Peder Månsson

Peder Månsson, trol f i Jönköping, d 17 maj 1534. Rektor för skolan i Vadstena o kaplan vid S:t Peters kyrka där, prästbroder i Vadstena kloster 6 juni 99, förest för Birgittahuset i Rom 8 nov 08 — 24, Dr jur där senast 5 mars 23, vald till biskop i Västerås 13 sept 23, erhöll påvlig konfirmation 27 april 24, biskopsinvigd i Rom 1 maj 24, riksråd 27 juli 24, även tf stiftschef i Uppsala 5 okt 26, förf.

När P upptogs som prästbroder i Vadstena kloster betecknades han som vir honorabilis, dvs ofrälse och som vir maturus et seriosus, dvs inte längre ung. Hans födelseort uppgavs samtidigt vara Jönköping. Av sitt kloster sändes han 1507 till Rom för att återföra det förfallna Birgittahuset under Vadstenas kontroll, en uppgift han efter stora svårigheter löste. Under sin långa vistelse i Rom ägnade han sig åt ett omfattande författarskap på svenska. Medan han ännu var där blev han på förslag av Gustav I vald till biskop i Västerås. I den oklara kyrkliga situationen fick P efter hemkomsten kungens förordnande att utföra biskopliga sysslor även i Uppsala ärkestift. Han deltog i Västerås riksdag 1527 och undertecknade tillsammans med övriga närvarande biskopar dess beslut. Han invigde utan påvligt mandat 1528 biskoparna i Strängnäs och Åbo, deltog i kyrkomötet i Örebro 1529 och invigde även 1531 under tyst protest Sveriges förste evangeliske ärkebiskop.

P är tillsammans med bröderna Johannes och Olaus Magnus företrädare för en katolsk sv renässanshumanism. Under sin Romtid umgicks han i en krets av lärda munkar och prelater. Tillsammans med Johannes Magnus (bd 20) anförs han som uppgiftslämnare om Skandinavien i den tyske geografen Jacob Zieglers avhandling Schondia 1532. Inspirerad av den italienska renässansens intresse för praktiska färdigheter och samhällsnyttiga hantverk i tidstypisk förening med alkemiska spekulationer föresatte han sig att på svenska kompilera en omfattande encyklopedi i fem volymer, varav två nu är försvunna. Företaget vittnar om en grundlig förtrogenhet med tidens teknologiska och kemiska kunnande. Skrifterna inleds eller avslutas med moraliserande verser på knittel. I Bondakonst behandlas åkerbruket efter antika och medeltida källor, föga anpassade till det sv klimatet. En föregångare till bondepraktikan är Väderlekskalender. Konstbok innehåller praktiska råd, exempelvis om hur man gör tänder vita, tillverkar stål och förgyller silver. Stenbok behandlar ädelstenarnas "dygder", dvs deras tänkta inflytande på sin bärare, en genre med rötter i antiken. Stensnidarkonst och Glaskonst beskriver bearbetning av sten respektive tillverkning av glas. Konsten att tillverka plastiska prydnadsdetaljer på möbler (italienska ritratto) är ämnet för fragmentet Retrakt. I Bergsmanskonst beskriver P utförligt hur man utvinner silver, koppar och järn och redogör för dessa metallers egenskaper. Denna skrift är den äldsta kända monografin i ämnet metallurgi. Boken Sjökonsulatet, en samling regler för sjötransport och befraktning, hämtade ur katalanska källor, är av mera kuriöst intresse. Läkebok är en översättning av ett latinskt arbete från 1300-talet om den undergörande kvintessensen. Den inleds med ett recept på aqua vitas, brännvin, som säges förlänga livet och bota alla slags krämpor. Den märkligaste skriften är dock Barnabok, i huvudsak en bearbetning av Erasmus' av Rotterdam uppfostringstraktat Institutio principis Christiani. Boken kan även läsas som en politisk stridsskrift mot den nordiska unionen, det danska inflytandet och som ett stöd för Sten Sture d y som sv kung.

Med sitt skriftställen ville P ge signal till en sv moralisk och nationalekonomisk väckelse i renässanshumanismens anda. Gentemot svenskarnas nedärvda slentrian och le-targi ville han verka för en rationaliserad naturahushållning och mana adeln att övervinna sina kortsiktiga inbördes fejder. Eftersom furstens exempel, enligt humanismens doktrin, bestämmer det etiska klimatet hos folket, blev uppfostran och undervisning av eliten en huvudangelägenhet. P polemiserade enligt samma program mot universitetsundervisningens tomma logiska exercis utan praktisk nytta. I stället borde man lära sig befästningsteknik, att bygga broar och hamnar, muddra sjöar och dräne-ra träsk, nyttja vattenkraften och gräva kanaler, föra en aktiv befolkningspolitik, röja ny åkermark samt plantera humlegårdar och bokskogar, och som läromästare kunde sakkunnigt folk inkallas utifrån.

P:s tid som biskop i Västerås sammanföll med reformationens genombrott i Sverige. Till en början vänligt sinnad mot Gustav I och dennes program för en sv nationalstat under en stark kungamakt och ingalunda fientlig mot en kyrklig reform, inklusive inskränkningar i kyrkans materiella tillgångar, blev han efterhand alltmer olycklig och vanmäktig, när han förstod att kungen inte skulle nöja sig med mindre än en religiös revolution. Den åldrade P hade föga att sätta emot kungens politiska geni och viljestyrka. Av rädsla för repressalier förblev han i det längsta lojal med Gustav I, som samtidigt alltmer förlorade förtroendet för honom. Först 1531 protesterade han tillsammans med Strängnäsbiskopen Magnus Sommar och bla Peder Galle (bd 16) i två hemliga skrivelser mot kungens kyrkopolitik och den lutherska läran, förklarade beskattningen av klerkerna och sin egen medverkan i de kommande biskopsvigningarna ogiltiga och betygade sin lojalitet med den Heliga stolen. Inget är känt om P:s sista år.