Gustaf Wilhelm Gumælius

Född:1789-05-05 – Lids församling, Södermanlands län (på Taxinge)
Död:1877-11-22 – Örebro församling, Örebro län

Författare, Riksdagsledamot, Präst


Band 17 (1967-1969), sida 407.

Meriter

1 Gumælius, Gustaf Wilhelm, f 5 maj 1789 på Taxinge, Lid (Söd), d 22 nov 1877 i Örebro. Föräldrar: lantbrukaren Carl Magnus G o Brita Kristina Hedenström. Inskr vid UU 19 okt 08, FK 22 maj 15, disp pro gradu 15 mars 15, mag 15 juni 15, eo amanuens vid K akad bibi 15 febr 16—febr 26, doc i grekiska 23 sept 18, eo adjunkt i filosofi 16 maj 25, allt vid UU, lektor vid gymn i Strängnäs 30 okt 28, prästv där 22 juli 32, kh i Viby o Tångeråsa (ör) 3 dec 32 (tilltr 1 maj 34), erhöll prosttitel 12 april 34, v kontraktsprost i Edsbergs kon- trakt 5 jan 39, kontraktsprost 18 sept 39, led av prästeståndet 40—66, av AK 67—69, TD vid UU 14 juni 45, kh i Örebro 12 april 53, kontraktsprost 53. — LLA 41, LVA 57, LMA 57, SA:s Karl Johans-pris 59, LFS 60, HedLVHAA 62, HedLLA 64, HedLFr-KA 66.

G 19 juni 42 på Körtingsberg, Viby (Ör) m Carolina (Lina) Gustafva Geijer, f 27 okt 20 i Sthlm (Nik), d 16 mars 05 i Längbro (Ör), adoptivdtr till överdir o disponenten Fredrik Reinhold G o Henrika Charlotta Zidén.

Biografi

Under sina år i Uppsala framträdde G flitigt som både poet och prosaförfattare i bl a Svensk literatur-tidning, Iduna, Poetisk kalender och Svea, vars redaktör han var 1818—23. Han vann många litterära vänner ur skilda kotterier och fick härigenom stort inflytande. G invaldes 1818 i Götiska förbundet, där han kallade sig Kjartan Olofsson; han levde längst av dess medlemmar och har därför fått benämningen »den siste göten». Men G var också fosforist, satte stort värde på Atterbom och var god vän med Almquist, med vilken han f ö förde en intressant korrespondens om dennes ungdomsverk.

G:s viktigaste bidrag till Iduna var hans ulgåva av den stora medeltidsdikten på knittel Hertig Fredrik af Normandie (1822— 24). Till medeltiden — slutet av Albrekts av Mecklenburg tid — förlade han handlingen i Thord Bonde (1828), som är av intresse som den första — ehuru ofullbordade — sv historiska romanen i Walter Scotts stil. Där möter sålunda dramatiserade händelseförlopp med stora dialogpartier, spännande scenväxlingar och färgrik rövarromantik, som inte skyr de »låga» ord, som fosforisterna fördömde och som G därför urskuldade sig för i sin efterskrift. Några scener och personkarakteristiker ansluter sig nära till Walter Scott, men de götiska inslagen är även markanta, såsom den genomgående idealiseringen av kraft och enkelhet, de inströdda balladerna och de till varje kapitel satta mottona från folkvisor, Geijer, Stiernhielm och biskop Thomas.

G:s senare litterära författarskap måste på grund av hans många andra aktiviteter bli sparsamt. Föga uppmärksammad blev den romantiska novellen Tre löjtnanter på en jagtresa (1870), som vill visa att det ädlaste jaktbyte en man kan vinna är en älsklig fästmö. Prisbelönad av Sv akademin blev emellertid hans stora sångcykel Engelbrekt (1858), vars olika dikter på skilda versmått skildrar Engelbrekt från barndomen till döden. Epilogen återger en dröm som skalden fått om en marmorstod i Örebro över frihetshjälten: »Jag bilden såg utav en ädel man, Till hälften krigare, till hälften bonde .. .». Dikten blev ett bidragande moment vid tillkomsten av Qvarnströms Engelbrektsstaty i Örebro 1865.

Att G som pedagog hade stor förmåga att förmedla sitt litterära intresse och därigenom få personlig kontakt med sina elever, har omvittnats från många håll. Även som lärare i de klassiska språken var han framstående; hans filologiska sakkunskap var stor, och hans utgåvor av grekiska texter, liksom hans översättningar, läroböcker och ordböcker anlitades länge i undervisningen. Sitt intresse för nya pedagogiska metoder hade han kvar långt efter det att han lämnat katedern, och han hälsade med glädje de försök som gjordes att med hjälp av åskådningsundervisning tränga tillbaka utanläsningen ur bok.

Även som präst hade G lätt för att vinna personliga kontakter och sympati. Under riksdagsdebatterna om den kommunala självstyrelsen yttrade också Geijer, att han var »en vördnadsvärd själasörjare», som betydde mycket för sin församling. På 1840-talet framförde G skarp kritik mot folkväckelsen »roparerörelsen», men med åren blev han allt tolerantare mot religiösa riktningar utanför statskyrkan, och han upplät t ex för dem vid flera tillfällen själva Nikolaikyrkan i Örebro.

Som riksdagsman och kommunalpolitiker visade G många prov på praktiskt handlag. Han arbetade i moderat-liberal riktning, bl a för utvidgad religionsfrihet, de nya kommunallagarna och representationsreformen. I kulturdebatterna talade han sig ofta varm för konst och vetenskap, och hörde bl a till dem som ivrade för skydd av litterär egendom, men hans stora huvudintresse var en förbättrad folkundervisning. Stenhammar skriver i ett brev 2 mars 1841 om G och H A Hamilton, att de »äro hederligt folk, men en slags doktrinära rabulister i sitt fack. De ha fått i sitt huvud, att skapa ett nytt Sverige genom en nationalundervisning, som skall lyfta folklynnet till frisinnighet och självständighet.» Även om G inte fick alla sina synpunkter accepterade, hade han en väsentlig del i tillkomsten av 1842 års folkskolestadga.

Motståndet mot den nya stadgan blev segt även i G:s egna församlingar, men han lyckades där skickligt genomdriva den 1849. Bland hans andra framgångar på det kommunala planet märks tillkomsten av Örebro tekniska skola och av folkbiblioteket i Örebro (i Uppsala hade han tillhört direktionen för dess läsesällskap), som båda hade honom till initiativtagare. Också inom lantbruket var han intresserad av reformer, och hans prästgård blev känd för sina trädgårds-och blomsterodlingar. G deltog även i stiftandet av Föreningen för Nerikes folkspråk och fornminnen och blev dess förste ordförande 1857.

Författare

Ragnar Amenius



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

G:s efterlämnade papper (stort antal brev till honom, biografica, uppsatser, anteckn:ar, ms, konc) i Örebro läns mus. Brev till honom även i KB o UUB. Brev från honom bl a i KB (omkr 80 till boktr:firman Lindh, Örebro, o strödda), i UUB (20 till Atter-bom, 22 till J H Schröder o strödda), i VA (strödda), i VHAA (34 till J Adlerbeth o 9 till B E Hildebrand) o i RA (strödda).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se Lefnadsteckningar öfver Kongl. svenska vetenskaps akademiens efter år 1854 af lidna ledamöter, bd 2, Sthlm 1878—85, s 429—431).

Källor och litteratur

Källor o litt: C F Bergstedt, G V G (VA:s levnadsteckn:ar, 2, 1878—85); K F Karlson, Blad ur Örebro skolas hist, 4—5 o bih (1899—1900); A Krook, nekr över G (Svea, 1879); E Lewenhaupt, G W G. Föredrag . . . (1907); E Lindström, Walter Scott o den hist romanen o novellen i Sverige intill 1850' (1925); C Lönroth, Ur väckelserörelsernas hist i Närke under adertonhundratalet (1936); H Olsson, C J L Almquist före Törnrosens bok (1927); C Stenhammar, Bilder ur riksdags- o hufvudstadslifvet . . ., 2—3 (1903); Strängnäs hm, 4 (1901); G S Swcnsson, Den parlamentariska diskussionen kring den kommunala självstyr i Sverige 1817 —1862 (1939); B Tarschys, Talis Qualis, studentpoeten (i949); K Tarschys, »Sv språket o litteraturen» (1955); A Wiberg, Uppsala läsesällsk under dess första utvecklingsskede 1797—1824 (ÅSU 95—96, 1959); H Wicselgren, I gamla dagar o i våra (1900).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Wilhelm Gumælius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13296, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2019-10-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13296
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Wilhelm Gumælius, urn:sbl:13296, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2019-10-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se