Anders Lundström

1 Lundström, Anders, f 20 febr 1781 i Risinge, Ög, d 23 jan 1865 i Solna. Föräldrar: skattefrälsebonden o bergsmannen Sven Jonsson o Brita Jonsdtr. Trädgårdsarbetare i Östergötland o stockholmstrakten, arrenderade egendomen Ågesta, Huddinge, Sth, från 17, arrenderade Bergianska trädgården i Sthlm 22–14 mars 60, ekonomidir:s n h o v 21 maj 30, led av komm ang Visingsö jordmåns tjänlighet för ekplanteringar aug 34–sept 35. - LLA 34, LVA 39.

G 12 juni 1814 i Sthlm (enl vb for Taxinge, Söd) m Catharina Margareta Lundberg, f 20 maj 1789 i Skellefteå, d 11 dec 1872 i Solna, dtr till sågverksinspektorn Sivert L o Catharina Åström.

L gick aldrig i någon skola; av sin mor lärde han sig läsa och av en äldre bror att skriva. Efter sju år som dräng hos bönder och trädgårdsarbetare på östgötska herresäten kom han 1801 som arbetssökande till Sthlm. När han lämnade hembygden, tog han namnet L. Han drog sig fram som diversearbetare, innan han efter något år kunde få trädgårdsarbete. Han blev emellertid fort känd för gott handlag och kunnighet och fick fördelaktiga trädgårdsmästarebefattningar på egendomar i Södermanland och Östergötland. Från 1817 arrenderade han av riksståthållaren C Mörner egendomen Ågesta i Huddinge med jordbruk, brännvinsbränneri och stor trädgård. Arrendevillkoren var gynnsamma, och under åren på Ågesta tycks L ha lagt grunden till sin senare mycket solida ekonomi.

1822 övertog L arrendet av den då vid Karlbergsallén belägna av VA ägda Bergianska trädgården, som under hans styre rycktes upp ur förfall och blev något av vad donatorn önskat och föreskrivit. Han ökade ut plantskolan så att han inte blott kunde förse sv odlare med frukt- och prydnadsträd utan även exportera sådana till Finland och Ryssland. Föreståndare för trädgården och dess skola var professor J Wikström, med vilken L kom väl överens och som gav honom vägledning i botaniska studier. L blev en god kännare av fruktträd och spårade under resor i Sverige upp äldre fruktsorter för odling i Bergianska trädgården. Från en studieresa i Danmark och Tyskland 1825 förde han med sig hem ett hundratal trädslag, som han hoppades skulle kunna anpassa sig till sv klimat. Sverige hade dittills importerat grönsaksfröer men blev nu tack vare L:s odlingar självförsörjande. Fröpriserna sjönk, och omsättningen steg i den 1820 grundade Bergianska fröhandeln vid Munkbron, som L 1834 fick k tillstånd att driva i eget namn. Han sörjde även för behovet av prydnadsväxter, och enligt en priskurant kunde Bergianska trädgården 1834 erbjuda bl a 129 sorters rosor.

Arrendekontraktet föreskrev att L skulle hålla två lärlingar, men han höll i regel sex, som snart blev eftertraktade som skickliga trädgårdsmästare. Enligt företalet till L:s Handbok i trädgårds-skötseln (1831) var den ämnad som lärobok för dessa lärlingar. Handboken uppskattades av odlare, trycktes i fyra upplagor och belönades av Karl XIV Johan och VA med guldmedaljer. VA satte värde på sin arrendator, utverkade hos K M:t, att han hugnades med titeln ekonomidirektör, och fann honom värd att bli akademiledamot, när han till övriga meriter lagt uppförande och bekostande av ett orangeri i Bergianska trädgården.

Från slutet av 1830-talet överlät L större delen av ansvaret för trädgården till sin son Fredrik och ägnade sig själv främst åt jordbruket på den i Solna förvärvade egendomen Nedre Frösunda. Han gav ut handböcker för lanthushållare och för godemän vid jordtaxeringar och publicerade i dagstidningar och i Läsning för folket artiklar i spörsmål som rörde jordbruk och ekonomi. På Frösunda försöksodlade han olika fruktträd. 1861 lät han trycka en propagandabroschyr för fruktodling, som delades ut gratis till bl a bönder och torpare i hans hembygd. L hade under ett par årtionden anseende som landets skickligaste trädgårdsmästare. Han fick i uppdrag att tillsammans med F A Lidströmer (bd 22, s 734) leda förvandlingen av den skräpiga Barkareholmen till Strömparterren samt att förnya parken vid Rörstrand och att ha tillsyn över mullbärsodlingen vid Bellevue och kronans ekplantering på Visingsö.