Meriter

2 af Kullberg, Anders Carlsson, f 3 aug 1771 i Östra Strö, Malm, d 6 maj 1851 i Kalmar. Föräldrar: kh Carl K o Johanna Wallstedt. Inskr vid LU 11 jan 81, mag 22 juni 93, jur ex 17 dec 93, doc i grekiska o österländska språk 6 febr 97, allt vid LU, eo kanslist i justitierevisionsexp 12 jan 98, auskultant i Göta hovrätt 98, eo kanslist i kanslikoll :exp 15 mars 99, kanslist o sekr vid hovkanslersämb 23 nov 01, prot:sekr i k kansliet 11 maj 07, led av tryckfrihetskomm 09—15, handsekr hos kronprins Karl August 10, exp:-sekr:s fullm 6 jan 10, sekr i heml utsk vid riksdagarna 10 o 12, ordf i boktryckerisocieteten 11—26, kansliråd 8 okt 12, adl 5 aug 18, led av dir för Sthlms stads undervisn:verk 19, led i k kanslistyr med särsk uppdrag att tillse ecklesiastikverket i Lappmarken 19, statssekr:s n h o v 13 juni 20, tf statssekr i ecklesiastikexp 28 dec 22, ansv utg för Post- o Inrikes Tidn:ar 24—32, led av komm rör överseende av rikets allm undervisn:verk 25—28, statssekr 11 maj 26, biskop i Kalmar stift 1 juli 30, prästv 24 juli 30, TD 10 nov 30, jubelmag vid LU 22 juni 44. — LWS 06, LSA 17, LMA 19.

G 7 nov 12 i Sthlm, Maria, m Lovisa Johanna Kruse, f 19 aug 89 där, d 3 mars 50 i Sthlm, Klara, dtr till grosshandl Martin K o Anna Christina Nordling.

Biografi

K var den äldste av 20 syskon o undervisades fram till studentexamen av sin far. Vid univ i Lund läste han målmedvetet o ägnade mer tid än brukligt åt de levande, språken. Efter att ha disputerat under Fremlings presidium 1793 erhöll han hedersrum vid promotionen, o på hösten s å avlade han den juridiska examen som krävdes för tjänst vid statens verk. Han gjorde försök att bli docent i filosofi men misslyckades o ansåg sig motarbetad i Lund, varför han 1796 for till Sthlm för att pröva andra möjligheter. Hjälpt av rekommendationsbrev o sina språkkunskaper fick han tjänst som huslärare hos presidenten Carl Johan Gyllenborg o därmed tillträde till inflytelserika kretsar. Som författare till kupletter o charader, skicklig dansör o god anekdotberättare vann han framgångar i sällskapslivet. Dessa tycks ha varit orsak till att han 97 utan föregående prov o utan skyldighet att tillträda tjänsten blev docent i grekiska i Lund o följande år kanslist i justitierevisionen. Han togs emot av skalderna Gyllenborg, Leopold o Oxenstierna o uppmuntrades att vårda sin egen flödande men kanske inte alltid inspirerade poetiska ådra. K översatte även tyska o engelska ballader, bl a G A Bürgers Leonore o M G Lewis Alonzo den tappre och skön Imogine, som blev en omtyckt folkvisa. Den senare ansågs länge av många vara en originaldikt av K o belönades efter en viss tvekan av SA med Lundbladska priset. I akademin tävlade han under sina tio första år i Sthlm med ett antal lärodikter o reflexionsstycken i sengustaviansk stil o erhöll 2 stora o 2 mindre pris. När han samlade sina dikter under titeln Poetiska försök, konstaterar han i företalet, att han ägnat sig åt poesin främst för att bli uppmärksammad o vinna framgångar som ämbetsman.

K befordrades under Gustav IV Adolf till protokollssekreterare o hade en mäktig beskyddare i hovkanslern Zibet. Samtidigt skaffade han sig återförsäkringar inom oppositionen, o efter statsvälvningen 09 befanns han stå i gunst hos Georg Adlersparre, som placerade honom som sekreterare i riksdagens hemliga utskott o från jan 10 som tronföljaren Karl Augusts handsekreterare. Under det följande halvåret var han i egenskap av kronprinsens förtrogne o hans inofficielle rådgivare en inflytelserik man. I brev låter K förstå, att han under sekreterartiden kom i skarp motsättning till inflytelserika gustavianer, som senare förföljde honom med illvilja o förtal. Av kronprins Karl Johan ansågs K dansksinnad o behandlades under ett par år med misstro, men som ledamot av tryckfrihetskommittén o ordf i boktryckerisocieteten handlade han de känsliga ärenden som föll inom dessa områden på ett sätt som uppskattades av kronprinsen, o han blev snabbt kansliråd, ledamot av SA o adelsman. K ansågs tidigt sakkunnig i tidnings- o tryckfrihetsfrågor. Av Gustav IV Adolf anförtroddes han att censurera Dagligt Allehanda o redigerade en lång period tidningen, som 10 framträdde som propagandaorgan för Karl August. Under riksdagarna 09—12 hade han privilegiet att ge ut Riksdagstidningar o 24—32 var han ansvarig utgivare för Post- och Inrikes Tidningar.

När K blev ordinarie statssekreterare 26, hade han redan i flera år varit föredragande i ecklesiastikärenden o var rustad med sakkunskap o personkännedom. Han tycks ha handlagt befordringsfrågor självständigt, ofta utan hänsyn till biskoparnas framställningar, o därigenom förlorat flera tidigare vänner. Han förtalades o hånades, o Tegnér, som var honom tack skyldig för sin biskopsutnämning, karakteriserar honom som en lömsk, opålitlig människa o en oduglig ämbetsman.

Under några år var K en av de ledande männen inom SA o hade hoppats att få efterträda Nils v Rosenstein som akademisekreterare. När han blev förbigången vid valet 24, kom han i viss mån på krigsfot med sina kolleger. Han röstade självständigt vid invalen, visade sig i umgänget med dem så obehaglig som möjligt o blev illa omtyckt. Senare blev förhållandet bättre, o enligt v Beskow sände K från Kalmar dikter o brev, som lästes upp vid akademins sammanträden o muntrade upp dess ledamöter. Diktsamlingen Poetiska försök var den enda han lät trycka, men han publicerade i fortsättningen i tidningar o särtryck tal, poem o någon gång litteraturkritik. Några gånger var han ute i politiska ärenden, som när han 43 anonymt i en dikt sökte tukta den rabulistiske kalmarredaktören Jon Engström.

I slutet av 20-talet erbjöds K att bli landshövding i Malmö. Han tackade nej, eftersom han hade klen ekonomi o ackordssumman var hög, men tog tacksamt emot anbudet att bli biskop i Kalmar. Då han därtill fick Ljungby som prebende, blev stiftet, som ansågs kräva jämförelsevis ringa arbete, ett av landets indräktigaste. För de intriger som föregick utnämningen lastade C A Agardh, som ansåg sig orättvist förbigången, kungen o K medan K:s son berättar, att de satts i gång i stiftet utan faderns vetskap. K som inte hade någon teologisk utbildning, blev 30 vigd till präst o till biskop men stannade på kungens begäran kvar vid sitt ämbete i Sthlm ytterligare ett år. Som biskop har K med viss orätt blivit utsatt för omild kritik av bl a sina kolleger Reuterdahl o Tegnér. Han kom vid 60 år till ett stift i oordning o lämnade det 20 år senare i betydligt bättre skick. Han avsatte odugliga präster, sökte bringa fred i ett gräl-sjukt konsistorium o använde sin ämbetsmannavana o sina förbindelser med regeringen till att skaffa fram medel för reparation av den sedan länge bofälliga domkyrkan. Vid Stortorget i Kalmar byggdes en rymlig skola o i Borgholm inrättades en apologistskola. K var en verksam nykterhetsvän o visade större förståelse för folkliga religiösa rörelser än flertalet stiftschefer. Politiskt var han rojalist o strängt konservativ. När det sommaren 38.blev känt, att hans vän v Hartmansdorff blivit förordnad som landshövding i Kalmar, blev enligt vad K uppger fönsterrutorna i biskopsgården inslagna. Alltjämt rojalist tillägnade han sig på äldre dagar mer liberala idéer o blev anhängare av de förändringar Oscar I ville se verkställda. Han agiterade för en representationsreform o genomförde under motstånd från sitt domkapitel sammanslagning av apologistskola, lärdomsskola o gymnasium till ett läroverk. I brev till M M af Pontin prisar han "Geijers slughet", som gjorde att denne i god tid lämnade de konservativa.

K hade anseende som vältalare o höll strängt på sin biskopliga värdighet i ceremoniella sammanhang, men präglades i det vardagliga umgänget av en vänlig öppenhet. "Där låg i hans väsen lika mycket av hovmannens finhet som lantmannens enkelhet" (N P Ljunggren).

Författare

Olle Franzén

Arkivuppgifter

Huvuddelen av K:s arkiv i KB (tal, dikter, släktanteckmar, hist handhar 1809—14, brev-konc m m o brev till honom från bl a G Ad-lersparre, B v Beskow, E Tegnér o G af Wetterstedt). Otr tillfällighetsdikter i NordM:s arkiv o UUB. Brev från K bl a i RA (bl a 50 st till A v Hartmansdorff), i GUB (bl a till P Wieselgren), i KB (bl a till P A Wallmark), i LUB (bl a till V Faxe), i SA (bl a till B v Beskow), i SSA (till M M af Pontin), i UUB (bl a till C F af Wingård), i Brinkmanska arkivet, Trolle-Ljungby (till C G v Brinkman o C G af Leopold) o i Faxearkivet (c.-a 50 st till V Faxe) hos J Feuk, Vrigstad.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se Kalmar Kalmar 1951, s 97 f.

Källor och litteratur

Källor o litt: Tryckfrihetskomm:s prot 1810—60, RA; K A af Kullberg, biogr över K, ms i LUB; H O Schönbeck, Biogr skizzer o anteckn:ar, s 238—301, ms, KB.

O Ahnfelt, Ur mina minnen o ur gamla ppr (1907); C G v Brinkman o G Adler-sparre, En brevväxl från Karl-Johans-tiden, med inledn o kommentar av D Toijer (1962); Calmar-bladet 28 sept 1836; V Faxe o G F af Wingård, En biskoplig brevväxl, med inledn o kommentar av J Feuk (Skrifter utg av Person-hist samf, 14, 1962 = PHT 1962: 3—4); C E Göransson, Biskop Tegnér i traditionen o verkligheten (1959); G A Hagberg, Inträdestal hållet i SA 18 maj 1852 (SAH från 1796, 26, 1853); Handhar till kronprins Carl Augusts hist, ed S Clason (HH 27:2, 1925); Kalmar hm, 1 (1951); G Ljunggren, Sv vitterhetens häfder, 3 (1881); N P Ljunggren, Minnesord öfver biskopen A G af K vid prestmötet i Calmar den 29 sept 1858 (1859); Lundstedt; M Montgomery-Silf-verstolpe, Memoarer, I, ed M Grandin-son (1908); nekr i Kalmar-Posten 10 maj 1851; H Reuterdahl, Memoarer, ed L Weibull (1920); H Schiick, SA:s hist, 2—5 (1936—38); A Stenström, Släkt-hist, 2. Skånesläkten Kullberg från Hälsingborg (1947); Storskolan i Kalmar, ed A Roosval o W Swahn, 1 (1923); G Svanström, Järn, trä o hjärtan (1930); Sv Minerva 1843, nr 66; E Tegnér, Ur Esaias Tegnérs ppr

(1882); E Tegnér, Brev, 1—8 (1953—63); H G Trolle-Wachtmeister, Anteckn:ar o minnen

(1905); J Wibling, Opinioner o stämn:ar i

Sverige 1809—1810 (1954).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders C:son Kullberg, af, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11851, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11851
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders C:son Kullberg, af, urn:sbl:11851, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-19.