Palmstruch (Palmstruck), släkt

Palmstruch (Palmstruck; före adlandet Wit-macker), släkt, enligt obestyrkt 1700-tals-uppgift (v Schantz) härstammande från Ro-ermond i den nederländska provinsen Lim-burg, varifrån de senare släktmedlemmarnas stamfar skall ha flytt till Polen och Litauen undan de spanska förföljelserna mot protestanterna på 1500-talet.

Borgaren Reinholdt Witmacker (enligt obestyrkt uppg d tidigast 1646), som flyttade till Riga, skall enligt släktens adelsbrev ha lånat ut pengar till underhåll av de sv garnisonerna i Livland på Gustav II Adolfs tid. Han hade därför lovats adelskap, men detta löfte hann ej infrias innan han avled. 1651 adlades därför hans söner, sedermera bankdirektören Johan (Hans) Witmacker (se nedan), sedermera tullöverdirektören Reinholdt Witmacker (1612 — 70) och sedermera notarien Gerhard Witmacker (1620 — 77), med namnet P.

Reinholdt P:s son Georg P (1645-1715) befordrades vid livländska fortifikationsstaten till generalkvartermästarlöjtnant 1678 med inspektion över fästningsbyggnaderna i Riga, Nymiinde, Kobron skans och Kokenhusen från 1681. Genom egenmäktighet och självrådighet kom han i konflikt med generalkvartermästaren Erik Dahlbergh (bd 9) men stöddes av guvernören i Estland Robert Lichton (bd 22) och var åtminstone från 1686 generalkvartermästarlöjtnant i Livland, Estland och Ingermanland. Sedan Dahlbergh blivit generalguvernör i Livland 1696, biträdde P denne i hans bemödanden att sätta de livländska fästningarna i provisoriskt försvarsstånd och deltog med utmärkelse i försvaret av Riga vid angreppet 1700. Under de följande åren arbetade han med iståndssättandet av citadellet i Mitau, fästningen Nymiinde och Kobron skans. Vid ryssarnas erövring av Riga 1710 blev P tillfångatagen. Han kvarstannade därefter som privatman i Livland.

Hans bror kapten Martin P (1648 — 1720), som blev tillfångatagen 1702 och dog i fångenskap i Vologda, var far till George Reinholt Palmstruck (1686 — 1757). Denne deltog i övergången av Duna 1701 och slaget vid Gemäuerthof 1705 samt blev sårad och tillfångatagen i slaget vid Lesna 1708. Efter att kort därpå ha lyckats fly överfördes han 1709 från Mitau till Sverige, deltog i slaget vid Gadebusch 1712, blev åter tillfångatagen vid Tönnings kapitulation 1713 men lyckades ånyo fly s å och deltog 1718 i fälttåget mot Tröndelagen (jfr bd 11, s 338). P fick 1722 överstes karaktär och blev 1734 överste i kung Stanislaws tjänst (jfr bd 10, s 417) men tillfångatogs av ryssarna vid Danzigs kapitulation s å. Senare blev han 1743 överste för Västerbottens regemente, som han ledde i sv-ryska krigets slutskede, och 1751 blev han slutligen generalmajor.

Han var gift med Johanna Christina, dotter till Urban Hiärne (bd 19), och blev far till Georg Wilhelm P (1723-82), som vid Västerbottens regemente befordrades till major 1755. Inspirerad av morfaderns skrifter började denne 1754 i Piteå experiment för tillverkning av porslin, och 1756 tog han initiativet till grundandet av Ro-bertsfors bruk. 1757 måste han emellertid följa sitt regemente ut i Pommerska kriget, där han vid Demmins kapitulation i jan 1758 överlämnades till preussarna som gisslan för betalningen av de skulder garnisonen åsamkat sig hos borgerskapet. Först då ryssar och österrikare i okt 1760 besatte Berlin blev P fri, och 20 nov så fick han privilegium på en porslins- och lerkärlsfabrik i Piteå. 1775 beviljades äntligen en ansökan av honom från 1756 om uppodlingsprivilegium för 25 kvadratmil nordväst om Piteå, men detta avyttrade han inom kort (jfr bd 4, s 736). Mot slutet av sitt liv drev P en degelfabrik på Djurgården vid Sthlm. Han var också känd som alkemist.

Efter hans urarva konkurs överlät kronan hans degelfabrik till hans yngre bror major Urban Reinhold Palmstruck (1726 — 95). Denne hade utmärkt sig i Pommerska kriget. Han var herrnhutare, och hans utförliga självbiografi finns i Evangeliska brödraför-samlingens arkiv i Sthlm.

Han blev i äktenskap med Ulrika Spar-wenfeld far till Johan Wilhelm P (1770-1811). Wilhelm P utmärkte sig i sjöslagen vid Svensksund 1789 och 1790 och var rytt-mästare 1796—1802. Mest känd är han som utgivare av planschverken Sv botanik, 1—6 (1802-09; fortsatt av G Billberg och VA t o m 11 år 1843; jfr SBL 4, s 348) och Sv zoologi, 1-2 (1806-09), av vilkas illustrationer han själv tecknat de flesta. 455 originalteckningar av honom donerades till VA:s bibliotek. P:s enda efterlämnade dotter Sofia blev gift med Magnus Jacob Crusenstol-pe (bd 9), med vars samlingar brev till P kommit till Ericsbergsarkivet, nu i RA. Släkten P dog ut i Sverige 1872 med en av hans brorsöner.

Från George Reinholt Palmstrucks äldre bror kapten Wilhelm Christoffer Palmstruck (1684 — 1762), som stannat i Livland efter hemkomsten 1722 från sin ryska fångenskap och immatrikulerats på riddarhuset i Riga, härstammade en släktgren, som endast på spinnsidan tycks ha överlevt den sv.