Tillbaka

J Israel Ruong

Start

J Israel Ruong

Nomadskolinspektör, Språkforskare

Ruong, Johan Israel, f 26 maj 1903 i Arjeplog, Nb, d 6 april 1986 i Uppsala, Domk. Föräldrar: nybyggaren Lars Nilsson R o Sara Kristina Johansdtr. Korrespondensstudier, inskr vid Folkskolesem i Luleå 12 juni 23, ex där 2 juni 27, vik lär i Arjeplog periodvis 2327, vik nomadlär där 1 juli15 okt 27, ord nomadlär i Jukkasjärvi, Nb, 1 dec 2729 maj 45, studentex som privatist vid H a l å Östermalm, Sthlm, 15 dec 34, inskr vid UU 17 mars 36, FK 28 maj 38, FL 15 sept 42, disp 14 dec 43, doc i lapska språket 22 dec 43, FD 30 maj 44, doc i lapska språket o lapsk etnologi 6 dec 4969, allt vid UU, e medarb vid Landsmåls- o folkminnesarkivet, Uppsala, 1 okt 4331 aug 45, tf nomadskolinspektör 1 sept 45, ord 24 jan (tilltr 1 juli) 4767, led av styr för Sv samernas riksförb (SSR) 50, ordf där 6067, led av Nord samerådet o ordf i dess sv sektion 56-71, led av nomadskoleutredn jan 57nov 60, red o utg av Samefolket 6073, ordf i rennäringsnämnden 6271, led av nord samarbetsorganet för samespörsmål o renskötselfrågor 6571, prof:s namn 27 juni 69.

G 1) 1 jan 1928 (51) i Jukkasjärvi m Signe Mariana Henriksson, f 30 april 1903 där, d 12 aug 1984 där, dtr till folkskolläraren Erik Anders H o Anna Lisa Tornéus; 2) 24 aug 1951 i Uppsala, Helga Tref (kbf i Gävle, Hel Tref) m Maja Hanna Kristina Gustavsson, f 1 april 1916 i Älmhult, Kron, dtr till lantbrukaren Erik A G o Frida Ulrika Andersson samt tidigare g m agronomen Bertil Gaunitz.

Israel R växte upp i nybygget Harrok i Arjeplogs fjällglesbygd. Han mötte tidigt livets allvar då hans far, mor och två yngre systrar avled i spanska sjukan under några vinterveckor 1920. Som 17-åring övertog han då plötsligt huvudansvaret för den återstående familjen. Sin första skolundervisning fick R i den bristfälliga nomadskolan, bl a i samband med moderns arbete som kateket, d v s ambulerande lärare för samebarn i olika samevisten. Han arbetade under ungdomsåren både som rendräng inom renskötseln och på föräldrarnas nybygge. Livet och verksamheten där har han skildrat i Ett samiskt nybygge i Pite lappmark (i Kultur på karrig jord, 1978). R:s läslust och begåvning förde honom 1923, efter korrespondensstudier vid Hermods, till Folkskoleseminariet i Luleå. Sedan han avlagt studentexamen öppnades dörren för honom också till akademiska studier. Vid den tiden var det ännu sällsynt med samer vid universitet och högskolor. R var för övrigt den förste same i Sverige som disputerade för doktorsgraden.

Befattningen som nomadskolinspektör, som R innehade 194567, innebar att sysslor som rektor, skolchef och inspektör förenades i en och samma person, direkt underställd Skolöverstyrelsen. R fick på denna post ett avgörande inflytande på arbetet att göra nomadskolan, senare same- skolan, kvalitativt likvärdig med den obligatoriska skolan i övrigt. Därvid tillkom först ett sjunde skolår med fortsättningsskola i form av fältstudiekurs i renskötselns sommarland och därefter en nioårig skolgång, med ett samehögstadium integrerat med skolväsendet i Gällivare och med inslag av samiska ämnen. Sameskolan blev i samband med grundskolans genomförande också en frivillig skolform som ett alternativ för de sameföräldrar som föredrog sameskolan framför hemkommunens skolväsende.

I sin vetenskapliga verksamhet var R framför allt filolog och etnolog. Doktorsavhandlingen ägnade han sitt modersmål, samiskan i Pite lappmark. Den bedöms som en klassiker inom den samiska språkvetenskapen. R:s praktiska språkarbete innefattade produktion av läromedel till sameskolan, t ex textböcker på samiska, och en omfattande kursverksamhet. Dit hörde också arbetet med att tillfredsställa kraven på en gemensam samisk ortografi. Tillsammans med prof Knut Bergsland, Oslo, åstadkom R en sådan för den nordsamiska språkvarieteten i Norge och Sverige. Den blev senare grunden till den reviderade nordsamiska ortografi som kom att brukas från 1979 och som också omfattade samiskan i Finland.

Sin etnologiska forskning gav R ett brett perspektiv genom att i sin fältforskning dokumentera både social och materiell samisk kultur och att analysera materialet ur såväl etnologisk som språkvetenskaplig och ekologisk aspekt. Genom sina uppteckningar och bandupptagningar för Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala bidrog han till att för eftervärlden bevara ett ovärderligt primärmaterial om de gamla renskötselformerna. Ett uttryck för R:s vetenskapliga anseende är den festskrift han erhöll 1964.

För samerna i Sverige  men också i Norden i övrigt  kom R efter hand att framstå som en av de främsta ledarna och talesmännen. Hans mest betydande insats ligger måhända inom det samiska organisations- och kulturarbetet i vid mening. I Sv samernas riksförbund (SSR), som han var en av initiativtagarna till vid dess tillkomst 1950, lade han stor vikt vid samverkan, inte bara samerna emellan utan också med statsmakterna. R:s tid som ordförande i SSR sammanföll med en begynnande förändring av statens förmyndarattityd gentemot de renskötande samerna. De gamla tjänstetitlarna lappfogde, lappfogdeassistent och lapptillsyningsman ersattes av konsulent, assistent och instruktör och tjänsterna fick en mera rådgivande än kontrollerande karaktär. Myndighetsansvaret för renskötselfrågorna lades centralt på Lantbruksstyrelsen, som till sin hjälp fick en rådgivande, av samer bestående rennäringsnämnd. Till ordförande för denna förordnade regeringen R.

Under R:s tid som redaktör för Samefolket profilerade sig tidskriften som ett organ för SSR och den samiska kulturorganisationen Same Ätnam. Samefolket erhöll från 1960-talets mitt ett årligt anslag via statsbudgeten, en principiellt viktig markering av att tidskriften var en kulturyttring som också angick majoritetsbefolkningen. I Samefolket fick R ett språkrör där han kunde kritiskt granska både det statliga "lappväsendets" åtgärder och den samepolitik som styrdes från regeringskansliet men också ge uttryck för en samisk självrannsakan. Han kände det skrivna ordets makt men också dess svaghet, om man inte var rädd om sans och måtta. R:s goda omdöme och mogna överväganden bidrog till att ge SSR ett viktigt förtroendekapital i dess kamp för samekulturen.

R deltog in i det sista i debatten om samernas framtid. Han gladde sig över en ökad samisk identitetskänsla och över att samarbetet mellan samerna i Norden burit frukt. Om samerna skulle överleva som etnisk folkgrupp måste det enligt R ske på nordisk bas. Statsmakternas tidigare samepolitik hade enligt honom haft stor del i en ökande segregation inom samegrupperna, medan däremot en framväxande multikulturell syn och uppfattning stärkt de yttre förutsättningarna för samekulturen att bestå och vidareutvecklas. I samband med samiska identitetsfrågor talade R ibland om ett dubbelt kulturarv, något som för den enskilde samen kunde bli både en tillgång och en börda. För honom själv blev det en rikedom att förvalta.

Lars Thomasson


Svenskt biografiskt lexikon