedde i En kärleksnatt vid Öresund (1931). I Hasse Ekman-filmen Med dig i mina armar (1940) sjöng han som gårdssångare Kai Gullmars (pseud för G M Bergström) titelmelodi.

I början av 1940-talet framträdde S som romanssångare och gav en rad konserter, först i Sverige och senare i Tyskland och Österrike. I Berlin medverkade han vid flera grammofoninspelningar, både av seriös musik och av populärmusikaliska verk.

Hösten 1945 reste S till USA, där han genomförde en framgångsrik konsertturné med sikte på den svensk-amerikanska publiken, där första halvan av programmet upptogs av seriösa sånger och den andra sv schlager och visor. Under sin vistelse där skrev han många researtiklar för sv tidningar och hade åtskilliga uppdrag för olika sv företag. S återkom efter något år till Sverige och arbetade en tid som VD för Svenskt färgfoto. Till USA återvände han 1949 för nya sångframträdanden och var en period anställd vid en TV-studio i Hollywood. Efter några år reste han hem och återupptog samarbetet med Jules Sylvain, vilket resulterade i nya texter och grammofoninspelningar.

Under hela sitt liv var S en mångsysslare, alltid nyfiken på nya verksamhetsområden. På 1950-talet ägnade han sig åt en Gör det själv-kampanj via veckotidningen Husmodern och fungerade i flera år som frimärksredaktör i Året runt. Dessutom var han i 15 år VD för Hobbyfrämjandet. Under 1960-talet var S synnerligen aktiv som frilansproducent vid Sveriges radios underhållningsavdelning, där han gjorde en rad uppskattade musikaliska programserier.

S publicerade flera böcker, bl a Fotoboken, 1 (1953), Säg det i toner (1969), där han skrev om Jules Sylvain och hans musik, och memoarerna Från vintergatan mot aftonstjärnan (1970). – Sina sista år var S huvudsakligen bosatt i Dordogne i Frankrike.