Nicolaus Olai Bothniensis

Nicolaus Olai Bothniensis, d 18 maj 1600 i Sthlm (Bureus, Peringskiöld). Son till komministern Olaus i Piteå. Inskr vid univ i Rostock juli 1578, mag där 20 sept 82, disp april 84, prof i Gamla testamentet o hebreiska vid Johan III:s högsk på Gråmunkeholmen i Sthlm 86–92, ordf vid Uppsala möte 2 mars 93, tf ärkebiskop 20 mars 93, prof i Gamla testamentet o hebreiska samt domprost i Uppsala 1 aug 93, vald till ärkebiskop 25 juli 99.

G m Elisabeth Grubb, f 1568, d 1615 (Marks v Würtenberg), dtr till prosten mag Andreas Petri G o Christina Samuelsdtr samt omg m domprosten, prof Claudius Opsopæus.

N blev genom sina studier i Rostock starkt påverkad av den strängt lutherska Rostockortodoxin, vars främste företrädare var professorn David Chytraeus. N disputerade 1584 på teserna De sacra scriptura (Om den heliga skrift), som vad gäller både innehåll och formuleringar går tillbaka på den ledande teologen Martin Chemnitz' arbete Examen Concilii Tridentini. Teserna kom att få stor betydelse för utformningen av Uppsala mötes beslut.

1586 tillträdde N en professur vid den av Johan III grundade högskolan på Gråmunkeholmen i Sthlm. Högskolan hade sedan 1583 omorganiserats i strängt luthersk anda efter att tidigare ha letts av jesuiten Laurentius Nicolai (Klosterlasse; bd 22). N medverkade tillsammans med de övriga professorerna, främst Ericus Jacobi Skinnerus och Petrus Kenicius (bd 21), till att den ramistiska filosofin introducerades i Sverige. Han utgav 1588 den viktiga dogmatiska skriften De libero et servo hominis arbitrio (Om människans fria och bundna vilja). Enligt en äldre tradition blev N och övriga professorer 1589 fängslade på grund av sin vägran att anta Johan III:s liturgi. Senare forskning har dock visat att något fängslande troligen inte skett. Högskolans verksamhet upphörde omkr 1592, varefter N och övriga professorer flyttade till Uppsala.

På Uppsala möte, som sammankallades i mars 1593, utgjorde stockholmsprofessorerna en ledande grupp. 2 mars valdes N med stor röstmajoritet till mötets ordförande. Han spelade därefter en framträdande roll under förhandlingarna. I teser som hämtats från De sacra scriptura framhöll han bibeln som högsta auktoritet och de tre gammalkyrkliga bekännelserna som en sammanfattning av kyrkans lära. Mötets beslut kom att nära följa N:s framställning i trosfrågan. Den augsburgska bekännelsen antogs 5 mars enhälligt som kyrkans bekännelseurkund. Vid detta tillfälle lär N enligt en omstridd källa ha utropat den kända frasen "Nu är Sverige blivet en man och alla hava vi en Herre och en Gud".

Under de fortsatta förhandlingarna lämnade N 18 mars sin ordförandepost i vredesmod över några ortodoxt sinnades krav att mötet uttryckligen skulle fördöma zwinglianer och kalvinister. Kravet riktade sig mot hertig Karl som misstänktes vara kalvinist. Sedan hertigen följande dag gått med på fördömandet, återtog N ordförandeplatsen. I mötesbeslutet intogs också en förkastelsedom över de zwinglianska och kalvinistiska lärorna.

När Uppsala universitet under 1593 återupprättades som en följd av mötets beslut, utsågs N till professor i Gamla testamentet och hebreiska. Under de följande åren höll han föreläsningar i både Nya testamentets och Gamla testamentets exegetik. Anteckningar från hans föreläsningar har bevarats. N utgav även en nu förlorad grammatik i hebreiska.

Vid sidan av professuren var N sedan 1593 domprost. Han tjänstgjorde s å även som tillförordnad ärkebiskop i avvaktan på att den landsflyktige Abraham Angermannus, som valts till ärkebiskop på Uppsala möte, skulle tillträda sitt ämbete. Denne anlände till Sverige sannolikt i juni och erhöll 1 sept hertigens och rådets fullmakt på tjänsten.

I striden mellan hertig Karl och Sigismund uppträdde N som ivrig anhängare till hertigen. Han omtalas som en av ledarna för det sk korvtåget, en episod under Sigismunds försök att med militära medel återta makten. I juli 1598 landsteg en finsk styrka under en av kungens anhängare, Arvid Eriksson (Stålarm), vid Gröneborg norr om Sthlm. Tillsammans med en professorskollega, Jacobus Erici, ledde N en skara upplandsbönder och borgare från Uppsala mot finnarna. Den finska hären gav sig iväg efter några dagar inför hotet från hertig Karls flotta. Episoden har fatt sitt namn efter innehållet i böndernas matsäckar.

Då Angermannus inledde förbindelser med Sigismunds parti och motarbetade hertigen, uppstod stora motsättningar mellan N och ärkebiskopen. Angermannus fängslades, ställdes inför rätta och avsattes 1599. I det därpå följande valet vid riksdagen i Sthlm valdes N, otvivelaktigt på hertigens förslag, till ny ärkebiskop. Han hann dock inte tillträda ämbetet före sin död.