Emil Melander

Melander, Emil, f 18 maj 1856 i Karlskrona, Amiralitetsförs, d 20 sept 1930 i Jerusalem (enl db för Arvika). Föräldrar: majoren Johan Albert M o Sophie Ågren. Volontär vid Kalmar reg 26 febr 73, mogenhetsex vid Karlskrona h elementarlärov 1 juni 75, utex från krigsskolan på Karlberg 28 okt 76, underlöjtn i Värmlands fältjägarkår 30 nov 76, vid kåren 3 maj 78, elev vid krigshögsk 78–80, aspirant vid generalstaben 1 april 81–83, löjtn vid Värmlands fältjägarkår 17 mars 82, led av styr för KFUM, Sthlm, 85–24, ordf där 91–95, 97–99 o 01–24, stabsadjutant o löjtn vid generalstaben 27 mars 85, bitr sekr i sjukvårdsreglementeskomm 87–88, stabsadjutant o kapten vid generalstaben 5 sept 88, kompanichef vid infanterivolontärskolan på Karlberg 89–90, ordf i Förb mellan Sveriges KFUM 90–92, v ordf där 15–27, sekr i härordn:komm nov 90–mars 91, kapten i Värmlands fältjägarkår 6 aug 91, militärt biträde i statsutsk 92, lär i krigskonst o krigshist vid krigshögsk 1 aug 92–95, led av styr för Sv sällsk för nykterhet o folkuppfostran från 94, kapten vid Norrbottens reg 20 april 94, sv kommissarie vid uppröjn av gränsen mot Norge 96, överadjutant o major vid generalstaben 16 okt 96, major vid Norrbottens reg 23 april 97, bitr sekr i parlamentariska befästn:komm maj 97–juli 98, biträde vid granskn av nytt härordn: förslag sept–okt 00, överadjutant o överstelöjtn vid generalstaben 12 sept 00, chef för krigshist avd där 17 sept 00–7 maj 03, kommissarie vid gränsregleringen mellan Sverige–Norge o Ryssland 01, avd:chef för generalstabens topografiska avd o chef för rikets allm kartverk 8 maj 03–18 maj 16, överste vid generalstaben 10 juli 03, led av kartverkskommissionen ang generalstabens topografiska karta över Norrland nov 03–sept 04, av komm ang det ekon kartverket maj 08–juni 09, förste kommissarie vid eftersynen av sv-ryska gränsen 12, avsked från generalstaben med skyldighet att inträda i reserven 19 maj 16. – LKrVA 02.

G 8 okt 1880 i Karlskrona, Amiralitetsfors, m Anna Lovisa Wilhelmina Söderhielm, f 13 sept 1855 i Sthlm, Nik (enl hfl), d 8 nov 1933 i Strängnäs, dtr till kaptenlöjtn Vilhelm Bogislaus S o Christina Elisabeth Freundt.

M växte upp i ett officershem präglat av sparsamhet, fasta normer och varm religiositet. Skolgången var till en början inte helt oproblematisk men fick en lycklig vändning sedan han under gymnasietiden fångats av naturvetenskaperna. Detta intresse, som han tidigt kombinerade med en varm kärlek till naturen, kom att följa honom och starkt prägla hans kommande gärning. Redan som pojke genomgick han en religiös upplevelse som ledde till en stark personlig tro, vilken av allt att döma följde honom livet ut. M utvecklade tidigt ett socialt medvetande och en djup insikt om nödvändigheten av att utjämna klassmotsättningar och klasskillnader. – Med en lång militär tradition på såväl fäderne- som mödernesidan var det naturligt för M att välja den militära banan men hans tidigt grundade djupa religiositet, naturkärlek och starka sociala intressen påverkade starkt hans insatser på olika områden.

M:s militära karriär omspände perioden 1873–1916. Hans tjänstgöring omfattade de mest skilda arbetsuppgifter. Förutom tjänstgöringen vid reguljära förband anlitades han flitigt för kvalificerade topografiska arbeten och tjänstgöring som utredare, bl a i härordningskommittén och i den befästningskommitté som tillsattes för att utreda frågan om rikets fasta försvar. M var även en energisk talare i den intensiva upplysningskampanj som igångsattes i anslutning till debatten om värnpliktens utvidgning.

Kulmen på M:s militära karriär blev utnämningen till överste och posten som avdelningschef vid generalstabens topografiska avdelning vilken var förenad med chefskapet för rikets allmänna kartverk. Normalt skulle översteposten lett till en regementschefsställning. Anledningen till att så inte skedde får delvis sökas i M:s kristliga och sociala engagemang, som genomsyrade också den militära gärningen. Vid all trupptjänst sökte M utjämna motsättningar och förmå befälet att på olika sätt stödja och hjälpa sina underlydande. Dessa i befälskretsar ovanliga tankegångar jämte M:s starka nykterhetspatos skaffade honom många fiender och ledde till ren förföljelse, som bl a kulminerade i en anklagelse för misshandel av underordnad vid Norrbottens regemente. Den serie av rättegångar som följde resulterade i M:s fullständiga upprättelse. Han var uppenbarligen i detta sammanhang ett slagträ i Karl Staaffs och kretsens kring denne kampanj mot föregiven militär rättslöshet. I propagandan utnyttjades de motsättningar som fanns mellan M och åtskilliga befäl på grund av hans engagemang i nykterhetsfrågan och hans sätt att se på relationerna mellan manskap och befäl. Affären fick en omfattande och för M oförmånlig publicitet. Den avspeglade emellertid även M:s viljekraft och starka personliga integritet.

Efter avskedet från den aktiva militärtjänsten kunde M helhjärtat ägna sig åt sina kristna och sociala engagemang, vilka han till stor del utvecklade med KFUM som bas. Här fann M en gemenskap och verksamhet som i hög grad motsvarade hans läggning och intressen. Han gjorde redan då han var mitt uppe i sin militära karriär stora och avgörande insatser inom rörelsen som organisatör, talare och publicist. Han hade en unik förmåga att få kontakt med människor, en egenskap han flitigt utnyttjade i sin verksamhet. M:s arbete för de ungas sociala och kristna fostran förskaffade honom epitetet "ungdomens överste".

M var uppfinningsrik och offensiv i sitt arbete. Ett originellt uppslag lanserade han i Blixtpojken (1927). Han pläderade där för att KFUM:s medlemmar sommartid skulle ut på landsbygden och hjälpa obemedlade kolonister och småbrukare med de dagliga sysslorna. Verksamhet av detta slag kom också igång på åtskilliga håll i landet. – M omsatte även flera av sina tankar om klassutjämning i praktisk handling. Så tog han 1916 anställning som arbetare vid Domnarvets järnverk. Erfarenheterna av detta och andra liknande projekt redovisades bl a i boken I arbetströja och med vandringsstav. Över huvud taget verkade M energiskt för bättre förståelse och bättre relationer mellan arbetsgivare och arbetstagare. Han agiterade mot arbetarnas svordomar och spritmissbruk samtidigt som han kritiserade dem som inte förstod kropps- arbetarnas betydelse och värdet av deras hårda slit.

Tillsammans med brodern Yngve startade M 1896 Bodens folkhögskola som kombinerades med en lantmannaskola. Efter många svårigheter i starten stabiliserades skolans verksamhet. Medan den ännu var på planeringsstadiet lyckades M med konststycket att vända den politiska opinionen så att den på frammarsch stadda centralorten Boden inte erhöll spriträttigheter, något som av många ansågs oundgängligt för samhällets framtida utveckling. Den lyckade aktionen gav nykterhetsrörelsen i Norrbotten råg i ryggen men ledde också till en kraftig kampanj mot M från betydelsefulla kretsar, inte minst "spritintressenternas".

M:s kamp för nykterhet och folkuppfostran fördes till stor del inom sällskapet med samma namn, där han under 36 år var styrelseledamot. M drev ett par uppmärksammade kampanjer mot "dålig litteratur". I den sk Drachmann-striden agiterade han mot den förmente danske "libertinen" Holger D; bl a stoppades en föreläsning om denne i KFUM:s lokaler i Sthlm. En annan kraftfull aktion riktades mot Nick Carter-litteraturen, som av M och många andra ansågs hota ungdomens smak och moral.

Kampen mot enligt M skadlig litteratur fick honom att utveckla sina talanger som skriftställare. Med Vildmarkslif i norrskenslandet (1909) och andra natur- och folklivsskildringar ville han ge ett alternativ till den undermåliga läsningen. Samtidigt kunde han i dessa berättelser knyta an till sitt djupa intresse för naturen och för den "lilla människan". Särskilt skildringarna av Norrland och dess inbyggare ger en frisk smak av det självupplevda. M:s många skrifter bygger i stor utsträckning på egna upplevelser och på noggrant förda anteckningar under de många resorna i Sverige och utomlands. M prövade också sina krafter på biografier och historiska romaner. Beskrivningarna av hans tid som "arbetare" i Norrland och andra självbiografiska böcker gick ut i stora upplagor och fick ett välvilligt mottagande. Han publicerade även en rad småskrifter och kalendrar, huvudsakligen av uppbyggelsekaraktär i tidens anda och utgivna av KFUM:s förlag och Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran. Med en djupt förankrad kristen tro som grund och i fast förvissning om det rättfärdiga i strävandena för social utjämning och "folkuppfostran" och i kampen mot spritmissbruket drev M sina idéer envist och kompromisslöst. Hans insatser vann dock inte alltid odelat gillande. Han uppfattades av många som en trångbröstad moralist. – M uppges ha varit en i sin genre lysande talare med sinne för humor. I sitt arbete på skilda områden visade han intellektuell kapacitet, mångsidighet och uthållighet. Han har bedömts som en dugande och mångsidig officer.

M var hela sitt liv en flitig och entusiastisk resenär. 74 år gammal for han till Palestina, en resa som skulle bli hans sista. Klimat, diet och strapatser blev honom övermäktiga.