Nisser, släkt

Nisser, släkt, härstammande från skomakaren Hans Niclas N (d tidigast 1695) i Riga, vars son (Selling) Daniel N (1690–1761) blev regementsfältskär vid Närkes och Värmlands regemente 1718. En av hans söner var Samuel N (f 1724, d tidigast 1791), som enligt sin mors bouppteckning 1762 var hovjuvélerare i Neapel. Han var 1763–75 hovjuvélerare i Sthlm och senare bosatt i S:t Petersburg 1776 och i Stralsund 1791. En annan son var Johan Fredric N (f 1728; d tidigast 1776), som 1762 var handlande i Cartagena i Spanien men senare vistades i Frankrike (Sammansatta kollegiers skr).

Deras bror Daniel N (1720–71) efterträdde fadern som regementsfältskär. Hans son Jacob Fredrik N (1753–1808) var apotekare i Marstrand 1778–94 och i Uddevalla 1796–1802. Han blev far till bagareåldermannen Reinhold Fredrik N (1788-1845) i Sthlm. Brorsons son till den sistnämnde var landssekreteraren Albert Georg N (1875–1954) i Örebro. Albert N var far till barnpsykiatern Edith N-Ljungström (f 1916), gift med ögonläkaren Stig Ljungström.

Daniel, Samuel och Johan Fredric N:s bror Conrad N (1721–77) blev grosshandlare i Sthlm 1750, innehade 1750–63 Diö järnbruk i Stenbrohult, Kron, och bodde senare i Halmstad där han var överinspektör för brännvinsbränningen i Halland. Hans son skeppskaptenen i Ostindiska kompaniet Conrad Wilhelm N (1773–1800) dog i Batavia (Jakarta) på Java.

Conrad Wilhelm N:s äldre bror Samuel N (1760–1814) blev pastor vid sv församlingen i London 1791, kh i Västra Vingåker, Söd, 1802 och prost 1805. I äktenskap med en syster till sin efterträdare i London, sedermera kh G Brunnmark (bd 6) var han far till Petrus (Pedro) N (1799–1878), vilken, efter anställningar som bokhållare vid S Owens gjuteri och mekaniska verkstad på Kungsholmen i Sthlm och vid Finspångs bruk, följde Carl Ulric von Hauswolff (bd 18) till Colombia i Sydamerika vintern 1824–25 för exploatering av guldfyndigheter. 1837 deltog han utan framgång i en av tsar Nikolaj I utlyst pristävling om bästa svar på nio frågor om sättet att upptäcka och bearbeta guldsanden i Ryssland, men 1839 fick han av tsaren en ännu inom släkten N bevarad guldmedalj, som gavs till utlänningar för nyttiga upptäckter. Då N ej hade framgång i Colombia, reste han 1858 till Australien, där stora guldfyndigheter gjorts, men där kom han att försörja sig som tidningsskribent i Melbourne. Om man bortser från ett kortare besök 1833–34, återkom han först 1871 till Sverige. 1874 arrangerade N en uppmärksammad utställning av sv industrivaror i Bogotå i Colombia, som öppnades 1875, och 1874–76 var han sv-norsk honorärkonsul där. På återresa från Sverige till Colombia dog han i Kingston på Jamaica.

Hans yngre bror krigsrådet Samuel Conrad N (1803–83) var i äktenskap med en mödernekusin far till disponenten och riksdagsmannen Samuel Martin N (N 1). Av hans döttrar var den äldsta gift med disponenten vid Klosters ab Harald Funch (bd 16, s 645; där även om hustrun). Hennes närmast yngre syster gifte sig först med direktor Arvid Hernmarck (bd 18, s 723) och sedan med professor Gunnar Andersson (bd 1). Den tredje dottern var gift först med moderns brorson överintendenten Erik Wettergren och sedan med professor Hakon Ahlberg. Den yngsta dottern gifte sig först med landshövding Arvid Richert och sedan med överste Sven Ramström. Martin N:s son Carl Martin Samuel N (1872–1930) efterträdde 1905 sin far som disponent för Klosters ab men avgick 1908 i samband med skilsmässan från sin första hustru och blev till sist soldat i Frälsningsarmén. En av hans söner var Carl Wilhelm Martinsson N (1897–1961). Wilhelm N blev fil dr och docent i konsthistoria vid UU på avhandlingen Michael Dahl and the contemporary Swedish school of painting in England (1927) och vikarierade som professor i Gbg 1928-29 och 1930 samt i Uppsala 1930 och 1932–34. Förutom doktorsavhandlingen publicerade han bl a Konst och hantverk i Visingsborgs grevskap på Per Brahe dy:s tid, 1–2 (1931), Mathias Palbitzki som connoisseur och tecknare (1934) och Die italienischen Skizzenbücher von Erik Jonson Dahlberg und David Klöcker Ehrenstrahl, 1–2 (1948). Bror till honom var fil lic Carl Martin Martinsson N (1908–90). Carl N var far till domprosten i Linköping Per Olof N (f 1931) och till avdelningschefen i Lantbruksstyrelsen jur kand Wilhelm N (f 1937).

Pedro och Samuel Conrad N:s bror William Amatus N (1801–93) befordrades vid Dalregementet till överstelöjtnant 1852 men tog avsked 1854. William N hade 1842 förvärvat Lövåsens silververk i Stora Skedvi, Kopp, och grundade 1854 tillsammans med sin hustrus bror Johan Henrik Munktell (bd 26) och deras svåger Thore Petre Kopparbergs och Hofors sågverksab (från 1937 Kopparfors ab), för vilket N blev disponent. Han var även en av initiativtagarna 1855–59 till Gefle-Dahla jernväg (jfr bd 26, s 81), av vars styrelse han var ledamot 1855–60. Under samma period var N också ordförande i Kopp:s hushållningssällskap. Från landstingets tillkomst 1863 var han ledamot av detta, och 1867–72 var han riksdagsman i FK. Av styvfadern, G Broling (bd 6), lärde sig N gravera kopparstick. Ett stort antal brev till honom från svågern Johan Henrik Munktell finns i Dalarnas museum, Falun. Han var far till John Samy N (1839–90). Samy N blev major 1880 men tog avsked 1885. Han var disponent för Kopparbergs och Hofors sågverks ab från 1874, v ordförande i Kopp:s hushållningssällskap 1879-81 och riksdagsman i FK 1883–87.

Den sistnämnde efterträddes som disponent för Kopparbergs och Hofors sågverks ab av sin äldre bror Ernst Martin Wilhelm N (1837–98), som varit gruvingenjör i Gävleborgs län 1882–89 och var riksdagsman i FK 1894–98. Ernst N blev far till disponenten och riksdagsmannen William Patrik N (N 2). Denne var i sin tur far till civilekonomen Fredrik William Samuel N (1919–78), vilken efterträdde sin far som disponent för Grycksbo pappersbruk 1961, och sedan Stora ab övertagit verksamheten där 1967, kvarstod Fredrik N som VD för Grycksbodelen. Kusiner till honom var författaren Peter N (f 1919) och dennes yngre bror lantmästaren och fd riksdagsledamoten Per-Erik N (f 1923).