Werner Rosenfeldt, von

von Rosenfeldt, Werner, f nov 1639 i Turgel, Estland (Almquist, s 77, o där anf källor; fdb saknas), d 5 dec 1710 i Karlskrona (läkarattest, se Almquist, s 100; db saknas). Föräldrar: lant- o krigskommissarien David v R o N N. Volontär vid örlogsflottan 58, underlöjtn vid amiralitetet 1 jan 60, i holländsk tjänst 60–65, överlöjtn vid flottan 3 febr 66, kapten 2 april 68, kommendör 31 juli 75, major 15 mars 76, amirallöjtn 6 juli 76, chef för styrmansväsendet vid amiralitetet 26 dec 77, inspektör över alla styrmän vid amiralitetet samt över lotsväsendet 5 dec 79–87, viceamiral 29 jan 80, uppdrogs att verkställa båtsmansgeneralmönstring i södra Finland, på Åland, Öland, Gotland samt i Småland 20 mars 80, erhöll tillsynen över Skeppsholmen, Sthlm, 11 mars 89, amiral 11 jan 00, holmamiral i Karlskrona 18 jan 00–28 jan 10.

G senast 1666 m Christina Gyllenstake, d 1715, begr 9 juli s å i Karlskrona, Amiralitetsförs, dtr till tullinspektören Jakob G o Sara Eriksdtr.

När R 1658 inträdde som volontär vid flottan låg Sverige och Danmark i krig. R fick därför krigserfarenhet redan i början av sin sjömannabana. Efter att R blivit underlöjtnant och fred slutits med Danmark följde nära sex års tjänstgöring i holländska örlogsflottan. England och Nederländerna låg under några av dessa år i krig med varandra. R fick då tillfälle att vinna fördjupad praktisk erfarenhet av krigstjänst till sjöss.

Återkommen till Sverige seglade R under flera år som skeppsbefälhavare. Sitt elddop som fartygschef fick han 1675 på skeppet Hjorten. Under Sveriges krig med Brandenburg och Holland attackerade och drev R några kapande brandenburgska fregatter i hamn. Kommendörsutnämningen skedde strax efter denna händelse.

Sedan Danmark s å brutit freden med Sverige deltog R som fartygschef i några kryssningar. Följande år blev han sekond på flaggskeppet Stora kronan. Efter det oavgjorda sjöslaget i vattnen mellan Skåne och Rügen i maj 1676 fick R i uppdrag att med fyra skepp hålla den bortseglande danska flottan under observation. Efter katastrofen utanför Hulterstad på Ölands östkust 1 juni s å, då sv flottan förlorade Stora kronan och Svärdet och ytterligare några fartyg, visade R stor handlingskraft. Han "kastade" sig på "lä" och förmådde andra skeppsbefälshavare att ansluta sig och därigenom täcka huvudflottans reträtt mot Dalarö. En vecka senare följde utnämningen till amirallöjtnant.

Under uppehållet i krigsoperationerna senhösten 1676 var R befälhavare över en vid Dalarö vinterförlagd styrka, medan huvuddelen av flottan gick till Sthlm. Följande vår ledde han en eskader på sju skepp som kryssade utanför Gotland, som var besatt av danskarna. Efter avslutad kryssning kommenderades R till tjänstgöring på flaggskeppet Viktoria. Ombord på detta upplevde han i Köge bukt 1 juli 1677 det svåra nederlaget mot danska flottan under Niels Juel.

Vintern 1677–78 befann sig huvuddelen av sv flottan vid Dalarö. En mindre styrka på tre skepp och några bojorter, för vilken R blev chef, lades i Kalmar. I febr 1678 konvojerade R en transportflotta med förnödenheter till Stralsund.

Efter motgångarna 1676 och 1677 var den sv flottan ur stånd att med utsikt till framgång möta motståndarna i öppen sjö. Underhållstransporter till armén i Skåne fick ske nära kusten och inomskärs. R gjorde en avgörande insats vid genomförandet av dessa transporter mellan flottans bas i Kalmar och Karlshamn, som var urlastningshamn för underhållet till trupperna i Skåne. I dec 1677 blev R chef för flottans fast anställda styrmän vilkas uppgift var att lotsa flottans fartyg. Med stor energi lät R rekognosera farleder och ankarplatser. Detta var särskilt viktigt i den för svenskarna ej så kända blekingska skärgården. R organiserade också konvojskydd åt transporter.

Det pågående kriget visade tydligt att varken Sthlm eller Kalmar var den bästa basen för flottan. Det var angeläget att få tillgång till en relativt isfri hamn och att komma närmare operationsområdet i södra Östersjön. I konungens närmaste krets återupptogs en tidigare väckt tanke att anlägga en flottbas i Blekinge skärgård, och R knöts till förberedelserna för detta projekt. R stod huvudsakligen för planering och rekognosering inför flottans första vinterförläggning vid Hästö 1679. I nov s å besökte Karl XI området och beslöt att flottan permanent skulle förläggas till Trossö, ej långt från Hästö. Han beslöt vidare att staden Karlskrona skulle anläggas där och utrustas med allt vad som hör till en örlogsbas. Även i detta arbete tog R en aktiv del genom bl a sjömätning och farledsutprickningar.

När R blev chef för flottans styrmän, fick han till en början koncentrera sina insatser till de farvatten som berördes av krigföringen längs sv sydkusten. Efter fredssluten 1679 utnämndes R till inspektör över alla styrmän och lotsar, alltså även de privata hamn- och skärgårdslotsar som anlitades för lotsning av flottans fartyg. Inom lotsverksamheten krävdes en utbyggnad av organisationen och förbättringar inte minst av lotsarnas kunskaper. R grep sig an denna fråga i hela dess vidd. I ett memorial till kungen i nov 1685 kunde R, säkerligen ej utan stolthet, rapportera att lotsverksamheten var organiserad i alla sjöstäder och lotsplatser utefter sv kusten från Åland till Marstrand samt i Wismar och på Gotland och Rügen.

I R:s åligganden som inspektör ingick bl a att få sjömätningar gjorda. För att lösa den uppgiften utverkade R att han till verksamheten skulle få knyta lantmätaren Peter Gedda (bd 16). Denne åtog sig emellertid i stor utsträckning arbetsuppgifter utanför R:s ansvarsområde. R arbetade för Geddas återkomst vilket också lyckades, dock först sedan Gedda lovats att få efterträda R som inspektör. R fick träda tillbaka 1687. Icke desto mindre fortsatte deras samarbete. När Gedda 1695 gav ut sin sjöatlas i tio blad över Östersjön och Kattegatt framhöll han sitt mångåriga samarbete med R. Förutom sjökort utarbetade R en karta över Sthlm, graverad av Anders Wijkman 1702. Till kartan hör en av R skriven hyllningsdikt till staden.

I reorganisationsarbetet efter Skånska kriget ingick bl a att förbättra flottans tillgång till besättningar. Som ett led i denna upprustning förrättades omfattande generalmönstringar av båtsmanshållet. R ledde detta arbete i Småland, på Öland, Gotland och Åland samt i södra Finland. – S å som R blev holmamiral i Karlskrona utbröt Stora nordiska kriget. R blev ansvarig för flottans årliga rustande och klargöring. Han verkade också för fartygsbyggande, ej alltid i harmoni med skeppsbyggmästaren som inte var underställd holmamiralen.

R lade stor vikt vid sjömansutbildningen. Av trycket utgav han Navigationen, eller styrmans-konsten ... (1693). Ett manuskript om undervisning för skeppsartillerister låg under flera år för granskning hos Amiralitetskollegiet men kom aldrig i tryck. R var vidare en flitig producent av vittra alster. Han publicerade en mindre del av dem. Merparten utgavs långt efter hans död (Saml vitterhetsarbeten) och består bl a av en parafras över ett betydande antal psaltarpsalmer samt tillfällesdikter vid familjehögtider. Några fabler har tolkats som inlägg i stridigheter i Karlskrona.

R:s relationer till amiralgeneralen Hans Wachtmeister var växlande och särskilt under senare år ej sällan spända. Båda tycks ha varit ovanligt temperamentsfulla.