Meriter

Fyhrvall, Karl Oskar, f 1 dec 1846 i Kumla (Ög), d 27 sept 1915 i Gävle. Föräldrar: inspektören Carl Johan Fyhr o Adriana Svensdtr. Studentex vid Sthlms gymnasium 22 maj 1867, lär vid Inst för dövstumma o blinda å Manilla i Sthlm 1867—74, inskr vid Uppsala univ 8 sept 1869, fil kand 14 dec 1872, fil lic 22 maj 1878, lär vid Beskowska skolan i Sthlm 1879–82, disp vid Uppsala univ 12 maj 1880, fil dr 31 maj s å, lektor vid h a l i Gävle 1 mars 1882–1 juli 1912, studierektor o lär vid h flickskolan där 1883–1913, led av stadsfullm där 1888–1908, av Gävleb läns landsting 1888–93 (ordf i undervisn:utsk 1890–93), led av styr för Gävle borgarskola 1890–1908. – RNO 1902.

G 13 aug 1882 i Sthlm (Klara) m Martina Fredrika Malvina Ulrica Troilius, f 13 okt 1852 i Nora, d 6 nov 1922 i Danderyd (Sth), dtr till generaldir Carl Oskar T o Emilia Henrika Augusta Petré.

Biografi

Oskar F:s gradualavhandling 1880 om »Tjärhandelskompanlerna» rörde sig inom ett ämnesområde – ekonomisk historia – som vid denna tid var föga odlat. Intresset för den rena politiska historien bland hans akademiska lärare var så dominerande, att han knappast torde ha kunnat påräkna någon stimulans i sitt avhandlingsarbete från deras sida. Avhandlingen har alltjämt sitt givna värde, främst genom det material, som däri framlägges. Problematiska är däremot F:s allmänna synpunkter och värderingar. Hans uppfattning av merkantilismen och dess organisationsformer var genomgående negativ. Visserligen ville han inte alldeles utesluta möjligheten av att tjärhandelsmonopolet kunde ha bidragit till att frigöra den sv handeln från utlänningarnas »praktiker» och särskilt holländarnas tyranni. Han medgav också, att kompanierna skaffade fram sv kapital och att pengarna stannade inom landet. Men allt detta vägde enligt hans mening ringa mot systemets många skadeverkningar: produktion och handel försänktes i ett långvarigt skede av olidlig »träldom», kompanierna kunde inte klara den för landet nödvändiga importen, speciellt av salt, vilket vållade stor skada, särskilt för det norrländska fisket, den sv köpmannakåren gick ansenligt tillbaka både i »affärsvana och affärsdrift» och monopolet gynnade ensidigt Sthlm på andra städers bekostnad, överdrifterna i författarens slutledningar faller numera lätt i ögonen. De härrör från en allmänt liberal och frihandelsvänlig åskådning, som avspeglar striden mellan frihandlare och protektionister. Förtjänsten i F:s arbete ligger närmast däri, att det dragit in en viktig, dittills föga uppmärksammad ekonomisk företeelse i den vetenskapliga diskussionen.

Samma inställning till »det merkantila systemets förbannelse» intar F i sitt andra bidrag till den ekonomiska historien, utredningen om »det bottniska handelstvånget». Med utgångspunkt från stadgandena i Magnus Erikssons stadslag, som förbjöd Bottniska vikens kustbor att segla längre söderut än till Sthlm, tecknar han i stora drag systemets utformning genom handelsordinan-tierna 1614 och 1617 samt seglationsord-ningen av 1636 jämte raden av k tilläggsförordningar ända fram mot handelstvångets definitiva upphävande 1765. Det är en noggrann och omsorgsfull redogörelse, som man alltjämt har anledning att rådfråga. Men F ser så gott som uteslutande systemets nackdelar. Landet skulle, menar han, ha gått sin undergång till mötes, därest inte medgivna eller självtagna avvikelser såsom dispenser, frimarknader och bondeseglation »utjämnat förhållandena». Han betraktade därför handelstvångets upphävande 1765 som ett slut på ett »mer än sekellångt förtryck».

En senare tids forskning har ansenligt modererat uppfattningen om systemets skadliga verkningar. Sålunda har man påvisat, att åtminstone Norrlandsstäderna i gemen saknade förutsättningar för en större export på utlandet. En koncentration till storhamnarna, främst Sthlm och Åbo, torde därför under rådande förhållanden varit relativt rationell.

Vid sidan av sin verksamhet som skolman i Gävle deltog F aktivt i det kommunala livet och utövade ett ganska omfattande lokalhistoriskt författarskap. Sålunda utgav han i samband med industri- och lantbruksutställningen i Gävle 1901 en populärhistorisk översikt av stadens öden jämte en orientering om Gävle dåtida status under titeln »Bidrag till Gefle stads historia och beskrifning», som åtföljdes av en värdefull samling bilagor av både officiell och enskild karaktär, urkunder, tullängder, skeppslistor, kassaböcker m m.

Genom ämnesval och intresseinriktning framstår F som en förgrundsgestalt inom den tidigare historisk-ekonomiska forskningen i vårt land.

Författare

Sven Grauers

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Bidrag till svenska handelslagstiftningens historia. 1*: Tjärhandels-kompanierna. Akad. afh. [Uppsala.] Sthlm 1880. 61 s. (Även i HB, D. 7, Sthlm 1880, s. 287—347.) — Om det botniska handelstvånget. Akad. afh. [Uppsala.] Sthlm 1882. (2), 84 s. (Även i HT, 1882, s. 29—66, 103 —148.) — Upsala möte 1593. Några minnesord (Tvänne föredrag till minne af Upsala möte 1593, Gefle 1893, s. 3—9). — Bidrag till Gefle stads historia och beskrifning. Gefle 1901. (4), 182, 180 s., 17 pl., 8 kartor. — Gefle stads sparbank 1824—1904. Minnesskrift. Gefle 1904. 4:o. 24 s., 22 pl. (Tills. m. J. V. Lindgren.) — Fredriksskans. Några minnesord ([J. Ekelund,] Gefle stads hamn, Gefle 1905, s. 1—9). — Gefleborgs läns sparbank 1863—1913. Minnesskrift. Gefle 1913. 4:o. 36 s., 24 pl. [Undert.] — Förra delen (Gefleborgs läns kungl, hushållssällskap 1814—1914, minnesskrift, Gefle 1914, s. 1—202, 13 pl., 1 karta).

Källor och litteratur

Källor o litt: Kanslersämb för Uppsala univ: Föreläsn:diarier o studentförteckn:r 1872–81, RA. – Redogör för allm lärov:n i Gefle o Söderhamn under läsåret 1882–83. – N Ahnlund, Sundsvalls hist, 2 (1921); B Boethius, Trävaruexportens genombrott efter det stora nord kriget (HT 1929); W Carlgren, De norrl skogsindustrierna intill 1800-talets mitt (1926); E F Heckscher, Sveriges ekon hist från Gustav Vasa, 1:2, 2:2 (1936, 1949); E Kölgren, Läroverksmatr 1908–1909 (1909); K G Odén, Östgötars minne (1902); T Söderberg, Handel o samfärdsel (Ur Gävle stads hist, 1946).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
K Oskar Fyhrvall, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14594, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Grauers), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14594
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
K Oskar Fyhrvall, urn:sbl:14594, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Grauers), hämtad 2024-04-19.