Oscar F Nordqvist

Nordqvist, Oscar Frithiof, f 19 maj 1858 i Viborg, Finland, d 15 okt 1925 i Lidingö. Föräldrar: prof Arvid Frithiof N o Sophie Grabbe. Utex från Finska kadettkårens skola i Fredrikshamn, Finland, 78, fänrik vid Livgardets fjärde (kejserl) skarpskyttebataljon 16 april 78, etnograf, zoolog o tolk vid A E Nordenskiölds ishavsexp med Vega 78–80, löjtn vid Livgardets femte (finska) skarpskyttebataljon 17 maj 81, ord vapenförest där 21 dec 81–7 jan 84, FK vid Hfors univ 17 maj 83, bedrev zoolog studier vid univ i Freiburg april–nov 84, vid univ i Kiel sommaren 88, adjutant hos generalguvernören över Finland 15 jan 85, FL vid Hfors univ 16 april 86, FD där 31 maj 86, stabskapten 30 aug 86, entledigad ur militärtjänsten 16 april 89, fiskeriinspektör i Finland 30 april 89–1 okt 02, led av en komm ang nya vattenrättslagar okt 89, sakk i en internat kommission ang Torne älvs laxfiske okt 90, stiftare av o ordf i Fiskerifören i Finland 91–maj 04, red för Fiskeritidskr för Finland jan 92, grundare av o chef för Evois fiskeriförsöksstation i Lampis, Tavasteh, 11 okt 92, led o sekr i fiskerikomm dec 95, led av en kommission ang Rysslands o Finlands deltagande i en internat undersökn av de nordeuropeiska haven 00, konsulent hos Fiskerifören i Finland nov 02–04, fiskeriövertillsyningsman i Malmöhus län 16 nov 04 (tilltr 1 jan 05), extra fiskeristipendiat i LA 29 dec 04, bosatt i Sverige från 05, sekr i Malmöhus läns fiskerifören 05, sv medborgare 29 sept 05, fiskeriintendent i södra distr 2 dec 05, initiativtagare till Södra Sveriges fiskerifören i Aneboda, Kron, 06, förest för fören:s försökskurs o fiskeriskola där 08–13, led av komm ang bl a lag om fiskeriområden sept 06–april 07, ordf i Kristianstads läns fiskerikomm 11, byråchef vid lantbruksstyr:s fiskeribyrå 11 mars 13–maj 25, led av sv hydrografiskbiologiska kommissionen från 15, av komm ang överarbetn av förslag till vattenlag okt 15–mars 17, av en svensk-finsk komm ang laxfisket i Torne älv april 20–april 24. – KorrespLÖS 80, LFS 07, LLA 13.

G 17 aug 1881 i S:t Johannis, Viborgs län, m frih Ebba Mathilda v Alfthan, f 19 nov 1860 i S:t Petersburg, S:ta Kat, d 3 juni 1921 i Lidingö, dtr till senatorn o generallöjtn frih Georg v A o Ebba Matilda Geschwend.

Oscar N kom tidigt in på den militära banan, men hans håg stod till naturvetenskapliga studier. Som endast 20-årig fänrik blev han erbjuden att deltaga i A E Nordenskiölds expedition med fartyget Vega, som gick nordostpassagen genom Berings sund. Under Vegas färd runt Europa och Asien tjänstgjorde N som tolk och biträdande zoolog. Bland de arbeten N publicerade efter expeditionen var en tschuktschisk ordlista, som utkom 1882, och de skrifter han gav ut året därpå: Bidrag till kännedomen om tschuktscherna och Anteckningar och studier till sibiriska ishafskustens däggdjursfauna.

Efter återkomsten från Vegaexpeditionen bedrev N zoologiska studier, framför allt i Hfors men även i bl a Freiburg i Baden i Tyskland. Småningom kom hans vetenskapliga verksamhet att inriktas på lösandet av Fiskeribiologiska frågor. Detta ledde till att han fick tjänsten som inspektör för fiskerierna i Finland. Senare delen av 1880-talet ägnade N åt att utforska djurlivet i Finlands sjöar och i norra Östersjön i syfte att fastställa hur denna fauna var sammansatt och de olika arternas ursprung. Liksom åtskilliga andra tjänstemän i Finland accepterade han emellertid inte det ryska styret med generalguvernör Bobrikov i ledningen. Denne svarade med att avskeda de tjänstemän som hade avvikande politiska åsikter. För dessa blev det därefter omöjligt att verka i Finland. N tjänstgjorde dock efter uppsägningen som konsulent vid Fiskeriför-eningen i Finland, som han själv tagit initiativet till, men då regeringen hotade att dra in föreningens statsanslag, fick han avgå även från denna befattning.

Tillsammans med sin familj flyttade N 1905 till Sverige och fick först anställning som fiskeriövertillsyningsman i Malmöhus län. Sedan han fått sv medborgarskap utnämndes han till fiskeriintendent i södra distriktet med bostadsort i Lund. När posten som byråchef för fiskeriärenden vid lantbruksstyrelsen 1913 blev ledig erhöll N denna tjänst, som han innehade till sin pensionering.

N var övertygad om att förutsättningen för att fisket skulle kunna utvecklas var en ingående kännedom om fiskarnas livsvillkor. Som chef för fiskerierna, först i Finland och sedan i Sverige, lade han ner mycket arbete på att främja i första hand sötvattensfisket. Ett naturligt initiativ var därför bildandet av Södra Sveriges fiskeriförening i Aneboda, där han blev sekreterare, föreståndare för försöksarbetena och redaktör för föreningens skrifter. Då verksamheten utökades med en fiskeriskola blev N föreståndare även för denna. Föreningen skulle underhålla en försöksstation med biologiskt laboratorium och på ett ändamålsenligt sätt ordna fisket i arrenderade sjöar. En svårighet för rationellt insjöfiske var de splittrade fiskerättigheterna även i små sjöar. N arbetade därför på en ny lagstiftning som skulle möjliggöra en mera enhetlig och planmässig skötsel av fisket, vilket resulterade i lagen om gemensamhetsfiske. N propagerade även för fiskodling i stor skala i Vänern, Vättern och Mälaren.

N hade ett levande intresse för fiskeribiologi och för fiskerinäringen. Han var initiativrik och hans verksamhet har betecknats "som i hög grad fruktbringande för den vetenskap, vars målsman han var". Hans insatser anses ha "gjort honom till en märkesman på fiskerinäringens område" (Swenander). N:s personliga egenskaper skaffade honom sympatier i vida kretsar.

N:s son Harald Oscar N (1884–1947) följde i faderns fotspår. Han inledde sina akademiska studier i Hfors men flyttade senare till Sverige, där han vid LU avlade lic:examen och 1921 promoverades till fil dr. S å antogs Harald N som docent i fiskeribiologi vid LU. Från 1908 var han knuten till Södra Sveriges fiskeriförening som assistent vid försöksanstalten, lärare vid fiskeriskolan och föreståndare vid fiskeriföreningens biologiska anstalt. 1935 blev han föreningens VD och kassaförvaltare. Från 1936 var N också föreståndare för fiskeriskolan. I Aneboda påbörjades omfattande gädd-, gös- och sikodling, och under många år praktiserades växelbruk mellan fiskodling och jordbruk i dammarna där. Han publicerade ett stort antal arbeten i fiskeribiologiska ämnen, bl a om gösen, ålen och sjöarnas produktionsförhållanden.