Tillbaka

Petrus Petrejus

Start

Petrus Petrejus

Författare, Häradshövding, Kansliskrivare

Petrus Petrejus (Per Persson), f omkr 1570 i Uppsala, d 1622 trol i okt i Sthlm. Föräldrar: biskopen Petrus Benedicti o Magdalena Jakobsdtr. Studerade vid högskolan på Riddarholmen, Sthlm, 8890, vid univ i Marburg trol 91aug 93, kansliskrivare hos hertig Karl (Karl IX) 93, vistades utrikes 0105, i k kansliets tjänst från 06, från 10 benämnd fiskal (hovfiskal), häradsh i Ärlinghundra, Uppland, 3 febr 14åtminstone 21, förf.

G m Ursula v Pelekin, d tidigast 1632 (Biographica; RR 22 nov 1622).

P studerade vid högskolan på Riddarholmen och vid universitetet i Marburg på 1590-talet, där han skrev en matematisk dissertation som trycktes (1592) och som är den första matematiska avhandlingen av en svensk. Av okänd anledning torde han ha begett sig från Sverige till Moskva 1601 och vistats där i fyra år i tsar Boris Godunovs närhet och kanske i dennes tjänst. Som ögonvittne till den förste falske Dimitrijs trontillträde fick P efter hemkomsten hertig Karls uppdrag att skriva en pamflett om Sigismunds stämplingar i Ryssland, krönikan Een viss och sanfärdigh berättelse, om några förändringar, som ... vthi Storfurstendömet Muskow skedde äre (1608).

P anlitades också som översättare av latinska texter till svenska i stil med lexikografen Ericus Schroderus och skrev en populär framställning, Een kort och nyttigh chrönika om alla Sverikis och Göthis konungar (1611), som är en fri kombination av flera källor, bland vilka Johannes Magnus' (bd 20) stora krönika har en särställning. Hans skildringar av Karl IX:s kröning och dennes eriksgata (båda tillkomna 1609) har väckt forskningens intresse som tidig statsrättslig propaganda i Karls tjänst och gjort det berättigat att betrakta P som kungens främste historiograf.

Sitt egentliga område fann P emellertid efter ytterligare resor i österled. Han stod i den sv östpolitikens tjänst 160915 och gjorde flera resor till Narva, Ivangorod och Novgorod. 1615 utkom hans magnum opus på mer än 500 s, Regni Muschovitici sciographia. I denna bok skildrar P i sex avsnitt ingående Rysslands geografi, historia, statsskick, militärväsen, seder och samhällsfenomen samt kyrka och religion. Som tidig Rysslandsbeskrivning står arbetet i klass med tyskarna Sigmund v Herbersteins och Adam Olearius' arbeten och är egentligen inte mer osjälvständigt eller kompilatoriskt än deras alster, fastän P av prestigeskäl har invävt i sina ögonvittnesskildringar en mängd lärda citat och utdrag ur diverse krönikor.

Regni Muschovitici Sciographia råkade komma ut under ett skede då den sv Rysslandspolitiken vacklade mellan mera interventionistiska tankar och strävan efter en bestående fred. Arbetet saknar därför en genomgående tendens, vilket har varit välgörande. Trots att Sciographia är en av de få verkligt betydelsefulla analyserna av det gåtfulla tsarriket, fick boken, vars första upplaga var författad på svenska, inte den uppmärksamhet som den egentligen förtjänade. Mycket av dess faktastoff gick dock tack vare den tyska översättningen anonymt vidare i den senare internationella Rysslandslitteraturen.

P:s stjärna var mot slutet av 1610-talet stadd i ständigt stigande inom sv utrikesförvaltning och diplomati. 1615 var han i Danzig för att organisera ett sv kunskaparnät i Polen och 1617 med Johan Skytte i Nederländerna för att försöka utverka lån till Älvsborgs lösen. 1619 var P i Lübeck, Hamburg och Leipzig för att undgå danskarnas vrede. Dessa hade nämligen upptäckt, att hans kungakrönika från 1611 innehöll kritik mot Kristian IV. Denna hade framförts i en anda som hade varit lämplig under Kalmarkriget men som inte passade i den känsliga situationen omkr 1620, och danskarna krävde därför att den sv regeringen skulle straffa P. 1622 avled P, nyss hemkommen, i pest.

P var till sin karaktär stridbar och polemisk. Han torde ha haft ramistiska och kalvinistiska sympatier i likhet med Karl IX. P:s far, biskopen i Västerås, gjorde honom arvlös till följd av studentbråk, men P samlade ändå en betydande jordegendom kring sin gård Älvsunda (då Ärlesunda), Ed, i Uppland. Han var dessutom häradshövding i Ärlinghundra där.

Kari Tarkiainen


Svenskt biografiskt lexikon