Nisbeth, släkt

Nisbeth, släkt, enligt intyg från 1664 av skotskt adligt ursprung. William Nisbett (1596–1660) uppges efter anställningar i Skottland, Holland och Irland ha gått i sv tjänst 1627 (Bergström). Han deltog i trettioåriga kriget (E 1511; Biographica) och Karl X Gustavs krig i Polen, varifrån han 1657 sändes hem till Sverige efter att vid Upplands regemente ha befordrats till överstelöjtnant (Carlbom 1910). Nisbett hade fått Kungsgården i Gamla Uppsala som livstidsförläning 1647 och som donation på Norrköpings besluts villkor 1651. Han begravdes i Gamla Uppsala kyrka.

Hans son kapten Wilhelm Nisbett (d 1695) skall enligt missiv till Riddarhuset (Sköldebrevssaml) ha blivit naturaliserad 1664 och introducerades 1675. Han deltog i Karl XI:s skånska krig (Likv). Genom sina äktenskap kom Nisbett i besittning av flera gårdar i såväl Uppland som Östergötland, av vilka han bebodde Sundby i Funbo, Upps. Han drabbades emellertid av Karl XI :s reduktion, och redan dessförinnan hade han måst sälja eller pantsätta de flesta av gårdarna.

Hans son Mauritz Wilhelm Nisbet (1681–1767) gjorde i ungdomen sjöresor till Portugal, Spanien och England. Under Karl XII:s Fälttåg blev han sårad i slagen vid Kliszöw 1702, Pultusk 1703 och Holowczyn 1708. 1709 blev Nisbet sårad och tillfångatagen av ryssarna två gånger, dels i en strid på våren (Stille), dels i slaget vid Poltava (Biografica). Efter fångenskap i Vologda återkom han 1722 till Sverige, där han fick avsked 1741 och överstelöjtnants titel 1750.

En sonson till hans äldste bror blev i äktenskap med en faster till översten och landshövdingen Gustaf Adolph Montgomery (bd 25) far till Johan George N (1778–1834), som deltog i krigen i Tyskland 1806–07 och 1813–14, var chef för fältmätningsbrigaden 1812–29 och blev överste i armén 1822. Hans hustru var dotter till professor Andreas Barfoth (bd 2) och syster till biskop Marcus Wallenbergs hustru, bankdirektörerna Wallenbergs stammoder.

George N:s brorson kapten Per Fredrik N (1803–97) var 1852–89 distriktschef i sydöstra tulldistriktet. En rest av Fredrik N:s arkiv finns i KrA. I äktenskap med en systerdotterdotter till Knut Lilljebjörn (bd 23) var han far till Anna Fredegunda Hildegard N (1833–75). Fredegunda N grundade på 1860-talet i Kalmar en mindre flickskola, som hennes äldre syster Charlotta Sophia (kallade sig Georgina) Af (1830–1912) efter hennes död gjorde till N:ska elementarskolan för flickor och förestod till 1902 med bistånd av sin yngre syster lärarinnan Alma Maria Ermigard N (1847–1936). Denna skola fick efter Georgina N:s avgång anslag från såväl staden som landstinget och ombildades 1936 till kommunal flickskola. Georgina N grundade och drev också en pianoskola, och Alma N stiftade Kalmar KFUK. Georgina, Fredegunda och Alma N:s syster Gunilla Christina Josephina N (1840–1927) var verksam som porträtt-, landskaps- och genremålarinna. Georgina, Fredegunda, Josephina och Alma N:s bror löjtnant Knut Johan Sixten N (1843–1920) var VD för ab Sthlms handelsbanks avdelningskontor i Jönköping 1874–87 och 1892–96, för samma banks kontor i Sthlm 1887–92 och för ab Jönköpings handelsbank 1896–1904. Georgina, Fredegunda, Josephina, Sixten och Alma N:s bror publicisten Adolf Fredrik Hugo N (se nedan) hade en son, som blev järnvägsbyggare i Australien, och en son, som blev gruvingenjör i Sydafrika.

En syssling till Fredrik N var far till Waldemar Anshelm Gotthard N (1841–1907). Waldemar N var ledamot av Sth:s landsting 1883–95, överste för Jämtlands fältjägareregemente 1895–97 och för Västmanlands regemente 1897–1902 samt ledamot av Västerås stadsfullmäktige 1899–1901. Hans äldre bror Carl Henrik N (1835–1912) var överstelöjtnant vid Värmlands regemente 1886–92, ledamot av Karlstads stadsfullmäktige 1871–82 och 1887–96 samt vVD i Wermlands enskilda bank 1872–1905.

Deras farfars mor Gertrud Helena Pfeiff hade genom testamente 1770 av sin moster Christina Lilliemarck, änka efter lagmannen Johan von Scheffer, som fideikommiss fått dennes efterlämnade säteri Tiss-linge i Ostuna, Sth (nu Upps), vilket sedan dess innehafts av ätten N:s huvudmän. Bland dessa var Carl och Waldemar N:s fars kusin löjtnant Gustaf Adolph N (1781–1847), vars illegitima dotter Gustafva Ulrica N (1816–91) 1849–74 innehade en av henne grundad flickskola i Uppsala. Han avstod fideikommisset till en yngre bror, som blev farfar till civilingenjören Carl Gustaf Mathias N (1849–1919). Carl N var VD för Uppsala ångqvarns-ab 1886–92 och för Reymersholms nya spritförädlings ab 1893–1901 samt blev LLA 1892. Yngre bror till honom var regementsläkaren vid Upplands artilleriregemente Ernst Wilhelm Viktor N (1851–1912). Ernst N var även tecknare samt porträtt- och djurmålare och har såsom sådan betecknats som "en amatör med mindre vanliga anlag". Teckningar av honom finns i NM och UUB. Carl N:s ende son var agronomen för Sthlms stads lantegendomar Carl Wilhelm Carlsson N (1886–1961).

Carl C:son N dog barnlös, varför fideikommisset efter hans död övergick till hans kusinson avdelningsdirektören vid Försvarets materielverk Bertil N (f 1920). Bror till honom är avdelningsdirektören vid Riksantikvarieämbetet fil lic Åke N (f 1926).