Nils V E Nordenmark

Nordenmark, Nils Victor Emanuel, f 15 april 1867 i Hammerdal, Jämtl, d 2 febr 1962 i Sthlm, Joh. Föräldrar: folkskolläraren Sven N o Anna Nilsson. Mogenhetsex vid h a l i Hudiksvall 25 maj 87, inskr vid UU ht 87, FK 25 maj 89, amanuens vid astronomiska observatoriet 91–95, FL 14 dec 93, disp 20 okt 94, FD 31 maj 95, allt vid UU, aktuarie i livförsäkr:bol Svecia 97–01, i livförsäkr:ab Nordpolen 01–18, registrator i riksförsäknanst 02–18, ledare för sv livförsäkr:bolags dödlighetsundersökn:ar 07–15, VD i försäkr:bol Bore 18–30, sekr i Sv astronomiska sällsk 19–27, v ordf 28, ordf där 42, red för Populär astronomisk tidskr 20–23, sekr i VA:s komm ang uppförande av observatorium i Saltsjöbaden 27–31, led av Sv nationalkomm för astronomi 31, profs namn 2 maj 41.

G 13 juli 1922(–54) i Sthlm, Gust Vasa, m Sigrid Charlotta Alexandra Nordström, f 17 febr 1894 i Vaxholms landsförs, Sth, d 21 sept 1973 i Sthlm, Engelbr, dtr till pigan Matilda Charlotta Petersdtr, samt tidigare g Rosén.

Nils N studerade matematik och astronomi vid UU med den energi och målmedvetenhet som kom att karaktärisera hela hans livsgärning. Svåra ekonomiska omständigheter tillät inte heller ett långvarigt studentliv. Efter doktorsgraden i astronomi började han sin yrkesverksamhet inom försäkringsväsendet. N var aktuarie i livförsäkringsbolagen Svecia och Nordpolen fram till 1918. Han tjänstgjorde också som registrator i riksförsäkringsanstalten och slutade sin bana som verkställande direktör i försäkringsbolaget Bore. Under hela denna tid var N livligt engagerad i den interna försäkringsdebatten, både i facktidskrifter och i Sv försäkringsföreningen.

N ägnade sig emellertid helst åt den astronomiska vetenskapen. Hans populärvetenskapliga författarskap inleddes tidigt. 1897 hade han översatt och bearbetat Flammarions Astronomie populaire, som följdes av en reviderad sv version Världsrymdens under (1910). 1927 påkallade de vetenskapliga framstegen en ny omarbetning, Stjärnorna. Trots att N i dessa tre steg alltmer avlägsnade sig från originaltexten består de starka banden till Flammarion. Liksom denne ser N kunskapen om himlens under som uppbygglig för människan: Den som kan orientera sig i vetenskapen förmår även att bygga ett förnuftigare samhälle. Även en stark naturkänsla lyser fram i N:s texter. Minnet av ungdomsårens upplevelser av den norrländska stjärnhimlens prakt förblev levande.

Det var på N:s initiativ och tack vare hans organisatoriska förmåga som det Sv astronomiska sällskapet bildades i okt 1919 och som Populär astronomisk tidskrift kunde utkomma med sin första årgång 1920. De 40 år N befann sig i ledningen för sällskapet och tidskriften sammanföll med en period av stark vetenskaplig utveckling. Då formades en ny syn på människans plats i kosmos, och den moderna fysiken vann insteg i astronomin. Sv forskare spelade framträdande roller i denna utveckling, och den blev på ett föredömligt sätt dokumenterad i Populär astronomisk tidskrift.

Efter pensioneringen 1930 kunde N dela sina krafter mellan det organisatoriska arbetet i Sv astronomiska sällskapet och vetenskapshistorisk forskning. Det var främst den äldre sv astronomin som intresserade honom. Wargentin ägnades en omfattande biografi, men ytterligare en lång rad sv astronomer träder fram i livfulla skildringar. Tålamodsprövande detaljkontroller och korrekturläsning var emellertid inte N:s starka sida, och hans koleriska temperament kunde göra honom till en besvärlig diskussionspartner. Sv astronomiska sällskapets verksamhet och artiklarna i dess tidskrift riktade sig främst till en elit av välutbildade, men N verkade oförtröttligt på flera fronter. I sina böcker vände han sig till en läsande allmänhet; han hade även inflytande genom sina många kontakter och vänskapsförbindelser med politiskt, ekonomiskt och kulturellt ledande personer. Så kom N att spela en viktig roll vid flyttningen av Sthlms observatorium till Saltsjöbaden. K A Wallenbergs intresse väcktes av N:s appell i Populär astronomisk tidskrift 1926 och ledde till den donation som möjliggjorde uppbyggandet av det nya observatoriet. Appellen löd: "... levde nu de män, som den gången skaffade Stockholm ett observatorium, så skulle de helt visst åter se till, att vi finge ett nytt, tidsenligt och staden värdigt observatorium. Det är nästan så, att jag skulle vilja väcka dem upp ur graven."

Det är ett uttalande som rymmer N:s syn på vetenskapens utveckling som en process som styrs av handlingskraftiga personer. Ur historien lär vi känna hur kampen för framsteg skall föras. Det gäller sedan att finna de rätta praktiska tillämpningarna i vår egen tid och att verka i den utstakade riktningen. Själv var han en av dessa handlingskraftiga. När N erhöll professors namn var det ett erkännande av hans stora insatser som organisatör, forskare och folkbildare.