Olof R Melin

1 Melin, Olof Richard, f 20 aug i Gbg, Kristine, d 21 maj 1925 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: grosshandl Johan (Janne) Richard M o Mathilda Christina Melin. Handelspraktik i C F Wærns handelsfirma i Gbg, bokhållare i JA o A Lefflers skeppsmäkleri 52–57, deläg i skeppsmäklerifirman August Leffler & co 57–88, led av styr för Gbgs utskänkmab 71–99, av dir för sjömanshuset i Gbg 71–94, en av grundarna, huvudredare o led av styr för Ängfartygsab Thule 72, VD där 80–06, led av styr för Sveriges ångfartygs assuransfören 75–03, av Gbgs stadsfullm 77–04 (led av beredn för Gbgs hamnavgiftstaxa 80–81-, av budgetberedn 89–03), av AK 82–99 (led av tillf utsk 85, av bankoutsk 87B, 91–92 o 94, av särsk utsk 91, av deputation ang unionsfrågan 95), av FK 00–07 (led av särsk utsk nr 2 01), av styr för Gbgs isbrytare 83–85 o 88-95, v ordf där 93–94, inneh av handelsfirman Olof Melin 88–91, led av styr för Skandinaviska kreditab 89–07, v ordf där 99–00, led av styr för Navigationsskolan i Gbg 90–96, deläg i firma Olof Melin & son 91–05, led av komm ang ny taxa för personbefordring. på statens järnvägar jan–okt 98, av handels- o sjöfartskomm juli 98–dec 00, av komm ang ändringar i trafiktaxan för Trollhätte kanal nov 00-maj 01. – LVVS 01.

G 25 okt 1860 i Gbg, Domk, m Beata Carolina Augusta Werling, f 25 maj 1838 i N Råda, Värml, d 14 juni 1921 i Sthlm, Engelbr, dtr till bruksförvaltaren Johan Henrik W o Lovisa Augusta Dahlgren.

Genom inträdet vid 18 års ålder i en av Gbgs största skeppsmäklarfirmor inriktades Olof M:s intresse tidigt på sjöfarten, en näringsgren som skulle komma att expandera mycket kraftigt under de närmaste årtiondena. Detta gällde särskilt utbyggnaden av handelsflottan med ångfartyg, där August Leffler & co hörde till föregångarna med sin redan på 1850-talet startade ångbåtslinje Gbg–Hamburg. Mot slutet av 1860-talet blev de nya möjligheter som öppnade sig för en utvidgad fraktfart med ångfartyg mer allmänt uppenbara. Till de ångfartygsbolag som då bildades hörde det av A Leffler (bd 22, s 424) och M 1870 grundade Ångfartygs-ab Thule, som 1872 tog upp linjefart på London i hård konkurrens med J W Wilsons sedan 1865 drivna rederirörelse på samma route. Under de första åren förestods Thule av Leffler, men 1880 utsågs M till VD, en ställning som han innehade under de följande 25 åren. Under M:s ledning genomfördes 1882 en fusion mellan Thule och Wilsons Göteborg–Londonbolag, varvid Thules aktiekapital fördubblades (till 2,3 milj kr).

Den snabba tillväxten i Gbgs sjöfart medförde ett ökat behov av sjöförsäkringsforetag på ort och ställe. På detta område intog M, jämte Leffler, en framskjuten plats som initiativtagare 1872 till såväl Sjöförsäkringsab Ocean som Sveriges ångfartygs assuransförening, i vilken senares styrelse M var ledamot under en lång följd av år.

1884 lämnade M August Leffler & co men utträdde som delägare först 1888. Med det därvid frigjorda kapitalet startade M så en handelsfirma i eget namn, from 1891 OM & son.

Såväl inom stadsfullmäktige som riksdagens båda kamrar togs M:s ingående sakkunskap ifråga om sjöfart, handel och kommunikationer ofta i anspråk. Han sökte alltid att tillvarata Gbgs speciella intressen och förbättra utgångsläget för stadens utveckling som ledande handels- och sjöfartsstad i konkurrens med bl a Kristiania och Khvn. Av stor betydelse för sjöfartens finansiering blev det arbete han utförde tillsammans med G Wallenberg och Axel Johnson (bd 20) i 1898 års handels- och sjöfartskommitté, som resulterade i att riksdagen införde ett inteckningsinstitut för fartyg och en statlig lånefond för rederinäringen.

M var frihandelsanhängare och efter frihandelsfrågans fall en förespråkare för lagstiftning om frilager – i väntan på en frihamn i Gbg. M:s hållning i tullfrågan var emellertid inte enbart betingad av hänsyn till Gbgs utrikeshandel utan bottnade i ett mer principiellt ställningstagande.

I den deputation som utsågs 1895 för att överlägga med konungen i unionsfrågan, sedan protektionisterna i riksdagen åstadkommit en uppsägelse av mellanrikslagen, gick M liksom övriga utskottsledamöter in för upptagande av underhandlingar med Norge.

Med hänsyn till partigruppering tillhörde M i AK den försvarsvänliga falangen av den 1888 bildade frihandelsvänliga "centern" intill dess sprängning 1894, varefter han tillsammans med en annan göteborgsrepresentant, Chalmersprofessorn August Wijkander, och ett tjugotal andra moderatliberaler 1895 konstituerade sig i Frihandelsvänliga centern, som bl a gick in för en sänkning av census för valbarhet till AK, sänkning av tullarna och upprätthållande av unionen med Norge. Efter 1897 förde partiet en tynande tillvaro. Sedan M 1900 efterträtt sin gamle vän C F Wærn i FK, anslöt han sig där till det moderata partiet, som utgjorde kammarens minoritetsparti.

M drog sig tillbaka från affärslivet och de flesta av sina göteborgsengagemang 1906 och bosatte sig i Djursholm, där han under ytterligare ett år ägnade sig åt riksdagsarbetet.

Såväl i sin yrkesmässiga verksamhet som i de många uppdrag som anförtroddes honom utmärkte sig M som dugande och omdömesgill, och han åtnjöt stort anseende både inom affärsvärlden och i det politiska livet.