Herman Martinsson

Martinsson, Herman, f 5 april 1834 i Sthlm, Kat, d 15 juli 1901 i Södertälje (enl db för Hedv El, Sthlm). Föräldrar: sjökaptenen Abraham Wilhelm M o Anna Sophia Lundelius. Elev vid K teatern 49–51, engagerad vid olika resande teatersällsk 52–57, skådespelare vid Mindre teatern, Sthlm, 57–58, aktör vid Sv teatern, Hfors, 61–63, medarb i Söndags-Nisse 61–84, turnerade med eget teatersällsk i Sverige o Finland 66–70, aktör o lärare i deklamation vid Sv teatern 72–79, medarb i tidn Kurre, Hfors, 73–78, i Kasper, Sthlm, 80–84, soldat i Frälsningsarméns (FA:s) första kår 10 okt 84, medarb i Hemlandsvännen 84—86, i Sthlms missionsblad 85, specialofficer i FA 86, medarb i Arbetarens vän 86, i Sanning o frihet 87, red för Stridsropet maj 88–april 89, stabskapten i FA maj 88, red o utg av Rundt jorden 88, kandidatsekr vid FA:s högkvarter i Sthlm från 90, utg av Stridsropet från 94 (utg:bevis okt 94), av Stridsmusik o Framåt 94 (utg:bevis 23 okt 94) – 96, av Den unge soldaten 94 (utg:bevis 26 okt 94) - 95, major i FA 00.

G 12 april 1860 i Hfors odelade förs m skådespelerskan Olivia Erika Florentina Lundin, f 19 juni 1841 i Sthlm, Hovförs d 30 dec 1873 där (enl bouppt 1874-111-53, SSA; jfr Hydén, s 19 f), dtr till vaktmästaren vid K teatern Anders L o Brita Christina Widlund.

M antogs 1849 som elev vid K teatern i Sthlm och engagerades sedan av olika resande teatersällskap. En tid var han skådespelare vid Mindre teatern i Sthlm och turnerade på 60-talets slut med eget teatersällskap i Sverige och Finland, där han engagerades av Sv teatern i Hfors som skådespelare och lärare i deklamation.

I Sthlm tillhörde M den litterära klubben Gröna stugan vars ordförande var August Blanche. M hade då gjort sig känd som författare av folklustspel i Blanches stil. Flera av dem är tryckta i serien Sv teatern, bl a Carl Sabelträff och hans rivaler, flera gånger omtryckt. Emellertid tycks de snabbt ha blivit glömda. Åtminstone saknas de helt i folkparkernas repertoar alltsedan 1905. Samtiden uppskattade dem dock. Mest populär att döma av uppförandestatistiken var Allas vår tant, eller Det stora K! som uppfördes 35 gånger på Ladugårdslandsteatern och 29 gånger på teatern i Davidssons paviljong 1859–62. Carl Sabelträff verkar med grova medel: schablonartad personteckning och hejdlös drift med bortkomna landsortsbor.

M:s bidrag i Kasper och Söndags-Nisse bestod till större delen av dikter. Han hade utpräglad fallenhet för tillfällesdiktning i bunden och rimmad form. Tonen i dessa dikter är ofta mild och förstående, ibland sentimental.

När Frälsningsarmén i dec 1882 uppträdde i Sthlm, blev M en av dess argaste vedersakare. I Söndags-Nisse 21 jan 1883 infördes en lång dikt av H M-n, som skildrade ett väckelsemöte med grov, bitvis rå och plump satir. Hanna Ouchterlony beskrevs t ex så här: I spetsen för hären där står en major/klädd i kjolar/Så morsk som Akilles hon fäktar och glor/gällt hon gnolar.

M antogs därefter stå bakom den satiriska förföljelse som Frälsningsarmén utsattes för i Kasper och Söndags-Nisse. Bidragen till Kasper är dock samtliga osignerade. I Söndags-Nisse förekom snärtar i notisform utan signatur. I sept 1884 höll Frälsningsarmén invigningsmöte i sitt nybyggda tempel i Sthlm. Det väckte stort uppseende när M böjde knä vid dess botbänk. Hanna Ouchterlony skildrade händelsen i Stridsropet på rörelsens speciella idiom: "Vi drogo även iland med 18 fiskar, däribland en stor fisk ... under många år har personen i fråga varit korrespondent för Stockholms skämttidningar" (19 okt 1884).

M ställde sig nu helt i arméns tjänst. Han kommenderades 1886 till England för utbildning och verkade där som förkunnare till dess han 1888 anförtroddes redaktörsysslan för Stridsropet. Hans förvandling var förvisso stor, men han behöll sin humoristiska stil även som frälsningsofficer. Anekdotfloran kring honom var rik. Hans talang som diktare togs nu i bruk för frälsningen. Bl a inflöt i Stridsropets julnummer 1884 dikten Jesus all ära, signerad H M.

Från 1890 verkade M som kandidatsekreterare, dvs han hade ansvaret för rekryteringen av officerare inom Frälsningsarmén. På denna post stannade han, mot slutet med reducerad tjänstgöringsskyldighet, till sin död drygt 10 år senare.