Walter Murray

5 Murray, Walter, bror till M 4, f 9 okt 1871 i Malmö, S:t Petri, d 5 febr 1957 i Sthlm, Hedv El. Mogenhetsex vid h a l i Nyköping 23 maj 89, inskr vid UU 17 sept 89, jur fil ex 25 april 90, jur utr kand där 29 maj 96, eo notarie i Svea hovrätt 5 juni 96, amanuens vid ED juli 98, tjänstg vid Svea hovrätts prot sept 99—febr 03, adjung led av Svea hovrätt 3 okt 04—07, sekr hos stadsfullm i Vaxholm 06—08, revisionssekr i Svea hovrätt 11 nov 07, fiskal där 31 dec 07, expxhef i ED 13 mars 08, assessor i Svea hovrätt 31 dec 08, hovrättsråd där 17 dec 09, led av styr for Sveriges centralfören för idrottens främjande 11—26, adjung led av organisationskomm för OS 12, tf landsh i Norrbottens län 28 febr 14-17, ordf i komm ang Gymnastiska centralinst juli 15—juli 18, led av komm ang riksdagens arbete okt—dec 16, landsh i Västmanlands län 19 dec 16-31 okt 37, ordf i länets hushålln:sällsk 17—38, statsråd o chef för civildep 29 juni—19 okt 17, ordf i 1917 års ersättn:sakk dec 17—okt 19, i Västmanlands läns gymnastikförb 18—37, i 1919 års lappkomm juni 19—maj 23, statsråd o chef för kommunikationsdep 27 okt 20-13 okt 21, led av styr för Örebro—Köpings järnväg 20—32, ordf i styr för statens uppfostnanst för sinnesslöa gossar på Salbohed 21—38, led av komm ang väg- o vattenbyggn:väsendet april 24—sept 25, ordf i kommissionen ang Mälarens reglering juni 24—nov 25, v ordf i styr för ab Sv handelsbanken 26, ordf i styr för Sthlm—Västerås-Bergslagens järnvägar 28—34, i statens spannmålsnämnd 30—35, i statens mjölknämnd 32—33, i komm ang spannmålsodlingens stödjande maj 34—jan 35, utredn:-man ang samarbete mellan organisationer på slaktdjurshandelns område o de offentliga slakthusen juli 34—nov 37, statens representant o ordf i styr för Sv spannmålsab 36—41. - LLA 32.

G 3 jan 1907 i Sthlm, Jak, m Emma Uggla, f 10 nov 1881 i Sthlm, Hedv El, d 30 mars 1965 i Lidingö, dtr till majoren Albert Axel U o Hilda Carolina Benedicks.

Efter juridisk examen och tingstjänstgöring gjorde M sin domarkarriär inom Svea hovrätt. Vid hovrättsrådsutnämningen var denna i realiteten avslutad, eftersom han i början av 1908 hade förordnats till expeditionschef i ecklesiastikdepartementet. Han arbetade där under tre mycket olika departementschefer: H Hammarskjöld (bd 18) och P E Lindström (bd 23) i A Lindmans (bd 23) högerregering och F Berg (bd 3) i K Staaffs liberala ministär. Flera reformer aktualiserades under denna tid såsom ny prästlönereglering och prästvalslag, den kommunala mellanskolan och olika regleringar rörande de enskilda läroverken.

Den arbetskrävande posten i departementet — motsvarande både statssekreterare och expeditionschef i senare tid — lämnade M i samband med att Hammarskjöld bildade sin regering i febr 1914, då M blev tf landshövding i Norrbottens län. I slutet av 1916 utnämndes M till ordinarie landshövding i Västmanlands län men tillträdde inte förrän efter nästan ett år. Han fortsatte nämligen i Norrbotten som vikarie för O v Sydow, som var civilminister även i C Swartz' ministär till sommaren 1917, då M efterträdde honom i regeringen.

Under M:s sista tid i Norrbotten utbröt oroligheter på Seskarö vilka hade sin grund i bl a den svåra livsmedelsbristen. Händelserna höll på att utmynna i öppen revolt — militär och arbetare stod emot varandra — men det är omvittnat, att M genom sitt lugna och kraftfulla uppträdande snabbt lyckades återställa ordningen; han insåg, att den bristande livsmedelstillgången var främsta orsaken till det uppkomna läget och såg till att de närmaste behoven i detta hänseende tillgodosågs.

M var civilminister — med ansvar for bl a ordningens upprätthållande — endast några månader, eftersom Swartz' ministär i okt 1917 efterträddes av Edens liberal-socialistiska regering. M följde den nya ministärbildningen nära, inte bara som medlem av den avgående regeringen utan också genom kontakten med AK:s talman J Widén som gjorde ett allvarligt försök att bilda en ministär av "samlande" typ: en sådan förespråkades på högerhåll, av den avgående regeringen och av Gustav V. M var svåger till Widén, fungerade som en av dennes rådgivare och utnyttjades också av Eden som en kanal till den tilltänkte regeringsbildaren. I realiteten kom Widén att bana väg för Edens ministär, bl a genom att söka dämpa kungens misstro mot socialdemokratiskt regeringsdeltagande.

I denna övergångsperiod mellan en äldre tids byråkratiskt präglade regeringssystem och modern parlamentarism kom M att ännu en gång bli statsråd, och det var som kommunikationsminister i L De Geers och v Sydows "fackmannaregering". M var också en av de tidigt vidtalade regeringsmedlemmar som bistod den blivande statsministern De Geer, som visade sig föga förfaren i regeringsbildandets konst; M kontaktade flera av de blivande kollegerna. Samtidigt ställde han tillsammans med ett par andra statsråd villkor i parlamentariskt klargörande syfte före inträdet i regeringen. Eftersom huvudskälet till dennas tillkomst var, att i den rådande situationen inget parti ville axla regeringsansvaret, önskade man få klarhet i de stora riksdagspartiernas inställning till en opolitisk ministär. I fortsättningen hörde M också, liksom B Ekeberg (bd 12, s 598) och H Elmquist (bd 13), till de statsråd som i olika sammanhang efterlyste ett kraftfullt uppträdande med starkare hävdande av regeringens mening gentemot riksdagen. Han var sålunda en av de pådrivande för att fa till stånd ett statsministerskifte i samband med regeringens nederlag i frågan om höjd kaffetull i febr 1921: De Geer ersattes av v Sydow.

M ville således regera och inte bara administrera. Motsättningarna inom ministären — som inte alltid behövde gälla sakfrågor — belyser 1920-talets brytningstid. Den medvetenhet om parlamentariska principer som M visade, betydde inte att han placerades till vänster på den partipolitiska skalan: tvärtom räknades han till de konservativt betonade i den ganska heterogena ministären, som fö — unikt efter tvåkammarsystemets tillkomst — inte uppvisade någon enda riksdagsledamot. Fackmannaministärens funktion blev närmast att bereda vägen för en återgång till vad som alltmer kom att betraktas som det normala, en parlamentariskt förankrad regering.

M kan betraktas som en typisk representant för de konservativa och moderatliberala kretsar inom ämbetsvärld och politik ur vilka regeringarna fram till 1920-talets början i mycket stor utsträckning rekryterades. Fackmannaregeringen — i vilken M var en av de tongivande — kan ses som en slutpunkt i en äldre tids regeringstradition.

Efter statsrådstiden återgick M till landshövdingeämbetet. Under sin långa tid i Västmanlands län blev han en mycket uppskattad och respekterad länschef. Stort intresse ägnade han bla jordbruksnäringens förkovran, ett område som upptog hans tid och krafter även på riksplanet, bla i hans egenskap av ordf i statens spannmålsnämnd under första hälften av 1930-talet, den tid då nya statliga stödåtgärder för jordbruket introducerades. Inmalningstvång av sv brödsäd infördes 1930, och nämnden hade hand om organisationen och efterlevnaden av bestämmelserna.

M har också gjort sig ett namn i den sv idrottsrörelsens historia. Han var aktiv i ett för rörelsen betydelsefullt skede genom organisatoriska och andra insatser, bl a som styrelseledamot i den av V Balck (bd 2) grundade Sveriges centralförening för idrottens främjande. Under nästan hela landshövdingetiden var han ordf i Västmanlands läns gymnastikförbund. Idrottsärendena sorterade under ecklesiastikdepartementet, och från sin centrala placering som expeditionschef där kunde M fungera som kontaktman för centralföreningen och den balckska kretsen. M spelade även en roll som adjungerad ledamot av organisationskommittén för Olympiska spelen i Sthlm 1912. Som expeditionschef medverkade han också vid tillkomsten av Sthlms stadion. Vidare handlade han i departementet det för idrottsrörelsens framtid betydelsefulla spörsmålet om generellt statsanslag till idrotten.