Wilhelm F Meyer

2 Meyer, Wilhelm Friedrich (i fb Friedrich Wilhelm), son till M 1, f 6 juni 1844 i Sthlm, Ty, d 10 nov 1944 där, ibid. Elev vid C J Bohmans o O v Feilitzens gymn i Sthlm (Sthlms lyceum), lärling i faderns firma, elev vid FrKA:s principskola 61—63, lärling hos bl a Obermann, Haase & Wecke o Komne & Hansen i Leipzig 63 — 65, arbetade i faderns ateljé 66, anställd vid Illustreret Tidende i Khvn 67, verksam i Tyskland, bl a vid Hallbergs Xylographische Atelier i Stuttgart 67— 71, innehade xylografiateljé i Sthlm 72—12, led av Konstnärsklubben 88, av Sv konstnärernas fören 91. — Ogift.

Wilhelm M tillhörde inte pionjärgenerationen av sv xylografer. Första generationens mästare hade debuterat mellan 1845 och 1855. Vid hans framträdande på arenan var trästicket således etablerat både som konstart och som industriellt rationaliserat tryckmedium. Gravyrstilen hade dessutom homogeniserats och avindividualiserats till förmån för en elegant och i alla sammanhang gångbar linjesyntax, det sk tonsticket. Trots en närmast ekvilibristisk finstämdhet i utförandet, kunde denna stil lätt tillämpas vid lagarbete; precisionsgravyr bygger alltid på långtgående formalisering av gravyrtekniken. Följaktligen kunde ateljéarbetet nu effektiviseras, på individualismens bekostnad.

Med sin långa kontinentala skolning i denna stil representerade M vid sin återkomst till Sverige 1872 det nyaste och det elegantaste. Till detta kommer att han som den förste i Sverige etablerade sig som privat storföretagare med flera lärlingar, gesäller och utlärda xylografer verksamma i firman samtidigt. Här hade denna ateljétyp tidigare endast förekommit vid de verkstäder som varit knutna till tidningsföretag som Ml:s Illustrerad tidning samt Ny illustrerad tidning.

M:s långa yrkesverksamma liv sammanföll med nästan symbolisk parallellitet med xylografins intensiva högkonjunktur. Tekniken firade triumfer inom bokkonsten under den gyllene era för den illustrerade boken som engelsmännen kallar "the illustrated sixties". I Sverige var det bl a A Malmströms, C Larssons och J Nyströms illustrationer till Runebergs, Tegnérs, Topelius', Rydbergs, Sehlstedts och Bellmans sång- och fantasivärldar som skapade veneration hos sv folket för den illustrerade boken i romantikens efterföljd. På en mycket stor mängd av dessa folkkära gravyrer möter signaturen W Meyer X A sc, dvs M:s xylografiska ateljé sculpsit.

M:s många litterära projekt har blivit mest ihågkomna, men hans firma var på sin tid lika känd för sina uppdrag i vetenskaplig fackillustration åt t ex NM och Riksantikvarieämbetet som för sina nyhetsbildsgravyrer åt Ny illustrerad tidning och sitt gedigna kommersiella affärstryck för bl a annonser och broschyrer. På den vetenskapliga sidan är gravyrerna till A Nordenskjölds Vegas färd kring Asien och Europa (1880-81) och till O Montelius' La Civilisation primitive en Italie (1895) ryktbara, liksom Svenska målares taflor (1875) samt Nordiska målares taflor (1877) är beundrade för sina konstreproduktioner. Sagan om Ragnar Lodbrok (1880), Fänrik Ståls sägner (1883) och Frithiofs saga (1888) är välkända M-produkter gjorda efter teckningar av A Malmström (s 19). Mest bekant är M dock troligen för sina gravyrer för Bonniers förlag av C Larssons illustrationer till exempelvis Fältskärns berättelser (1883 — 84) eller Anna Maria Lenngrens Samlade skaldeförsök (1884). Gentemot C Larssons lynniga utfall mot de reproducerande xylografernas "våldförande av ens arbete" (Larsson, s 202) kan det hävdas att M förevigat konstnärens teckningar i en med den lätta pennföringen kongenial facsimilegravyr.

Förutom att M kunde erbjuda ett kvalitetsmässigt högtstående arbete, var han en utomordentlig entreprenör, företagsledare och ekonom. Den stora mängden kvalificerade och omfattande illustrationsuppdrag som utfördes av hans firma vittnar om en konsekvent och pålitlig arbetsorganisation och ett diplomatiskt kontaktarbete.

M var en trogen och engagerad medlem av Konstnärsklubben; medlemskap där var en inte alltför vanlig heder för xylografer. Han var också ledamot av Sv konstnärernas förening. Medan det kom att dröja länge innan fadern fick sin rättmätiga plats i hävderna, fick M under sin livstid ta del av erkännsamma vittnesbörd om sina insatsers betydelse för sv publicistik och bokkonst. Han tilldelades silvermedalj vid Göteborgsutställningen 1891 och erhöll även utmärkelse vid 1897 års Stockholmsutställning.