Johan Gabriel Nordin

Nordin, Johan Gabriel, f 5 febr 1835 i Hedemora, d 23 sept 1886 i Sthlm, Maria. Föräldrar: häradsskrivaren Johan Petter N o Anna Catharina Norman. Boktryckarlärling hos Z Haeggström o I Marcus, Sthlm, 49–55, konstförvant 55, underfaktor vid Typografiska fören:s tryckeri april 57, förest där 59, ägare därav 61–65, skattmästare i Typografiska fören 59–63, ordf där 72–76 o 78, faktor vid P A Norstedt & söners tryckeri från 65, allt i Sthlm, utg av Nord boktryckeritidn juni (utg:bevis 27 maj) 69–dec 77. – Iqml 82, Litt et art 83.

G 17 juni 1861 i Sthlm, Klara, m Selma Celinda Olivia Christianson, f 17 juni 1840 där, Nik, d 22 maj 1897, där, Klara, dtr till skräddargesällen Olof C o Carolina Ulrica Lindström.

14 år gammal, en då normal inskrivningsålder, kom N i boktryckarlära i Sthlm. Han började hos Zacharias Hseggström (bd 17), som hade rykte för omsorg om lärlingarnas kunskaper, och gick sedan till Isaac Marcus (bd 25, s 122). Den senares tryckeri var med sex järnpressar – dock ingen snällpress – och 30-talet anställda, varav flera kvinnliga sättare, ett av Sthlms större. 1855 var N utlärd konstförvant (boktryckargesäll).

Två år senare blev N underfaktor på Typografiska föreningens boktryckeri, som drevs av ett arbetarkooperativt ab bildat 1852 bland föreningens ledamöter. Avsikten med bolaget var att bereda de ägande konstförvanterna arbete, om sådant saknades, och dessutom som delägare ökad inkomst. "Denna plan med därvid fastade förhoppningar gick dock aldrig i fullbordan", har N konstaterat. 1859 blev han tryckeriets föreståndare, och ett par år senare övertog han själv det skuldsatta företaget, som under hans ägartid flera gånger bytte adress inom Gamla stan.

N sålde 1865 tryckeriet till G Henrik Åberg och blev faktor vid P A Norstedt & söners tryckeri, där han verkade till sin död. Firman styrdes då av bröderna Gustaf och Albert Laurin (bd 22, s 389), som N varmt uppskattade, inte minst för deras intresse för arbetarnas bästa. Som ledare för arbetet vid landets största boktryckeri, med den tra- ditionsrika firmeringen Kongl boktryckeriet, under en tid av kraftig tillväxt för sv grafisk industri, lade N ned stor omsorg på den tekniska kvaliteten och en vårdad formgivning. Officinens utrustning moderniserades fortlöpande. Särskilt har N framhållit att man 1881 skaffade den första i Sverige brukade sätt- och avläggningsmaskinen, av Kastenbeins fabrikat.

Norstedts hävdade under N:s tid väl ställningen som det ledande kvalitetstryckeriet. Det var nog inte N emot, att hans personal (1879 sysselsattes 76 konstförvanter och 49 övriga arbetare) höll sig för finare än stadens andra typografer, vilka som kår i sin tur ansåg sig vara litet förmer än arbetare i gemen.

De typografiska arbetarnas svåra förhållanden under det tidigare 1800-talet, med otrygghet i arbetet, tidiga sjukdomar och utbredd alkoholism, kände N. Han kunde tala om en tid, då lärlingen "behandlades så hänsynslöst, att i de flesta fall all hederskänsla gick för honom förlorad". N kom att på många fronter verka för att förbättra sina yrkeskamraters kunnande, ekonomiska villkor och sociala anseende.

N:s yrkesstolthet och fackliga intresse kom tidigt fram i hans engagemang för Typografiska föreningen i Sthlm, Sveriges första fackförening, som förblev hans skötebarn hela livet. Han verkade där som både skattmästare och ordförande och vinnlade sig bl a om att bygga upp typografernas sjukkassor och pensionsfonder. N författade även texten till föreningens högtidssång, som avsjöngs första gången 1871 och "sedermera ständigt stått på sångkörens repertoar" (Wessel).

I juni 1869 började N utge Nordisk boktryckeri-tidning, landets första typografiska facktidning, som utkom med ett nummer i månaden intill slutet av 1877. N lyckades fylla tidningen med ett gediget innehåll, där rapporter såväl om Typografiska föreningens verksamhet som från övriga nordiska länder blandas med dödsrunor, branschstatistik och tekniska nyheter. Även typografernas arbetsmiljöproblem uppmärksammades, t ex blyets verkningar på människokroppen (1870). Från första numret medverkade överbibliotekarien G E Klemming (bd 21) med en artikelserie om boktryckerikonstens historia i Sverige.

Att tidningen inte nått den spridning som avsetts nedslog inte N:s vilja att höja typografernas kunskaper. Hans rika praktiska och teoretiska insikter i sitt yrke, ytterligare påbyggda under en europeisk studieresa 1876, kom till synes framför allt i hans Handbok i boktryckarekonsten, som föregåtts av en föreläsningsserie i Typografiska föreningen. Den självlärde faktorns förmåga till klar och pedagogisk framställning imponerade också på samtiden.

Det var också i Typografiska föreningen som N 1882 tog initiativet till firandet av boktryckets fyrahundraårsjubileum i Sverige följande år. Som sekreterare och kassaförvaltare i festkommittén kom han att dra det tyngsta lasset med alla arrangemang, från jubileumshögtidligheten på stora börssalen 1 juli till avslutningsfesten på Hasselbacken 10 juli.

Inför 400-årsfesten intensifierades det gamla samarbetet mellan N och Klemming. Resultatet blev det klassiska arbetet Svensk boktryckeri-historia, vars första del de lyckades utge till festligheterna 1883 och den andra året därpå. N svarade för den inledande allmänna historiken och det på insamlade uppgifter grundade stora avsnittet om tryckerierna under 1800-talet.

N:s hälsa knäcktes i förtid. När sjukdomen tvang honom att dra sig tillbaka från det dagliga arbetet på Norstedts, lät firman bygga ett sommarhem åt honom på Årstavikens södra strand, där han vid sidan av arbetet med boktryckerihistoriken ägnade sig åt sin trädgård.

N var inte bara sin tids främste yrkesman bland sv boktryckare. Genom sin litterära verksamhet dokumenterade han sitt yrkes teknik och historia på ett sätt som har bestående värde. Minnesrunorna efter hans död är ense om hans flärdfrihet, vänsällhet och hjälpsamhet.