Marit H E Neymark

Neymark, Marit Hilda Elisabet, f 5 febr 1909 i Falkenberg, d 12 april 1987 i Danderyd, Sth. Föräldrar: civiling Edvard Josef Bernhard Hellström o Maria (Maja) Lundgren. Studentex vid h a l i Jönköping vt 28, inskr vid LU ht 28, FM där 15 sept 32, amanuens vid instit för medicinsk kemi där 32–41, expertuppdrag i födoämneshygieniska frågor vid statens inst för folkhälsan 41–43, timlärare i Djursholms samsk 41–43, anställd vid Hemmens forskn:inst (HFI) 1 juni 44, förste undersökn:ledare där 1 sept 44–56, timlärare vid statens skolköksseminarium 49, led av statens elransoneringsnämnd nov 55–febr 56, led av nämnden för Sv elektriska kommissionen 56–74, förste intendent vid statens inst för konsumentfrågor 1 jan 57, led av styr för Sv inst för konserveringsforskn 59–75, led av styr för Nord husholdshögsk 62–76, expert i 1960 års jordbruksutredn april 62–okt 63, led av komm ang metrologiska enheter febr 65–febr 71, laboratoriechef vid statens inst för konsumentfrågor 1 juli 67–72, led av organisationskomm för konsumentverket mars 72–okt 73, avdxhef vid konsumentverket 1 jan 73–30 april 75, led av hotell- o restaurangutredn febr 74–maj 78.

G 7 sept 1935 i Styrsö, Göt (enl vb för Nässjö), m byråchefen FD Ejnar Nils Gustaf Neymark, f 11 dec 1904 i Hyllie, Malm, d 15 mars 1976 i Danderyd, Sth, son till folkskollärare Thure N o Kerstin Maria Jakobina Lundberg.

Marit N fortsatte efter fil mag-examen — med kemi som huvudämne — sina studier vid institutionen for medicinsk kemi, som leddes av professor Erik Widmark. Hon erbjöds amanuenstjänst där, deltog i undervisningen av medicinare och bedrev forskning. N genomförde självständigt eller tillsammans med främst sin lärare E Widmark ett stort antal studier rörande bla alkoholomsättning och spannmålens näringsvärde.

Då N:s make fick anställning i Sthlm 1941 flyttade familjen till Danderyd. Hon anlitades av Ernst Abramson, chef för institutet för folkhälsan, till att utarbeta litteraturöversikter rörande näringsfrågor. Vid denna tid fanns ingen utbildning inom näringsområdet — utöver den mycket begränsade som ingick i den medicinska undervisningen. N var en av de första som skaffade sig tillämpbar kunskap i näringskemi och fysiologi. Vid folkhälsan ordnades 1941 en fortbildningskurs för hushållslärare och N fick ansvar för den näringskemiska delen av undervisningen. Eftersom inga läroböcker i ämnet fanns att tillgå måste hon själv ställa samman undervisningsmaterialet. N arbetade också med de kostundersökningar som folkhälsan och socialstyrelsen kontinuerligt bedrev under kriget.

När HFI startade sin verksamhet 1944 var N en av de första medarbetarna. Det var för institutet en stor tillgång att få en medarbetare med N:s kompetens. Hon hade erfarenhet av forskning, stort intresse för hushållsfrågor och förmåga att i tal och skrift uttrycka sig klart och pedagogiskt. Hennes insatser inom HFI gällde studier av kemisk-tekniska hjälpmedel, jämförelser mellan hem- och industriell produktion av mat, rationella och näringsriktiga tillagningsmetoder och generellt brukarkrav på hemutrusining. Arbetet inom HFI bedrevs av naturvetare, samhällsvetare, arkitekter, ingenjörer och hushållskunnigt folk på ett sätt som senare skulle komma att betecknas som tvärvetenskapligt. Det var väsentligt att förankra studierna i den praktiska verkligheten och att samarbetet mellan de teoretiskt och de praktiskt utbildade medarbetarna gick friktionsfritt. N betraktade sig själv som "opraktisk" och uppskattade i hög grad hushållslärarnas insatser.

N kunde ibland gå längre och förorda än mer radikala förenklingar av hushållsarbetet än hushållslärarna. De hade lärt sig på seminariet hur man skulle göra. I fråga om städning gjorde de ingående scheman för insatser och tid. Hon däremot frågade sig: Varför ska man städa? Om det är ont om tid så ska man bara göra det viktigaste — hålla rent i brödburken, kylskåpet och hygienutrymmena.

Studierna av hushållsredskap ledde ofta till förändringar inom den industriella produktionen. Detta gällde bla kokkärl. Preciserade brukarkrav ställdes på kokkärl för olika ändamål. Fabrikanterna (bla Huskvarna, Skultuna, Nävekvarn och Kockums) var mycket intresserade och tog fram provkärl som testades laboratoriemässigt och genom praktiskt bruk i hemmen. Studierna av redskapen ledde ofta, i likhet med vad som blev fallet med kokkärlen, till standardisering och de sv kvalitetskraven på produkter anammades i många fall internationellt.

Under 1940- och 50-talen introducerades åtskilliga tekniska nyheter, tex djupfrysning och syntetiska rengöringsmedel. N deltog aktivt i utvecklingen på detta område. Hon ingick tex i den kommitté — köldbehandlings-kommittén — som arbetade fram riktlinjer för djupfrysningen i Sverige och stod bakom tillkomsten av Djupfrysningsbyrån. Hon ledde på HFI en rad studier av djupfrysning, där man jämförde olika tekniker för bevarande av livsmedel med hänsyn till näringsvärde, smak, kostnad och tidsåtgång.

N var en mycket anlitad föreläsare och skribent i olika tidskrifter med anknytning till hemmen. Hon kom tidigt, från 1942, att medarbeta i radio, företrädesvis i de särskilda program — Husmorshalvtimmen, Vettigt hemarbete m fl — där man tog upp aktuella hushålls- och hemfrågor. Redan 1953 medverkade N i de försökssändningar av TV-program som producerades på KTH i Sthlm.

N var ledamot av en rad kommittéer och styrelser som hade anknytning till HFI:s verksamhet. Bland dessa kan nämnas Sv institutet för konserveringsforskning (SIK), flera standardiseringsorgan och ledningsgruppen för den Nordiska Husholdhögskolen.

Efter sin pensionering från konsumentverket höll N kontakt med utvecklingen inom sitt gamla yrke och deltog t ex regelbundet i konferenser som ordnades av SIK. Hon ingick i den arbetsgrupp som under ledning av Brita Åkerman planerade och skrev böckerna Den okända vardagen, Vi kan, vi behövs och Kunskap för vår vardag (1983 — 84).