Tillbaka

Mathias Palbitzki

Start

Mathias Palbitzki

Diplomat

Palbitzki, Mathias, f 23 dec 1623 i Stolp, Hinterpommern, d 20 okt 1677 i Julita, Söd. Föräldrar: lantrådet o borgmästaren Georg P o Anna Hoppe. Inskr vid gymn i Danzig 37, vid akad i Sor0, Danmark, 40, hovjunkare hos drottning Kristina 42, fänrik vid Livg 43, kaptenlöjtn där 43, resa i Europa o Egypten 45–48, kammarjunkare hos drottningen 48, sändebud till Venedig, Florens o Rom jan–dec 49, till pfalzgreve Karl Gustav i Nürnberg 50, till Spanien 31 jan 51, till Frankrike 10 april 52, till Frankrike o Spanien 30 jan 54, introduktör för uti sändebud 56–57, sändebud till Polen 64 (kreditiv 21 dec 63) o 64 (instr 17 nov)–65, president vid Pommerska regeringen från 17 nov 64, sändebud till kejsaren 66 (instr 18 dec 65)–67, frih 28 aug 75.

G 26 jan 1654 i Julita m frih Anna Regina Khevenhüller, f 1618 i Villach, Österrike, d 24 juni 1666 i Västra Tollstad, Ög, dtr till riksrådet frih Paul K (bd 21) o frih Regina Catharina v Windisch-Grätz.

Efter studier vid gymnasiet i Danzig och vid riddarakademin i Sorø 1640–41 kom P genom Gustav Horns (bd 19) förmedling 1642 till Sthlm där han antogs som hovjunkare hos drottning Kristina. Han utnämndes enligt egen uppgift till fänrik och kaptenlöjtnant vid Livgardet. P företog med bibehållen hovlön en flerårig resa som förde honom genom Holland och Frankrike till Italien och därifrån via Malta till Alexandria och Grekland. På återvägen stannade han ett knappt år i Rom, innan han genom Schweiz och Frankrike i okt 1648 återvände till Sthlm. Så utnämndes P till kammarjunkare vid drottning Kristinas hov. Under de följande åren användes P i olika diplomatiska uppdrag: Han förde förhandlingar med Venedig om medling i den polska konflikten, sändes till Nürnberg med särskilt uppdrag till pfalzgreven Karl Gustav och via Paris till Madrid för att sondera förutsättningarna för en sv medling mellan Frankrike och Spanien och för att återuppta de sedan 1630-talet avbrutna handelsförbindelserna. Förhandlingarna avslutades framgångsrikt med att sv köpmän erhöll handelsfrihet i spanska hamnar. Under vistelsen i Spanien företog P en längre resa inom landet och besökte bl a ruinerna efter det romerska Sagunt (brev till Kristina 18 nov 1651). På återvägen från Madrid gjorde han i Paris ett misslyckat försök att medla i frondestriderna. 1654 avsändes P på nytt till Spanien men återkallades omedelbart efter tronskiftet innan han hunnit lämna Paris. På återvägen uppvaktade han Kristina i Antwerpen.

Uppgifterna om P:s förehavanden under Karl X Gustav är mycket knapphändiga. I vilken omfattning han deltog i fälttågen är inte känt. Ett par år tjänstgjorde han vid hovet som introduktör för utländska sändebud. Han uppger sig ha följt med konungen under det polska kriget och vistats hos honom 1657 i Hamburg och 1658 i Gbg.

Av Karl XI:s förmyndarregering utnyttjades P ånyo i diplomatisk tjänst. En beskickning till kejsaren som förbereddes sommaren 1663 tycks dock inte ha blivit av. Sommaren 1664 och våren 1665 vistades han som sv sändebud i Warszawa för att förhandla om ett närmande mellan Sverige och Polen. Underhandlingarna ledde på grund av den i Polen då rådande politiska splittringen inte till resultat. Sommaren 1666 sändes P till Wien för att hos kejsaren företräda den sv ståndpunkten i konflikten med staden Bremen. Sedan sv trupper under C G Wrangel i aug s å inlett en blockad mot Bremen slutade även denna mission med ett misslyckande. P utnämndes hösten 1664 till president vid Pommerska regeringen, ett ämbete som han utövade endast några veckor våren 1673.

I sv konsthistoria har P uppmärksammats som kännare och förmedlare av europeisk, främst antik och italiensk konst. Under sin beskickningsresa till Venedig besökte han 1649 på Kristinas uppdrag även Florens och Rom, där han lyckades värva två skickliga konstnärer, skulptören Nicolas Cordier och medalj gravören Eric Parise och förvärva en samling antika skulpturer. Bland P:s korrespondens med förmyndartidens dignitärer har särskilt uppmärksammats ett brev till M G De la Gardie 1666, där han skisserar en planerad, och måhända också förverkligad, men inte bevarad avhandling om konsten. Den har betecknats som det första utkastet till en konstlära i Sverige (Nisser 1934).

Helmut Backhaus


Svenskt biografiskt lexikon