Jacob Näf (Neaf)

Näf (Neaf), Jacob, d hösten 1598 i Stora Tuna, Kopp. Föräldrar: John Neaf o Jonata Vischart (Fasti Skyttiani, s 16 f). Småsven hos Johan III åtminstone från sommaren 71 (Klädkammarens arkiv II A:34:5) o ännu 72 (d:o 35:1, f 47), ryttare senast 73 (KrA), hovjunkare åtminstone från okt 78 (K 15) o ännu 82 (RKB 55:6), fogde vid Johan III:s slott Örby (nu Örbyhus) i Vendel, Upps, senast 82 (Sandbergska saml YY), Erik Sparres ställföreträdare som ståth i Västmanland, Dalarna o Bergslagen 24 jan 83–92, häradsh i Dalarna o Bergslagen 29 mars 85 o ännu 96, fick fullm 29 juni 90 att hava alla bergsbruken i befallning o 22 okt 91 på "alla silver- o kopparbruk".

G senast 1575 (STb) m Karin Jacobsdtr, d 1 maj 1603 (Ehrenheim), dtr till sthlmsbor-garen Jacob Hampe (jfr Nordström), vars enda kända hustru hette Dordi (G 1 R; STb).

Enligt ett brev från 1615 (Esplunda arkiv; tr Messenius 1616; och Fasti Skyttiani s 12–15) av konung Jacob av England och Skottland skall N ha härstammat från uppräknade skotska adelssläkter. Deras vapen har funnits på N:s numera endast genom en avbildning (Ihre; Boëthius) kända gravsten vid Stora Tuna kyrka.

N skall 1573 ha räddat sin landsman överste Archibald Ruthwen från att bli ihjälslagen av sitt krigsfolk, som misstänkte, att denne behållit för dem avsedd sold (Ödberg). I övrigt förekommer N under sina första år i Sverige förutom i konungens klädkammarräkenskaper och räntekammarböcker huvudsakligen i tänkeböckerna för Sthlm, där hans hustru ärvt jord på Södermalm, och där han 1575 bytte till sig en tomt i Gamla stan. 1582 (Sandbergska saml YY) hade N ett stenhus i Södra kvarteret i Gamla stan, troligen det stenhus vid Västerlånggatan som en arvinge sålde 1609.

1581 sändes N tillsammans med sedermera dalafogden Jöns Danielsson (Svinhufvud) av Johan III till Arboga för att skaffa prov på silvermalm, som påträffats i närheten av staden. Om bergsbruket handlar också de flesta av de många skrivelser han fick från konungen, sedan han blivit Erik Sparres ställföreträdare som ståthållare i Västmanland och Dalarna. Genom fullmakter 1590 och 1591 preciserades N:s verksamhet till bergsbruket, men några detaljer är ej kända. I ett brev av 3 sept 1591 (Sandberg FF 15829) kallar Johan III honom "överste befallning havande över våra silver- och kopparbruk". Redan under 1580-talet handlar många av kungabreven till N om leveranser av koppar. Hans utnämning till den förste häradshövdingen på länge i Dalarna och Bergslagen var endast en inkomstförläning. I fullmakten står nämligen, att N såsom utlänning icke var "förfaren" i Sveriges lag och därför i sitt ställe skulle sätta en rättvis och lagfaren man. Redan 1583 hade han fått k brev på hälften av alla sakören i samma område (Dalarnas landskapshandl 1586).

I Johan III:s begravningsprocession 1594 var N den ene av de båda personer som ledde den häst som bar Västmanlands vapen, medan hans son Johan hade motsvarande funktion för Dalarna (Vasagraven i Uppsala domkyrka). I övrigt är föga känt om hans verksamhet under åren närmast efter Johan III:s död 1592. N:s namn försvinner nästan helt från riksregistraturet och hertig Karls registratur. Enligt sedermera kyrkoherden i Leksand E Terserus' skildring av 1598 års oroligheter i Dalarna skall N efter Johan III:s död ej längre haft någon makt där. Två år före 1598, alltså troligen i samband med brytningen mellan hertig Karl och riksrådet 1596, skall han utan framgång ha agiterat mot hertigen inför de i Leksand församlade dalkarlarna.

Då konung Sigismund vid sin ankomst till Sverige utsände sina anhängare till de olika landskapen för agitation mot hertig Karl eftersommaren 1598, blev N en av de tre som fick Västmanland och Dalarna på sin lott (SRA). Detta tåg, som av eftervärlden kallats Näftåget, ledde till att de i Stora Tuna fängslades av dalkarlarna. N blev misshandlad och fick slutligen sin skalle kluven med ett svärd.

N:s sätesgård var åtminstone från 1584 (RR) Älvsjö i Brännkyrka vid Sthlm. 1590 (Dalarnas landskapshandl; Str domb) flyttade han till Oknö i Bondarnö (senare kallat Arnö) i Uppland (nu i Aspö, Söd), där han fått gårdar av Johan III 1581 och 1584, och där han bodde ännu 1596 (perg:brev). Båda innehades senare av hans svärson riksrådet friherre Johan Skytte, sedan Oknö en tid varit indraget till kronan som förbrutet gods. N:s ende son, den förutnämnde Johan N, befann sig en tid i Danzig men kom 1607 åter till Sverige från Kungsbacka med Karl IX:s lejdebrev. Så blev han ihjälslagen i Sthlm.