Schumann, släkt

Schumann, ursprungligen tysk, senare delvis sv cirkussläkt, där den förste utövaren av yrket var Gotthold Wilhelm Daniel S (1824–1908). Han var född i Weimar, Timringen, som son till en sadelmakarmästare, sattes i hantverkslära men vantrivdes och lämnade hemmet vid 15 års ålder för att bli elev vid ett konstberidarsällskap. Under sina läroår var han kamrat med Renz, Salamonsky, Carré och Herzog som alla med tiden skulle bli välkända cirkusdirektörer. Gotthold S gjorde sig känd för att ha gott handlag med djur, speciellt hästar, och engagerades som dressör och stallmästare när Renz gick ut med egen cirkus. Han utförde även ett nummer som jonglör till häst. Omkr 1865 startade S en cirkus i kompanjonskap med schweizaren Carl Antony men verksamheten upphörde sedan företagets hästar rekvirerats av tyska armén i samband med kriget mellan Preussen och Österrike 1866.

I maj 1872 gav Cirkus Herzog & Schumann sin första föreställning i den dåvarande cirkusbyggnaden på Djurgården i Sthlm. Anläggningen, kallad Mothanders manege, hade tagits i bruk 1849 och ersattes av det nuvarande (2001) cirkushuset 1892. S och hans kompanjon Heinrich Herzog hade inlett sitt samarbete i Khvn 1871. Flera medlemmar i S:s familj arbetade i företaget. S själv red och framförde hästar i frihetsdressyr (hästar fria från ryttare) medan hustrun Elisabeth (Elise) skötte cirkusgarderoben med artisternas kostymer. De äldre barnen i familjen, sönerna Max, Ernst och Albert, medverkade med ryttarnummer tillsammans och var för sig och dottern Martha red skola. Ade-le, en yngre dotter, stod på hästryggen och "dansade" medan Albert satt bakom henne klädd som clown och höll i en smal läderrem som var fästad runt hennes midja.

Efter djurgårdssejouren reste cirkusen till Ryssland och vidare ut i Europa. I mitten av 1870-talet gick de båda kompanjonerna åt skilda håll varvid S med familj tog engagemang vid andra cirkusföretag. 1878 etablerade dock S åter en cirkus, nu tillsammans med ryttaren August Krembser. Sommaren året därpå gav Schumann & Krembsers Konstberidarsällskap föreställningar i Khvn. När sejouren avslutades i sept s å avbröt de sitt samarbete och S fortsatte att driva cirkusen helt i egen regi.

I maj 1881 kom Cirkus G Schumann till Sthlm och manegen på Djurgården. Det var första gången som S var i Sverige som ensam direktör. Han återkom till Sthlm och dess cirkusbyggnad under några av de följande åren. Det hörde dll ovanligheterna att cirkusen gav föreställningar på andra platser i Sverige än i Sthlm och Gbg. När S inte var i Sverige med sin trupp framträdde han i Khvn eller i andra större danska, norska och tyska städer. Hösten 1886 reste S österut med sin cirkus men återkom till Sverige ytterligare ett par gånger i slutet av 1880- och början av 1890-talet. Våren 1893 gavs föreställningar i Gbg och därefter lämnade cirkusen Sverige för gott.

S överlät 1898 sin cirkus till äldste sonen Carl Wilhelm Maximilian (Max) S (1853–1933), som snabbt visade sig vara rätt person för uppgiften. Under hans ledning blev Cirkus Schumann en av Europas ledande i branschen med föreställningar i Tyskland, Holland, Italien och Schweiz. Max S hade 1877 lämnat sin fars cirkus för ett engagemang hos Cirkus Wilson som turnerade i Indien. Där lärde han känna en ung ryttarinna som tillhörde en engelsk cirkussläkt. De gifte sig 1879 och i äktenskapet föddes tre söner, Maximilian John William (Willy) S (1880–1936), Ernst Albert S (1884–1960) och Oscar Adolf S (1886-1954). Max S fanns med i truppen när fadern kom till Sthlm och cirkusbyggnaden på Djurgården 1886. Under sin långa bortovaro hade han lyckats spara ihop ett kapital och inköpte nu en fastighet på Holländargatan i Sthlm. Han ansökte om sv medborgarskap för sig och sin familj, vilket bifölls 1890. Trots att cirkusen under de följande åren hade sin verksamhet förlagd utanför Sveriges gränser behöll familjemedlemmarna sitt sv medborgarskap.

När första världskriget bröt ut sommaren 1914 turnerade Cirkus Schumann i Schweiz. Eftersom artisterna lämnade cirkusen och reste till sina hemländer tvingades Max S att ställa in verksamheten. Han övervägde att lägga ned cirkusen men efter ett familjeråd bestämde sig sönerna Willy, Ernst och Oscar S för att överta företaget som nu blev Cirkus Bröderna Schumann med Willy som administrativ direktör. Den nya direktionen försökte resa med cirkusen i Tyskland men kriget med foderbrist och transportrestriktioner gjorde detta svårt. Ett erbjudande om att få framträda i cirkusbyggnaden i Khvn sommaren 1916 räddade bröderna ur den besvärliga situationen. De återkom till samma plats i Khvn våren 1918 och spelade sedan där varje sommar under en lång följd av år. Efter att i flera år förgäves sökt få komma tillbaka till Sthlm kunde Cirkus Bröderna Schumann i mars 1921 äntligen ta Djurgårdscirkus i besittning. Hösten s å gavs även föreställningar i Lorensbergs cirkusbyggnad i Gbg. Cirkusen återkom sedan till dessa byggnader under många år med förnämliga program där särskilt hästnumren var av yppersta klass. Sommarsäsongerna 1937 och 1939 turnerade företaget med tält i Sverige men detta inkräktade inte på verksamheten i Sthlm och Gbg.

Willy S kvarstod som administrativ direktör dll sin död 1936 då han efterträddes av brodern Oscar S, och 1954 fick dennes son Albert Maximilian S (1915–2001) överta ledningen. Genom Albert S och brodern Ernst Max S (f 1916, d 2004) med familjer fortlevde Cirkus Schumann till 1969; på Djurgården framträdde den sista gången 1957 men återkom till huvudstaden med tältföreställningar 1959-64. Bägge bröderna förde traditionen som hästdressörer vidare. Trots att administrationen upptog en stor del av Albert S:s tid försummade han inte det dagliga slitet med att bygga upp ett dressyrnummer som varje år hade ett särskilt tema och presenterades med konstnärlig elegans. Med stöd av hustrun Paulina, dotter till den spanske clownen Charlie Rivel, etablerade han sig som cirkusvärldens mest betydande hästdressör. Schumannship blev ett begrepp och flera av dressyrerna, t ex Ungerskt intermezzo (1962), kopierades av andra dressörer. Max S specialiserade sig på ponnyhästar vilka han med humoristisk och pojkaktig charm ledde i uppskattade hästnummer.