Conrad Quensel

1 Quensel, Conrad, f 16 (Ståhl), dp 18 april 1676 i Sthlm Jak o Joh, d 13 jan 1732 i Lund (likpred). Föräldrar: hovrättsrådet Wilhelm Johan Q o Maria Broms. Inskr vid UU 3 mars 86, vid Åbo akad 89, mag där 25 nov 94, doc där 95, adjunkt vid fil fak där 02, prof i matematik vid univ i Pernau 29 dec 04 (tilltr 05)–10, räntmästare (kvestor) där 10 aug 05–10, prof i matematik vid LU från 5 maj 12 (tilltr 19 maj 13). – LVS 28.

G 1) 26 juli 1706 (bröllopsvers) m sin fars svägerska Anna Wallwik, f 15 sept 1679 i Sthlm (Leijonhufvud), d 1 dec 1711 i Umeå (Ståhl; Leijonhufvud), dtr till assessorn i Svea hovrätt Jöns W o Magdalena Rudbeck; 2) 10 sept 1714(–18) i Malmö, S:t Petri, m Ingeborg Tholin, enl uppg d senast 1720 i Altona (Quensel, s 185), dtr till (Quensel, s 183) handelsmannen Hack Persson o Christina Poppelman; 3) 4 sept 1720 (Ståhl; Leijonhufvud) trol i Fjärestad, Malm, m Pernilla Svågersdtr, d trol 14 april 1734 (själaringn s d) i Lund, trol dtr till Svåger Persson o Karna.

Sina första studieår tillbringade Q i Uppsala med sedermera professorn i vältalighet Kristiern Alander som informator, något som kan ha bidragit till en senare ofta påtalad bredd i Q:s intressen. Under tiden i Åbo omfattade studierna först teologi men fick alltmer inriktning på naturvetenskaperna. Han uppmärksammades där för flera retoriska lärdomsprov.

Föga är känt om Q:s insats som professor i Pernau, dit universitetet i Dorpat flyttat i samband med krigsutbrottet 1700. Förutom astronomi med sammanhängande ämnen samt matematik spände hans professur över stora områden, och han gav undervisning i bl a geodesi och arkitektur. Han hade att arbeta med en undermålig uppsättning instrument och ett klent utrustat universitetsbibliotek, och de exceptionella förhållandena vid universitetet bidrog till att merparten av undervisningen bedrevs i hans hem. Ett tyngande uppdrag var räntmästarsysslan; Q fick vistas långa perioder i Sthlm, där han sökte utverka medel för att kunna upprätthålla undervisningen.

Efter universitetets upplösning kom Q 1710 till Sthlm men fortsatte under svåra ekonomiska förhållanden till Umeå där hans första hustru avled. Han sökte vinna transport till Uppsala men utnämndes till professor i astronomi och matematik i Lund. Han behöll denna tjänst livet ut och avböjde befordran till teologiprofessur – en syssla han enligt flera kolleger skulle ha varit väl skickad för – men sökte, möjligen av familjeskäl, flera gånger resultatlöst professur i Uppsala. Han ägde tydligen administrativ skicklighet, som utnyttjades flitigt av universitetet, bl a i förhandlingar med staden Lund och när det gällde ekonomisk förvaltning.

Q:s första publicerade arbeten inom astronomin rörde beräkning av solförmörkelsen. Hans produktion i ämnet är föga märklig utom i ett avseende: Han var den förste lundensiske astronom som bekände sig till kopernikanismen. Detta framkommer dock uteslutande i den stridsskrift Q 1720 publicerade som vederläggning av Mikael v Strokirchs anonyma försvar av det ptolemaiska världssystemet; varken hans utgivna dissertationer eller bevarade examensförhör bär spår av detta. Q:s utpräglat praktiskt inriktade och på svenska bedrivna undervisning skall ha hållit hög klass. Något observatorium fanns inte i Lund, och de enda hjälpmedlen var en mindre kvadrant och en tub. Astronomin tycks under Q:s tid något ha fått stå tillbaka för bl a geografi, där han föreläste över en kortfattad tysk handbok, och där det mest bestående blev den breda skildring av Visingsö som kom ut som dissertation, och matematisk geografi, där han under sitt sista levnadsår publicerade en handledning i globernas användning.

Redan under åren i Pernau visade Q intresse för almanacksutgivning och begärde att få samma överinseende över utgivningen som tillkom ämneskollegerna i Uppsala och Lund. Han blev också en nitisk censor av de almanackor som gavs ut i Riga och av sådana som såldes av bokförare. Från 1714 var Q den flitigaste utgivaren av almanackor; han gav ut upp till fyra olika varje år. I de uppsatser som följde med Q:s almanacka skildrades märkliga händelser och järtecken, och i jämförelse med flera andra utgivares uppsatser var de närmast en återgång till dem som fanns i 1600-talets almanacka. Samtida uppgifter talar om en sammanlagd utgivning av almanackor i Sverige på 40 000 per år, varav Q bör ha stått för en god del. Ingenting tyder dock på att almanackorna gjorde honom förmögen.

Q:s båda senare äktenskap innebar komplikationer värda att notera. Under hans rektorstid i Lund inträffade den uppmärksammade skilsmässan från den andra hustrun, som för äktenskapsbrott dömdes till kyrkoplikt, och flera diskussioner i det akademiska konsistoriet gällde lämpligheten av det tredje äktenskapet, med dottern till en man av enkel härkomst.